

Grad Fahrenheit (°F) är en temperaturenhet, introducerad och namngiven år 1724 efter den tyske fysikern Daniel Gabriel Fahrenheit. På Fahrenheits temperaturskala är vattnets fryspunkt 32 °F och kokpunkten 212 °F. Därav följer att en grad Fahrenheit är detsamma som fem niondels (⁵⁄₉) kelvin eller grad Celsius. Skalan används i viss mån fortfarande (2000-talet) i en del engelskspråkiga länder, men endast i USA är den dominerande.
Utgångspunkten var egentligen att 0 och 100 skulle motsvara de lägsta och högsta temperaturerna som förekom i Fahrenheits hemländer, norra Tyskland och Nederländerna. Ursprungligen var 0 °F den lägsta temperaturen man kunde åstadkomma artificiellt, −18 °C, vilket man kunde uppnå genom att blanda isvatten och saltlag. På den varma sidan var 96 °F (≈ 35,6 °C) normal kroppstemperatur, som Fahrenheit använde för att kalibrera skalan. Temperaturskalan delades sedan upp i 12 delar som sedan ytterligare delades i åtta, vilket gav 96 steg.
Temperaturenheten °F är dominerande i USA i vardagliga sammanhang, medan °C respektive K används i klinisk forskning och vetenskapliga sammanhang. Meteorologer använder °C i sina beräkningar och utbyte av väderdata mellan vädertjänster, men temperaturen konverteras till °F i information till allmänheten.
I Storbritannien och Kanada är Celsius dominerande, men Fahrenheit kan förekomma i vardagliga sammanhang, till exempel recept för matlagning och viss väderinformation. Övriga engelskspråkiga länder har helt gått över till Celsius.
För att konvertera mellan enheterna kan följande samband användas:
Fahrenheitskalan kan även relateras till absoluta nollpunkten, och skalan kallas då Rankine (°Ra):








| |||||