| Guldmurarbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Murarbin Osmia |
| Undersläkte | Helicosmia |
| Art | Guldmurarbi O. aurulenta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Osmia aurulenta | |
| Auktor | Panzer, 1799 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Guldmurarbi (Osmia aurulenta) är en art i insektsordningen steklar som tillhör släktet murarbin.
Guldmurarbiet har som alla murarbin en kraftig kropp med svart grundfärg. Honan har en kroppslängd på 10 till 12 mm, hanen 9 till 12 mm. Honan har relativt kort, brunorange päls på mellankroppens rygg, medan håret på mellankroppens sidor och ben är mera grågult. Även huvudets nedre del har gulgrå behåring. På bakkroppen har bakkanterna på tergiterna 2 till 5 brunorange hårband. Bukens hårborste, som honan använder för polleninsamling, är även den brunorange.
Hanen har inte lika lysande färger som honan. Han har samma brunorange pälsfärg som honan, men endast på tergit 3 till 6; resten av kroppen har gråvit till grågul behåring.
Guldmurarbiet förekommer i större delen av Europa från Brittiska öarna österut, med undantag av Finland, Baltikum, Belarus, Portugal och sydöstra Balkan. Även på de flesta av Kanalöarna förekommer arten. Utanför Europa finns den i Turkiet, Iran samt delar av Nordafrika.
I Sverige finns den framför allt på Öland och Gotland, men även på västkusten i Halland och Bohuslän. Svenska Artdatabanken betraktar den som bofast i Halland, på Gotland och Öland, men ännu så länge (2025) endast som "noterad" i Bohuslän. I Skåne är situationen litet speciell. Upp till 1940-talet förekom arten där, men sedan skedde inga observationer förrän 2016, när den återupptäcktes i sydöstra Skåne. Därefter har arten spritt sig i landskapet, och betraktas sedan åtminstone 2023 som troligen bofast.
I Finland saknas arten helt.
Guldmurarbiet är polylektiskt, det flyger till blommande växter från många familjer, bland annat vallmoväxter (som strandvallmo), violväxter (violer), ärtväxter (getväppling, hästskoklöver och käringtand), strävbladiga växter (blåeld), rosväxter (björnbär och pimpinellros), videväxter (krypvide), korgblommiga växter (maskrosor), triftväxter (trift), grobladsväxter (sporrar), kransblommiga växter (jordreva) samt orkidéer. I Norden är flygtiden mellan maj och juli månad ut, medan den längre söderut varar mellan april och början av augusti.
Arten är ett solitärt bi, det vill säga att det bildar inte samhällen. Dess habitat omfattar gräsmarker, sanddyner, rasbranter, övergivna grustag, skogar, skogsbryn, buskskog av medelhavstyp samt kalkrika områden, bland annat snäckskalsrika bankar. Det sistnämnda mycket beroende på honans vana att inrätta sina larvbon i tomma snäckskal. På stora delar av Brittiska öarna förekommer arten bara i kustrakter.
De snäckskal honan använder för sina bon är medelstora till stora sådana, främst skal av vinbergssnäcka, fläckig vinbergssnäcka, trädgårdssnäcka, parksnäcka, vanlig strandsnäcka och större hedsnäcka. Det förekommer också att hon gräver ut sina larvbon i marken. Beroende på storlek kan snäckskalen rymma från 4 till 5 larvceller, till i undantagsfall upp till 17. I stora snäckskal kan larvcellerna läggas sida vid sida. Mellanrummen mellan cellerna utgörs av tuggade blad. Efter bobygget täcks utsidan av tuggade blad.
Både globalt och i Sverige är guldmurarbiet klassificerat som livskraftigt (LC).
|