| Georges Henri Halphen | |
| | |
| Född | 30 oktober 1844 Rouen, Frankrike |
|---|---|
| Död | 21 maj 1889 (44 år) Versailles |
| Begravd | Montparnassekyrkogården |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École polytechnique, Lycée Saint-Louis, école d'application de l'artillerie et du génie Universitetet i Paris, doktor, |
| Sysselsättning | Matematiker, universitetslärare |
| Befattning | |
| Ordförande för Société Mathématique de France (1882) | |
| Arbetsgivare | École polytechnique (1872–1889) |
| Barn | Louis Halphen (f. 1880) Charles Halphen (f. 1885) |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Hederslegionen (1870) Grand prix des sciences mathématiques (1880) Ponceletpriset (1883) Officer av Hederslegionen (1888) Jean Reynaud-priset (1891) | |
| Redigera Wikidata | |
Georges Henri Halphen, född 30 oktober 1844 i Rouen, Frankrike, död 23 maj 1889 i Versailles, var en fransk matematiker. Han var känd för sina arbeten inom geometri, särskilt enumerativ geometri och singularitetsteorin för algebraiska kurvor, inom algebraisk geometri. Han arbetade också med invariantteori och projektiv differentialgeometri.
Halphen studerade vid École polytechnique (X 1862), där han tog examen 1866. Han fortsatte sin utbildning vid École d'Application de l'Artillerie et du Génie de Metz. Som artillerilöjtnant skickades han först till Auxonne och sedan till Strasbourg. År 1872 bosatte sig Halphen i Paris, där han blev lektor vid École polytechnique och påbörjade sina vetenskapliga studier. Han slutförde sin avhandling 1878. År 1872 gifte han sig med Rose Marguerite Aron, med vilken han fick åtta barn, fyra söner och fyra döttrar. Av de fyra sönerna gick tre med i militären och två av dem stupade i första världskriget. De två övriga var Louis Halphen (1880-1950), som var en fransk historiker specialiserad på medeltiden och Charles Halphen (1885-1915), som bland annat var biträdande sekreterare för Société mathématique de France. Ett av hans barnbarn var Étienne Halphen (1911–1954), som utförde betydande arbete inom tillämpad statistik.
Halpen intresserade sig mest för en viss gren av den nyare geometrin, så kallad antalgeometri, där man genom allmänna betraktelser över ekvationer härleder vissa egenskaper hos kurvor och ytor. I samband med detta har Halphen även företagit en klassifikation av de algebraiska rymdkurvorna.
Halphen fick Steinerska priset av Berlinakademien år 1882 tillsammans med Max Noether. År 1881 fick Halphen Académie des sciences Grand Prix för sitt arbete med linjära differentialekvationer: Mémoire sur la Reduction des Equations Différentielles Linéaires aux Formes Integrales. Han tilldelades Ponceletpriset av Franska vetenskapsakademien år 1883 och Prix Petit d'Ormoy år 1885. Han valdes in i Académie des sciences år 1886 i Section de Géométrie och ersatte den avlidne Jean-Claude Bouquet. År 1887 valdes Halphen in i Accademia dei Lincei i Rom.
En översikt över Halphens arbete finns av Laurent Gruson och en komplett lista över verken sammanställdes av Camille Jordan som en del av Halphens dödsruna i Journal de Mathématiques Pures et Appliquées.