| GI Monocerotis | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Enhörningen |
| Rektascension | 07t 26m 47,107s |
| Deklination | -06° 40′ 29,71″ |
| Skenbar magnitud () | +5,6 - 18 |
| Stjärntyp | |
| Variabeltyp | Nova |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -2,955 mas/år Dek.: +0,550 mas/år |
| Parallax () | 0,2880 ± 0,0446 |
| Avstånd | ca 11 000 lå (ca 3 500 pc) |
| Absolut magnitud () | -7,18 (max) + 3,62 (min) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,95 ± 0,1 M☉ |
| Andra beteckningar | |
| HD 58756, AAVSO 0721-06, 2MASS J07264710-0640297, GI Monocerotis, Gaia DR3 3054845658802097280, Gaia DR2 3054845658802097280 | |
GI Monocerotis eller HD 58756, även känd som Nova Monocerotis 1918, är en dubbelstjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Enhörningen. Den har en mminimum skenbar magnitud av ca 18 och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,288 mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 11 000 ljusår (ca 3 500 parsec) från solen.

GI Monocerotis upptäcktes av Max Wolf på en fotografisk plåt tagen vid Heidelbergobservatoriet den 4 februari 1918. Vid tidpunkten för upptäckten hade den en fotografisk magnitud på 8,5 och hade redan passerat dess maximala ljusstyrka. En sökning av plåtar tagna vid Harvard College Observatory visade att den hade en fotografisk magnitud på 5,4 den 1 januari 1918, så den skulle ha varit synlig för blotta ögat vid den tiden. I mars 1918 hade den sjunkit till nionde eller tionde magnituden. I november 1920 var den något svagare än 15:e magnituden.

En enda fotografisk observation av GI Monocerotis före utbrottet existerar, vilken visar att dess magnitud var 15,1 före novahändelsen. GI Monoceros sjönk med 3 magnituder från sin topp på cirka 23 dygn, vilket gjorde den till en "snabb nova". Långt efter novautbrottet observerades sex små utbrott med en medelamplitud på 0,9 magnitud när stjärnan övervakades från år 1991 till 2000. Radioemission från novan har observerats vid JVLA i C- (5 GHz), X- (8 GHz) och K- (23 GHz) banden.
Alla novor är dubbelstjärnor, med en "donatorstjärna" som kretsar kring en vit dvärg. De två stjärnorna är så nära varandra att materia överförs från donatorstjärnan till den vita dvärgen. Worpel et al. rapporterar att omloppsperioden för dubbelstjärnan förmodligen är 4,33 timmar, och det finns en period på 48,6 minuter som kan representera rotationsperioden för den vita dvärgen. Deras röntgenobservationer tyder på att GI Monocerotis är en icke-magnetisk kataklysmisk variabel stjärna, vilket innebär att materialet som förloras från donatorstjärnan bildar en ackretionsskiva runt den vita dvärgen, snarare än att flöda direkt till ytan av den vita dvärgen. Det uppskattas att donatorstjärnan överför 3 × 10-9 solmassa till ackretionsskivan per år.