Godzilla

Namngivning

Även om processen bakom skapandet av den första Godzilla-filmen är väl dokumenterad, är det fortfarande oklart exakt hur namnet uppstod. Den mest accepterade förklaringen är att producenten Tomoyuki Tanaka namngav monstret efter en anställd på Toho, Shirō Amikura, som kallades ”Gujira” (グジラ) och senare ”Gojira” (ゴジラ). Namnet är en sammanslagning av de japanska orden gorira (ゴリラ, ”gorilla”) och kujira (鯨クジラ, ”val”), vilket syftade på hans kraftiga kroppsbyggnad och hans förkärlek för valkött.

Samtidigt avfärdade Hondas änka, Kimi Honda, berättelsen i en BBC-dokumentär om Godzilla från 1998. Hon menade att Honda, Tanaka och Tsuburaya lade ”avsevärd eftertanke” på namnet och sade: ”Killarna bakom kulisserna på Toho älskade att skoja och hitta på historier, men jag tror inte på den där.” Hondas långvarige regiassistent Kōji Kajita tillade: ”Vi som stod dem närmast vet inte ens hur eller varför de kom på namnet Gojira.”

Under utvecklingen av den amerikanska versionen av Godzilla Raids Again ändrades Godzillas namn till ”Gigantis” av producenten Paul Schreibman, som ville skapa en figur som skilde sig från Godzilla.

Karaktärisering

Inom ramen för de japanska filmerna varierar Godzillas exakta ursprung, men varelsen framställs i regel som ett enormt, våldsamt, förhistoriskt havsmonster som väcks och stärks av kärnstrålning. Även om detaljerna kring Godzillas utseende har förändrats något genom åren, har helhetsintrycket förblivit konsekvent. Godzilla utformades som ett amfibiskt reptilmonster baserat på en lös idé, av en dinosaurie, med upprätt hållning, fjällig hud, en delvis människoliknande överkropp med muskulösa armar, plattor längs ryggen och svansen samt en rynkad panna.

Scenografen Akira Watanabe kombinerade drag från en Tyrannosaurus, en Iguanodon, en Stegosaurus och en alligator för att skapa en slags sammansatt chimära. För att betona monstrets koppling till atombomben inspirerades hudens struktur av de keloidärr som sågs hos överlevande från bombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Grunddesignen omfattar ett reptil-liknande ansikte, kraftig kropp, upprätt hållning, lång svans och tre rader taggiga plattor längs ryggen. I originalfilmen lades plattorna till enbart av estetiska skäl, för att ytterligare särskilja Godzilla från andra levande eller utdöda varelser. I serier, tecknade filmer och filmaffischer framställs Godzilla ibland som grön, men dräkterna i filmerna var vanligtvis målade i kolgrått med benvita ryggplattor fram till Godzilla 2000: Millennium.

Godzillas lojalitet, motiv och intelligensnivå har varierat från film till film beroende på berättelsens behov. Även om Godzilla inte tycker om människor kan han kämpa tillsammans med mänskligheten mot gemensamma hot. Samtidigt gör han inga särskilda ansträngningar för att skydda människoliv och kan när som helst vända sig mot sina mänskliga allierade. Godzilla drivs i allmänhet inte av rovdjursinstinkt; den äter sällan människor utan livnär sig främst på strålning samt en fiskbaserad diet, särskilt bestående av valar och stora fiskar. På frågan om Godzilla är ”god eller ond” uppgav producenten Shōgo Tomiyama att han jämförde varelsen med en shintoistisk ”gud av förintelse”, som saknar moralisk handlingsförmåga och inte kan bedömas enligt mänskliga begrepp om gott och ont: ”Den förstör allt fullständigt, och sedan sker en återfödelse. Något nytt och fräscht kan börja.”

Tomoyuki Tanaka påpekade också att Godzilla och mänskligheten kan bli tillfälliga allierade mot större hot, men är fortfarande i grunden fiender på grund av svårigheten att samexistera. De senare, mer hjältemodiga och barnvänliga skildringarna under Shōwa-perioden, där Godzillas mörka natur tonas ned, var kontroversiella även bland filmskaparna själva, såsom Ishirō Honda och Yukiko Takayama; den senare beskrev perioden som en ”sorglig era” för Godzilla på grund av hans hjälteroll, bristen på stadsförstörelse och otillräckliga budgetar.

Förmågor

Godzillas signaturvapen är hans ”atomstråle” (på engelska kallad ”atomic breath”). Den består av kärnenergi som Godzilla genererar i sin kropp och bygger upp med hjälp av elektromagnetisk kraft till en laserliknande projektil som han avfyrar från sina käkar i form av en blå eller röd radioaktiv stråle. Tohos specialeffektsavdelning har använt olika tekniker för att få fram strålen, från fysiska gasdrivna lågor till handritade eller datorgenererade effekter.

Godzilla föredrar att röra sig genom jordens hydrosfär under dvala eller migration och kan andas under vatten tack vare gälar han har vid sin hals. Godzilla uppvisar också en anmärkningsvärd osårbarhet: han är immun mot konventionella vapen tack vare sin hårda hud och sin förmåga att regenerera sig, och eftersom Godzilla har överlevt en kärnexplosion kan han inte förintas av något mindre kraftfullt.

