| Frederick Pethick-Lawrence, 1st Baron Pethick-Lawrence | |
| | |
| Född | 28 december 1871 London |
|---|---|
| Död | 10 september 1961 (89 år) Hendon, Storbritannien |
| Medborgare i | Storbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | Trinity College Eton College Wixenford School |
| Sysselsättning | Politiker, redaktör |
| Befattning | |
| Ledamot av Kronrådet Ledamot av Förenade kungarikets 33:e parlament Storbritanniens 33:e parlament, Leicester West (1923–1924) Ledamot av Förenade kungarikets 34:e parlament Storbritanniens 34:e parlament, Leicester West (1924–1929) Ledamot av Förenade kungarikets 35:e parlament Storbritanniens 35:e parlament, Leicester West (1929–1931) Brittisk finanssekreterare (1929–1931) Ledamot av Storbritanniens 37:e parlament Storbritanniens 37:e parlament, Edinburgh East (1935–1945) Oppositionsledare i underhuset (1942) Ledamot av Storbritanniens 38:e parlament Storbritanniens 38:e parlament, Edinburgh East (1945) Ledamot av Brittiska överhuset (1945–1961) | |
| Arbetsgivare | Votes for Women |
| Politiskt parti | |
| Labour | |
| Maka | Emmeline Pethick-Lawrence (g. 1901–1954) Helen Millar Craggs (g. 1957–1961) |
| Föräldrar | Alfred Lawrence Mary Elizabeth Ridge |
| Utmärkelser | |
| Adam Smith Prize (1897) | |
| Redigera Wikidata | |
Frederick Pethick-Lawrence, född Lawrence 28 december 1871 i London, död 10 september 1961, var en engelsk politiker.
Lawrence ingick 1901 äktenskap med Emmeline Pethick drogs in i Women's Social and Political Union (WSPU), efter att Emmeline arresterats under en demonstration vid House of Commons. Han övertog hennes post som skattmästare i WSPU och deras hem i London blev snart högkvarter för Christabel Pankhurst. Även Frederick arresterades och tvångsmatades för deltagande i demonstrationer. Han grundade, finansierade och deltog i redaktionen av tidningen Votes for Women och skrev boken Women's Fight for Vote (1910). Efter att ha uteslutits från WSPU anslöt sig makarna Pethick-Lawrence till United Suffragists. Han blev parlamentsledamot för Labour 1923 och hans jungfrutal i brittiska underhuset, skrivet med makans hjälp, handlade om änkepensioner. Under senare år tog hans intresse för utrikesfrågor och ekonomi överhanden, men han hade också fortsatta sympatier för feminismen.