Getúlio Dornelles Vargas (född 19 april 1882 i São Borja – död 24 augusti 1954 i Rio de Janeiro) var en brasiliansk jurist och politiker. Han var Brasiliens 14:e och 17:e president. Under första perioden, 1930–1945, var han först provisorisk president från 1930, därefter konstitutionell president 1934–1937, och slutligen diktator i den auktoritära staten Estado Novo 1937–1945. Vargas återkom sedan under en andra period som demokratiskt vald president från 1951 till sin död 1954.
Getúlio Vargas politiska arv är komplext. Han moderniserade Brasiliens stat och arbetslagstiftning, stärkte industrialiseringen och arbetarnas rättigheter samt gav kvinnor rösträtt. Men hans auktoritära styre under Estado Novo och maktkoncentration gav samtidigt upphov till kritik och kontroverser långt efter hans död.
Ungdomsår och tidig politisk karriär
Vargas föddes i São Borja i delstaten Rio Grande do Sul i en familj av markägare med militär och politisk bakgrund. Som ung studerade han vid militärskola men valde senare att läsa juridik. Han tog examen vid Faculdade de Direito de Porto Alegre år 1907. Efter examen arbetade han som advokat och engagerade sig i regional politik genom Partido Republicano Rio-Grandense (PRR), vilket lade grunden för hans fortsatta politiska karriär.
Vargas valdes in i delstatsförsamlingen i Rio Grande do Sul 1909. Han blev deputerad för delstaten i det federala parlamentet 1922 och profilerade sig som en skicklig försvarare av sin hemstats intressen.
År 1926 utsågs han till finansminister i Washington Luís regering och stärkte sin nationella ställning genom reformer av statsfinanserna.
Två år senare återvände han till sin hemstat som guvernör och genomförde administrativa moderniseringar samt byggde upp ett starkt politiskt nätverk. Det gjorde honom till kandidat för Aliança Liberal i presidentvalet 1930, vilket banade väg för revolutionen samma år.
Första presidentperioden, 1930–1945
Under större delen av Gamla republiken turades oligarkstödda presidenter från de två dominerande delstaterna São Paulo (kaffeproducenter) och Minas Gerais (mjölkproducenter) om att styra, den så kallade kaffe-med-mjölk-politiken.
Inför valet 1930 bröt Washington Luís mot denna förväntade maktbalans genom att stödja ännu en kandidat från São Paulo, Júlio Prestes, istället för kandidaten från Minas Gerais. Detta avsteg från den etablerade ordningen, tillsammans med växande ekonomiska och sociala kriser samt oppositionens känsla av att vara utestängd, fördjupade missnöjet. Oppositionen enades bakom Getúlio Vargas, som förlorade valet mot Prestes. Innan den nye presidenten hann tillträda utbröt Revolutionen 1930, en revolt som avsatte Washington Luís och banade väg för Vargas maktövertagande.
Provisorisk president 1930–1934
Som ledare för oppositionen hävdade Vargas att valet 1930 var manipulerat. Mordet på João Pessoa, hans vicepresidentkandidat, användes också som motiv till den resning som ledde fram till maktövertagandet i samband med revolutionen i oktober. Som den samlande politiska ledaren för oppositionen under upproret installerades Vargas som provisorisk president 3 november 1930.
Politiskt präglades perioden av maktkoncentration och snabb omdaning av staten. Vargas upplöste kongressen och ersatte guvernörerna med egna interventores, vilket bröt regionala oligarkiers tidigare inflytande. Samtidigt lanserade han sociala och ekonomiska reformer som började forma en mer aktiv stat: arbetslagstiftning började utvecklas, industriell modernisering uppmuntrades och nya ministerier skapades för att samordna nationens ekonomi.
Perioden präglades av konflikter, särskilt Konstitutionalistrevolutionen i São Paulo 1932, men Vargas behöll kontrollen fram till antagandet av 1934 års konstitution.
Konstitutionellt vald president 1934–1937
År 1934 valdes Getúlio Vargas av den konstituerande församlingen till president enligt den nya konstitutionen.
Han försökte stabilisera sitt styre inom ramen för den nya konstitutionen medan snabbt växande höger- och vänsterradikalisering tilltog. Konflikter uppstod mellan högerns integralister Ação Integralista Brasileira (AIB) och vänsterfronten Aliança Nacional Libertadora (ANL), vars kommunistinspirerade uppror 1935 (Intentona Comunista) gav honom anledning att stärka den verkställande makten med hänvisning till nationell säkerhet.
Med hänvisning till hotet från extremism arbetade Vargas för att stärka den verkställande makten och införa repressiva åtgärder. Den tilltagande instabiliteten utnyttjade han slutligen för att upplösa kongressen och genomföra en självkupp 10 november 1937 – den auktoritära regimen Estado Novo inleddes.
Diktator 1937–1945
Under regimen Estado Novo stärkte Vargas sin makt. Inspirationen kom från tidens europeiska auktoritära regimer men utan fullt fascistiskt innehåll.
- Presidentmakten stärktes och delstaternas makt reducerades kraftigt.
- Censur infördes samt förbud mot politiska partier och kontroll över press och fackföreningar.
- Arbetslivet organiserades enligt ett korporativt system med statskontrollerade fackföreningar och statlig samordning för att undvika konflikter.
- Nationalismen betonade en enad nation, disciplin och ordning.
- Arbetslagar som reglerade minimilöner, arbetstid och socialförsäkringar infördes – Consolidação das Leis do Trabalho (CLT).
- Statlig ekonomisk planering med statliga företag och skydd för inhemsk industri.
Efter andra världskrigets slut krävde militärledare och politiska grupper återgång till demokrati. Under tryck från armén och oppositionen tvingades Getúlio Vargas avgå den 29 oktober 1945. Han överlämnade makten till en interimsregering som förberedde fria presidentval samma år.
Andra presidentperioden 1951–1954
Vargas förblev en central politisk figur i Brasilien och ställde upp i presidentvalet 1950, då han vann med bred marginal, framför allt med stöd från arbetarklass och urbana väljare. Han tillträdde som president 1951.
Hans andra regering fokuserade på:
- Ekonomisk nationalism och stärkt statlig kontroll över strategiska sektorer.
- Industriell utveckling och modernisering av Brasiliens ekonomi.
- Sociala reformer och förbättrad arbetsrätt för arbetarklassen.
- Nationalistisk politik, särskilt inom energi- och råvarusektorn. Statliga oljebolaget Petrobras skapades, med kampanjen ”Oljan är vår”.
Den politiska situationen blev senare alltmer polariserad. Ekonomiska svårigheter och anklagelser om korruption förvärrade krisen, som kulminerade efter attentatet mot journalisten och politikern Carlos Lacerda 1954. Under stark press från militären valde Vargas att begå självmord genom att skjuta sig i hjärtat i presidentpalatset i Catete, Rio de Janeiro 24 augusti 1954.
Det av Getúlio Vargas kvarlämnade brevet, carta testamento, blev ett av de mest berömda dokumenten i Brasiliens politiska historia. I brevet framställde han sig som ett offer för ”de mäktigas” intriger och som en försvarare av folket. Han skrev att han ”lämnar livet för att träda in i historien”. Brevet väckte starka känslor, utlöste omfattande folkliga protester och bidrog till att forma hans eftermäle som en ledare som offrade sig för nationens sak.
.jpg)
.svg)
_restored.jpg)
_-_ribbon_bar.png){kind=small}
