Bergskollegium var ett centralt ämbetsverk i Sverige som fungerade åren 1637–1857 (fram till 1649 under namnet Generalbergsamtet, även kallat Bergsämbetet) med uppgift att leda och kontrollera gruvnäringen och metallförädlingen. Bergskollegium var ett uttryck för bergsregale och var kronans ämbetsverk över bergshanteringen i de olika bergslagen. De utfärdade bland annat privilegiebrev till masugnar, hammarsmedjor och manufakturverk.
Historik
Genom ett kungligt brev, utfärdat av drottning Kristinas förmyndarregering under Axel Oxenstierna, daterat 14 februari 1637 inrättades för första gången en bergsöverstyrelse i Sverige under ledning av Karl Bonde. Denna styrelse kallades Generalbergsamtet och fick fullständig instruktion 1637. Ledamöter i densamma var: en guvernör och fyra assessorer, med vilka skulle adjungeras en bergskamrer, en riksguardie, en bergsskrivare, en generalkonstmästare och en visitator eller markschejder. År 1649 fick denna styrelse namnet bergskollegium. Samtidigt började Sverige indelas i bergmästardömen över vilka Bergskollegium tillsatte bergmästare.
Bergskollegium skulle bestå av en guvernör och sex adliga assessorer, av vilka en ständigt skulle vistas i Stockholm; de övriga kunde vara landshövdingar i bergslagerna. Av bergskollegium förordnades bergmästare, guardien, markschejder, konstmästare, malmletare, bergsfogdar med flera tjänstemän. Efter år 1640 blev det brukligt, att landshövdingarna i Stora Kopparberget, Västmanland, Närke och Värmland hade den högsta uppsikten över bergshanteringen i sina län och att de en gång om året skulle infinna sig vid bergskollegiets sammankomster. Detta bruk upphörde omkring 1699.
Presidents- och bergsrådstitlarna infördes 1713. Bergsråden var till en början två och assessorerna fyra, men då arbetsbördan ökade, blev 1756 bergsråden sex till antalet. År 1766 förändrades åter bergskollegiets sammansättning, så att det skulle bestå av två bergsråd och fyra assessorer. Fram till 1828 var Bergskollegium överdomstol för mål som överklagats från bergsting och gruvrätter och 1832 minskades antalet ledamöter till tre. När bergsprivilegierna avskaffades 1857 upplöstes Bergskollegium och dess kvarvarande arbetsuppgifter övertogs i början på 1858 av Kommerskollegium.
Bergskollegiums historia speglar tydligt de skilda uppfattningar som funnits vid olika tider om statens roll för näringslivets utveckling. Ämbetsverkets tillkomst var under en period som präglades av merkantilistiska idéer, då staten aktivt stödde exportnäringarna, och särskilt då bergshanteringen. När den begynnande liberalismen i början av 1800-talet poängterade att näringslivet borde befrias från statlig övervakning började förändringar skönjas. Efter genombrottet för dessa idéer upphörde bergsbruksprivilegierna och därmed indrogs även Bergskollegium.
Proberkammaren
Proberkammaren fanns redan innan Generalbergsamtet inrättades, men ställdes då under dess tillsyn. Enligt Generalbergsamtets första instruktion från 1637 skulle myndigheten se till att Proberkammaren alltid var försedd med en skicklig proberare, laborant och övrig nödvändig personal.
Proberare
Proberarens uppgift var att undersöka mineraler. Verksamheten var inte enbart förlagd till Stockholm, utan bedrevs under olika perioder på flera orter inom bergslagen, vanligtvis i Sala eller vid Kopparberget. Särskilt under 1600-talet kunde samma proberare därför vara bosatt på olika platser under olika år och få sin lön från olika stater. Eftersom fullmakter för dessa äldre tjänster endast undantagsvis finns bevarade, måste innehavarna ofta identifieras genom räkenskaperna. Fullmakterna utfärdades ibland av Bergskollegium, som också tillsatte tjänsterna. Som tjänstgöringstid har man därför fått räkna den period då en person uppbar lön från Bergskollegiums eller bergslagens stater.
Tjänsten som proberare vid Bergskollegium under vissa perioder förenad med proberaretjänsten vid Kungliga Myntet. Vid 1833 års omorganisation försvann proberarbefattningen helt ur Bergskollegiums ordinarie stat. Den ombildades i stället till tjänsten som mynt- och bergsproberare och fördes helt över till Kungliga Myntet. Myntet lydde dock under några år självt under Bergskollegium.
När Myntverket 1838 överfördes till Statskontoret förordnades myntproberaren formellt att även tjänstgöra vid Bergskollegium. Enligt det kungliga brevet den 16 november 1838 skulle Bergskollegium och Statskontoret därför gemensamt upprätta förslag när tjänsten skulle tillsättas.
Markscheidern kallades till en början ingenjör och visitatör. Han ansvarade för gruvmätningarna och för att upprätta gruvkartor utifrån dessa. En detaljerad instruktion för tjänsten utfärdades av Bergskollegium den 15 maj 1821. Tjänsten avskaffades genom ett kungligt brev den 14 oktober 1853, sedan den dåvarande innehavaren hade lämnat sin befattning. Före 1683 utförde markscheidern, utöver sina ordinarie arbetsuppgifter, även de lantmäteriförrättningar som Bergskollegium behövde. Den 1 oktober 1683 begärde kollegiet därför hos Kungl. Maj att en särskild lantmätartjänst skulle inrättas. Begäran beviljades genom ett kungligt brev den 7 maj 1683.
Till sin hjälp hade markscheidern en tjänsteman som vid mitten av 1600-talet kallades markscheidergesäll. Senare fick denne titeln undermarkscheider och benämndes från 1833 som andre markscheider. Befattningen var vakant från 1833 till början av 1836. Den stod också ledig efter den 23 oktober 1851 och fram till dess att den avskaffades helt genom ett kungligt brev den 14 oktober 1853.
Lantmätaren tillsattes av Kungl. Maj efter förslag från Bergskollegium. Han stod också delvis under Generallantmäterikontoret, eftersom hans arbeten skulle granskas och prövas där. För detta ändamål skulle han varje år lämna in en dagbok över de förrättningar han hade genomfört. I början av 1800-talet överfördes ansvaret för uppmätningen av rekognitionsskogarna till Kungl. Maj befallningshavande i länen. Lantmätarens arbetsuppgifter minskade då kraftigt. Tjänsten avskaffades genom ett kungligt brev den 3 december 1812, sedan den dåvarande innehavaren hade lämnat sin befattning. Lönen fördes dock först 1817 över till indragningsstat, sedan Bergskollegium i en skrivelse den 16 februari 1816 hade upplyst om att tjänsten inte längre var förenad med några arbetsuppgifter.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Bergskollegium, 1904–1926.