Vrålet

Godzilla har ett karakteristiskt tvåstavigt vrål (i vissa serietidningar skrivs det som ”Skreeeonk!”), vilket skapades av kompositören Akira Ifukube. Han framställde ljudet genom att gnida en gummihandske bestruken med talltjära och kåda längs en sträng på en kontrabas och spelade senare upp ljudet i sänkt hastighet.

Storlek

Godzillas storlek förändras från film till film – och till och med från scen till scen – av konstnärliga skäl. Miniatyrerna och kostymerna byggdes vanligtvis i skalorna 1/25–1/50 och filmades i 240 bilder per sekund för att skapa illusionen av enorm storlek. I originalfilmen är Godzilla 50 meter hög. Detta gjordes för att varelsen precis skulle kunna blicka över de högsta byggnaderna i Tokyo vid den tiden.

Allteftersom filmserien utvecklades skalade Toho upp Godzilla och gjorde honom till slut så hög som 100 meter. Detta gjordes för att han inte skulle framstå som liten i jämförelse med de allt större byggnaderna i Tokyo, såsom Tokyos nya stadshus, som är 243 meter högt och som Godzilla förstör i Godzilla vs. King Ghidorah. Kompletterande information, såsom rollfigursprofiler, anger också att Godzilla väger mellan 20 000 och 60 000 ton.

I den amerikanska filmen Godzilla från Legendary Pictures gjordes Godzilla 108,2 meter hög och vägde cirka 90 000 ton, vilket gjorde denna version till den största version av Godzilla just då. Regissören Gareth Edwards ville att Godzilla ”skulle vara så stor att han kan ses från var som helst i staden, men inte så stor att han inte kan döljas”. I Shin Godzilla gjordes varelsen ännu högre än i Legendary-versionen, nämligen 118,5 meter. I Godzilla: Planet of the Monsters ökades höjden ytterligare till 300 meter. I Godzilla: King of the Monsters och Godzilla vs. Kong justerades höjden till 119,8 meter jämfört med versionen från 2014.

Praktiska effekter

Den första dräkten, som vägde över 100 kg, bestod av tunna trådar och bambu, inlindat i hönsnät för stadga och täckt med tyg och stoppning, som därefter belades med latex. Den hölls samman med små krokar på ryggen, även om senare Godzilla-dräkter i stället försågs med dragkedja. Före 1984 tillverkades de flesta Godzilla-dräkter från grunden, vilket ledde till mindre designförändringar i varje framträdande. De mest påtagliga förändringarna mellan 1962 och 1975 var minskningen av antalet tår samt borttagandet av figurens yttre öron och framträdande huggtänder – dessa återinfördes i designen från och med The Return of Godzilla. Den mest konsekventa designen behölls från Godzilla vs. Biollante till Godzilla vs. Destoroyah, då dräkten fick ett mer kattliknande ansikte och dubbla rader tänder.

Flera skådespelare hade svårigheter att gestalta Godzilla på grund av dräkternas tyngd, brist på ventilation och begränsade sikt. Haruo Nakajima, som spelade Godzilla mellan 1954 och 1972, berättade att materialen som användes i den första dräkten i originalfilmen (gummi, plast, bomull och latex) var svåra att få tag på efter andra världskriget. Dräkten vägde 100 kilo och det krävdes två personer för att hjälpa honom att ta på den. När han först tog på sig den svettades han så kraftigt att hans skjorta var genomblöt inom några sekunder. Kenpachiro Satsuma, som gestaltade Godzilla från 1984 till 1995, beskrev att de dräkter han bar var ännu tyngre och varmare än tidigare versioner på grund av införandet av animatroniska effekter. Han drabbades själv av flera medicinska problem under denna tid, däribland syrebrist, nära drunkning, hjärnskakningar, elektriska stötar och skavsår på benen orsakade av dräkternas stålförstärkningar som trängde igenom gummivadderingen.

Ventilationsproblemet löstes delvis i dräkten som användes i Godzilla vs. SpaceGodzilla, vilken var den första att inkludera en luftkanal som gjorde det möjligt för skådespelarna att arbeta längre under inspelningarna.

Datorgenererade bilder (CGI)

I Godzilla (1998) instruerades specialeffektskonstnären Patrick Tatopoulos att omdesigna Godzilla som en extremt snabb löpare. Vid ett tillfälle planerade man att använda motion capture för att skapa rörelserna, men det ansågs till slut se alltför mycket ut som en person i en dräkt. Tatopoulos omarbetade därefter varelsen till en smal, tvåbent, leguanliknande varelse som höll ryggen och svansen parallellt med marken, och som renderades med CGI.

I Godzilla (2014) gestaltades karaktären helt och hållet med CGI. Godzillas design i denna nyversion var avsedd att ligga nära den ursprungliga seriens design, samtidigt som filmens specialeffektsgrupp strävade efter att göra monstret ”mer dynamisk än en person i en stor gummidräkt”.

I Shin Godzilla framställdes majoriteten av karaktären med CGI, medan Mansai Nomura porträtterade Godzilla genom motion capture.

År 2024 nominerades Godzilla Minus One till en Oscar för bästa visuella effekter, vilket gjorde den till den första Godzilla-filmen som någonsin nominerats till en Oscar. Vid den 96:e Oscarsgalan vann filmen det priset.