Georges Henri Halphen

Georges Henri Halphen
Född30 oktober 1844
Rouen, Frankrike
Död21 maj 1889 (44 år)
Versailles
BegravdMontparnassekyrkogården
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole polytechnique,
Lycée Saint-Louis,
école d'application de l'artillerie et du génie
Universitetet i Paris, doktor,
SysselsättningMatematiker, universitetslärare
Befattning
Ordförande för Société Mathématique de France (1882)
ArbetsgivareÉcole polytechnique (1872–1889)
BarnLouis Halphen (f. 1880)
Charles Halphen (f. 1885)
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1870)
Grand prix des sciences mathématiques (1880)
Ponceletpriset (1883)
Officer av Hederslegionen (1888)
Jean Reynaud-priset (1891)
Redigera Wikidata

Georges Henri Halphen, född 30 oktober 1844 i Rouen, Frankrike, död 23 maj 1889 i Versailles, var en fransk matematiker. Han var känd för sina arbeten inom geometri, särskilt enumerativ geometri och singularitetsteorin för algebraiska kurvor, inom algebraisk geometri. Han arbetade också med invariantteori och projektiv differentialgeometri.

Biografi

Halphen studerade vid École polytechnique (X 1862), där han tog examen 1866. Han fortsatte sin utbildning vid École d'Application de l'Artillerie et du Génie de Metz. Som artillerilöjtnant skickades han först till Auxonne och sedan till Strasbourg. År 1872 bosatte sig Halphen i Paris, där han blev lektor vid École polytechnique och påbörjade sina vetenskapliga studier. Han slutförde sin avhandling 1878. År 1872 gifte han sig med Rose Marguerite Aron, med vilken han fick åtta barn, fyra söner och fyra döttrar. Av de fyra sönerna gick tre med i militären och två av dem stupade i första världskriget. De två övriga var Louis Halphen (1880-1950), som var en fransk historiker specialiserad på medeltiden och Charles Halphen (1885-1915), som bland annat var biträdande sekreterare för Société mathématique de France. Ett av hans barnbarn var Étienne Halphen (1911–1954), som utförde betydande arbete inom tillämpad statistik.

Halpen intresserade sig mest för en viss gren av den nyare geometrin, så kallad antalgeometri, där man genom allmänna betraktelser över ekvationer härleder vissa egenskaper hos kurvor och ytor. I samband med detta har Halphen även företagit en klassifikation av de algebraiska rymdkurvorna.

Priser och utmärkelser

Halphen fick Steinerska priset av Berlinakademien år 1882 tillsammans med Max Noether. År 1881 fick Halphen Académie des sciences Grand Prix för sitt arbete med linjära differentialekvationer: Mémoire sur la Reduction des Equations Différentielles Linéaires aux Formes Integrales. Han tilldelades Ponceletpriset av Franska vetenskapsakademien år 1883 och Prix Petit d'Ormoy år 1885. Han valdes in i Académie des sciences år 1886 i Section de Géométrie och ersatte den avlidne Jean-Claude Bouquet. År 1887 valdes Halphen in i Accademia dei Lincei i Rom.

Arbete

En översikt över Halphens arbete finns av Laurent Gruson och en komplett lista över verken sammanställdes av Camille Jordan som en del av Halphens dödsruna i Journal de Mathématiques Pures et Appliquées.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Georges Henri Halphen, 13 februari 2026.

