Vargasperioden

	Brasiliens förenta stater
	Estados Unidos do Brasil
	1930–1945
Flagga	Vapen
Valspråk	Ordem e Progresso (ordning och framsteg)
Nationalsång	Hino Nacional Brasileiro
Huvudstad	Rio de Janeiro
Språk	Portugisiska
Statsskick	Federal republik
Bildades	24 oktober 1930
– bildades genom	Revolutionen 1930
Upphörde	29 oktober 1945
– upphörde genom	Vargas avsättning 1945
Föregående; Gamla republiken	Efterföljande; Populistperioden

Vargasperioden (portugisiska: Era Vargas) omfattar åren 1930 till 1945 i Brasiliens historia då Getúlio Vargas dominerade landets politiska liv. Perioden inleddes efter 1930 års revolution, som störtade den politiska ordning som etablerats under den så kallade Gamla republiken.

Vargasperioden kännetecknades av en omfattande omvandling av den brasilianska staten, där den federala makten stärktes och staten fick en mer aktiv roll i ekonomin och samhällslivet. Under perioden genomgick landet både en fas av konstitutionellt styre och en mer auktoritär fas under diktaturen Estado Novo, samtidigt som industrialisering och arbetsrättsliga reformer fick stor betydelse för Brasiliens fortsatta utveckling.

Bakgrund

Under de sista åren av Gamla republiken dominerades politiken av regionala eliter, särskilt kaffeproducenter från São Paulo och mjölkproducenter från Minas Gerais, i ett system som ofta beskrivs som kaffe-med-mjölk-politiken. Den federala staten var relativt svag och den politiska makten låg i stor utsträckning hos regionala oligarkier. Samtidigt växte missnöjet med den politiska ordningen bland delar av militären, den framväxande urbana medelklassen och yngre politiska grupper.

Den utlösande krisen kom i samband med presidentvalet 1930. Den sittande presidenten Washington Luís stödde oväntat kandidaten Júlio Prestes från São Paulo, vilket bröt den etablerade maktbalansen mellan de ledande delstaterna. Oppositionen samlades i en politisk allians som stödde Getúlio Vargas, dåvarande guvernör i Rio Grande do Sul. Efter att Prestes utropats till segrare i valet anklagade oppositionen regeringen för omfattande valfusk.

Den politiska konflikten fördjupades ytterligare efter att Vargas vicepresidentkandidat João Pessoa mördades i juli 1930, vilket snabbt utnyttjades politiskt av oppositionen och bidrog till att mobilisera motståndet mot regeringen. I oktober samma år bröt ett uppror ut som utvecklades till brasilianska revolutionen 1930. President Washington Luís avsattes av militären innan Júlio Prestes hann tillträda som president, och makten överlämnades till Vargas, vilket markerade början på Vargasperioden.

Provisorisk regering (1930–1934)

Efter maktövertagandet i samband med revolutionen 1930 leddes landet tillfälligt av en militärjunta där general Augusto Tasso Fragoso fungerade som interimspresident. Den 3 november tog Getúlio Vargas över makten som chef för en provisorisk regering. Den nya regimen upplöste nationalkongressen, upphävde 1891 års konstitution och avsatte de flesta delstatsregeringar. I deras ställe utsågs federala interventorer, ofta officerare eller politiska allierade till Vargas, vilket innebar att den federala makten stärktes på bekostnad av delstaternas självständighet.

Den provisoriska regeringen försökte omforma det politiska systemet och minska de regionala eliternas inflytande som hade präglat den tidigare republiken. Samtidigt växte motståndet mot centraliseringen, särskilt i delstaten São Paulo. Detta ledde till ett uppror, konstitutionalistrevolutionen 1932, där oppositionella krafter krävde en ny konstitution och återgång till konstitutionellt styre. Upproret slogs ned av regeringen men bidrog till att öka trycket på Vargas att återinföra en konstitutionell ordning.

Som ett resultat sammankallades en konstituerande församling som utarbetade en ny författning. Konstitutionen från 1934 och innebar att ett nytt politiskt system etablerades. I samband med detta valdes Vargas till president av nationalkongressen, vilket markerade slutet på den provisoriska regeringen och början på en ny fas i Vargasperioden.

