Djupfrysning

Uppslagsordet ”frysning” leder hit. För det kroppsliga tillståndet, se Köldskada.
Djupfryst mat på ett fryslager.
Djupfrysta livsmedel i en öppen frysdisk i en butik.

Djupfrysning är en konserveringsmetod där hållbarheten hos ett livsmedel ökas genom att varan fryses ner mycket snabbt. Effekten beror på att mikroorganismer inte kan utvecklas i låga temperaturer. Iskristallerna som bildas hinner inte växa sig så stora att de spränger cellväggarna, något som annars kan förstöra till exempel fisk. Infrysningstemperaturen för livsmedel bör vara -20 °C eller kallare, medan förvaringstemperaturen i exempelvis hemmafrysar bör vara -18 °C eller kallare.

Djupfrysning kan bevara livsmedel längre, men inte förbättra livsmedel. För bästa effekt bör därför det som man fryser in vara av bra kvalitet.

Varma livsmedel bör aldrig frysas ner eftersom det förlänger nedfrysningstiden och medför att frysen värms upp eller att frysens energianvändning ökar. Långsam nedfrysning eller för tätt packad frys kan även medföra att det bildas iskristaller. Frysningen förhindrar inte härskning, men processen sker långsammare.

Historia

Djupfrysningen introducerades i Sverige på 1940-talet från USA och 1945 såldes de första djupfrysta varorna i butik. I synnerhet frysta bär och grönsaker hade stor efterfrågan. Frysar var dock dyra för privatpersoner och blev först vanliga i hemmen på 1960-talet. Under 1950-talet förekom så kallade andelsfrysar, kollektiva frysar som delades mellan hushåll och där varje hushåll kunde hyra ett frysfack.

Terminologi

Verbet frysa böjs vanligen starkt: frysa – frös – frusit, med participformen frusen. I den så kallade transitiva betydelsen ’frysa in, bringa att frysa’, kan verbet dock även böjas svagt: frysa – fryste – fryst, med participet fryst.

Den svaga transitiva böjningen i introducerades i språket 1946 efter att reklamchefen vid Marabou, Leif Sandström, hade hört av sig till Svenska språknämnden angående möjligheten att införa uttrycket djupfrysta jordgubbar. Marabou beslöt därefter att införa formen djupfryst och böjningen frysa – fryste – fryst för den transitiva betydelsen. Därefter följde andra företag i samma spår, och den svaga böjningen infördes i SAOL 1950.

Hållbarhet för djupfrysta livsmedel

Hållbarhetstiden beror delvis på hur mycket fett frysvaran innehåller. Fetare livsmedel har kortare hållbarhetstid i frysen. Generella hållbarhetstider för livsmedel som är väl förpackade:

För längsta hållbarhet i frysen är det viktigt att livsmedlen är förpackade i lufttäta förpackningar.

Livsmedel som inte bör frysas in

Det mesta går att frysa in, men vissa livsmedel blir förstörda eller förändras efter infrysning.

Tillagad pasta går att frysa in, men blir svampigare och vattnigare när den tinas. Färsk pasta och okokt pasta fungerar bättre att frysa in.

Källor

  1. 1 2 3 4 5 6 Rutiga kokboken, ICA-förlaget, fjärde utgåvan, 1994.
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 ”Maten som inte ska frysas”. www.koket.se. Köket.se. https://www.koket.se/maten-som-inte-ska-frysas. Läst 16 juli 2026.
  3. ↑ ”Fräscht, fräckt och fryst”. ICA-historien. https://www.ica-historien.se/artiklar/frascht-frackt-och-fryst/. Läst 17 juli 2026.
  4. ↑ Sveriges Radio. ”När grannarna delade vitvaror – historien om frysen - Meny”. www.sverigesradio.se. Arkiverad från originalet den 30 september 2025. https://web.archive.org/web/20250930020502/https://www.sverigesradio.se/avsnitt/nar-grannarna-delade-vitvaror-historien-om-frysen. Läst 17 juli 2026.
  5. 1 2 Bergman, Gösta (1962). Rätt och fel i språket. Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård, 99-0100098-X ; 26. Stockholm: Svenska Bokförlaget. sid. 40f. http://sprakochfolkminnen.diva-portal.org/smash/get/diva2:1117950/FULLTEXT01.pdf