Noter

  1. ↑ MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//1260/46, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, Brockhaus Enzyklopädie-ID: halphen-georges-henri, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 5 6 7 MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
  5. ↑ läs online, sites.google.com .[källa från Wikidata]
  6. ↑ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: pm1350s73kv7hf1, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: uk20231185951, läst: 3 maj 2023.[källa från Wikidata]
  8. ↑ läst: 28 maj 2020.[källa från Wikidata]
  9. ↑ läs online, Internet Archive .[källa från Wikidata]
  10. 1 2 Cajori, Florian (1999), A History of Mathematics (Fifth), Providence, RI, USA: AMS Chelsea Publishing, ISBN 0-8218-2102-4 (org. published by Macmillan, 1919)
  11. 1 2 3 4 Picard, Émile (1890), ”Notice sur la vie et les travaux de Georges-Henri Halphen, Membre de la Section de Géométrie” (på franska), Comptes rendus hebdomadaires des séances de l'Académie des Sciences 110 (N10): 489–497, https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k30663/f527.image
  12. 1 2 Halphen, George-Henri (1878) (på franska), Sur les invariants différentiels, Paris, France: Gauthier-Villars, https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k997525/f4.image
  13. ↑ Layani, Claude (2008), Les Juifs de Picardie, http://www1.alliancefr.com/les-juifs-de-picardie-news40,42,4559.html, läst 2 september 2019
  14. ↑ Hermite, Charles (1881), ”Grand Prix de Sciences Mathématiques”, Comptes rendus hebdomadaires des séances de l'Académie des Sciences 92: 551–554, https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k7351t/f550.image
  15. ↑ Bertrand, Joseph-Luis-François (1884), ”Prix Poncelet”, Comptes rendus hebdomadaires des séances de l'Académie des Sciences 98: 1091, https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k30546/f1076.image
  16. ↑ N., N. (1884), ”Scientific News - Prizes given by the French Academy”, The American Naturalist 18 (7): 750–752, doi:10.1086/273730
  17. ↑ Jordan, Camille (1885), ”Prix Petit d'Ormoy”, Comptes rendus hebdomadaires des séances de l'Académie des Sciences 101: 1401, https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k30574/f1401.image
  18. 1 2 Poincaré, Henri (1890), ”Notice sur Halphen” (på franska), Journal de l'École Polytechnique 60: 137–161, https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k433715r/f141.image
  19. 1 2 Carmichael, Robert Daniel (1921), ”Review: C. Jordan, H. Poincaré, É. Picard, and E. Vessiot, Oeuvres de G. H. Halphen (Tomes I, II)”, Bulletin of the American Mathematical Society 27 (9–10): 466–469, doi:10.1090/s0002-9904-1921-03474-4, https://www.ams.org/journals/bull/1921-27-09/S0002-9904-1921-03474-4/S0002-9904-1921-03474-4.pdf
  20. 1 2 Carmichael, Robert Daniel (1922), ”Review: C. Jordan, H. Poincaré, É. Picard, and E. Vessiot, Oeuvres de G. H. Halphen (Tome III)”, Bulletin of the American Mathematical Society 28 (5): 271–272, doi:10.1090/S0002-9904-1922-03546-X, https://www.ams.org/journals/bull/1922-28-05/S0002-9904-1922-03546-X/S0002-9904-1922-03546-X.pdf
  21. 1 2 Carmichael, Robert Daniel (1925), ”Review: C. Jordan, H. Poincaré, É. Picard, and E. Vessiot, Oeuvres de G. H. Halphen (Tome IV)”, Bulletin of the American Mathematical Society 31 (9): 562–563, doi:10.1090/S0002-9904-1925-04120-8, https://www.ams.org/journals/bull/1925-31-09/S0002-9904-1925-04120-8/S0002-9904-1925-04120-8.pdf
  22. 1 2 Gruson, Laurent (1992), ”Un aperçu des travaux mathématiques de G.H. Halphen (1844-1889)”, i Ellingsrud, G. (på franska), Complex Projective Geometry, London Math. Soc. Lecture Note Series, "179", s. 189–198, doi:10.1017/CBO9780511662652.014, ISBN 9780521433525
  23. 1 2 Jordan, Camille (1889), ”Georges Halphen” (på franska), Journal de Mathématiques Pures et Appliquées Series 4, 5: 345–359, https://gallica.bnf.fr/ark:/12148/bpt6k9726133n/f351.image

Externa länkar