Konstitutionell regering (1934–1937)

Efter att en ny konstitution antagits 1934 valdes Getúlio Vargas till president av den konstituerande nationalförsamlingen. Den nya författningen stärkte den federala statens roll och innehöll flera sociala reformer, bland annat bestämmelser om arbetsrätt, social trygghet och statlig reglering av arbetsmarknaden. Samtidigt infördes vissa korporativa inslag i det politiska systemet, inspirerade av samtida europeiska modeller.

Den konstitutionella perioden präglades dock av betydande politisk instabilitet och ökande ideologiska motsättningar. På vänsterkanten organiserade sig olika grupper i den antifascistiska alliansen Aliança Nacional Libertadora (ANL), medan högernationalistiska rörelser, särskilt den integralistiska rörelsen under ledning av Plínio Salgado, fick växande inflytande.

Den politiska konflikten fördjupades efter upproret Intentona Comunista 1935 där vänsterorienterade militärer och aktivister försökte störta regeringen. Upproret slogs snabbt ned, men det bidrog till en hårdare repression mot oppositionella grupper och ökade regeringens möjligheter att stärka kontrollen över det politiska livet.

Den fortsatta politiska polariseringen och den internationella utvecklingen under 1930-talet användes av Vargas och hans anhängare som argument för att stärka den verkställande makten. I november 1937 genomförde Vargas en statskupp, upplöste kongressen och upphävde konstitutionen, vilket blev slutet på den konstitutionella regeringen och början på diktaturen Estado Novo.

Perioden 1930–1937 i Brasiliens historia kallas även Andra brasilianska republiken.

Estado Novo (1937–1945)

Statskuppen som avslutade den konstitutionella regeringen genomfördes med hänvisning till ett påstått kommunistiskt hot – den så kallade Plano Cohen. Nationalkongressen upplöstes, planerade presidentval ställdes in och en ny auktoritär författning infördes. Den nya regimen, som fick namnet Estado Novo (den nya staten), innebar ett starkt centraliserat styre där politiska partier förbjöds och den politiska oppositionen begränsades genom censur och repression.

Under Estado Novo stärktes statens roll i samhälle och ekonomi. Regeringen främjade industrialisering och ekonomisk modernisering genom statliga initiativ och utvecklingsprogram. Samtidigt byggdes ett omfattande system av arbetslagstiftning upp, där staten tog en central roll i relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Ett viktigt steg i denna politik var införandet av arbetslagssamlingen Consolidação das Leis do Trabalho år 1943.

Vid andra världskrigets utbrott förklarade sig Brasilien neutralt. Både USA och Tyskland var viktiga handelspartner. Efter tyska ubåtsattacker mot brasilianska handelsfartyg anslöt sig Brasilien till de allierade 1942. Landet skickade senare en expeditionsstyrka till Italien, Força Expedicionária Brasileira, som deltog i striderna. Kriget bidrog samtidigt till ökade krav på demokratisering i Brasilien.

Mot slutet av kriget växte det politiska trycket mot regimen. I oktober 1945 avsattes Vargas av militären, vilket markerade slutet på Estado Novo och på Vargasperioden.

Perioden 1937–1945 i Brasiliens historia kallas även Tredje brasilianska republiken.

Historisk betydelse

Under Vargasperioden omvandlades Brasiliens politiska och ekonomiska system. Den federala statens makt stärktes och den tidigare dominansen från regionala oligarkier minskade. Staten fick en mer aktiv roll i ekonomin och i regleringen av relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare, vilket bidrog till att forma ett nytt politiskt och socialt ramverk.

Perioden sammanföll också med en snabb industrialisering och en gradvis omorientering av Brasiliens ekonomi från ett huvudsakligen exportinriktat jordbrukssamhälle mot en mer diversifierad industriell ekonomi. De arbetsrättsliga reformer och institutioner som etablerades under perioden fick stor betydelse för den brasilianska arbetsmarknaden under resten av 1900-talet.

Samtidigt präglades Vargasperioden av en spänning mellan auktoritärt styre och sociala reformer. Särskilt under diktaturen Estado Novo begränsades politiska friheter och oppositionella rörelser undertrycktes. Trots detta kom många av de institutioner och politiska idéer som utvecklades under perioden att fortsätta påverka Brasiliens politiska liv även efter Vargas fall 1945.