Gustaf Mankell

Gustaf Mankell
Gustaf Mankell. Xylografi 1880.
Född20 maj 1812
Christiansfeld, Danmark
Död23 mars 1880 (67 år)
Jakob och Johannes
BegravdNorra begravningsplatsen
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningKompositör, musiklärare, organist
ArbetsgivareJakob och Johannes församling (1835–1880)
FöräldrarJohan Herman Mankel
SläktingarAbraham Mankell (syskon)
Wilhelm August Mankell (syskon)
Johan August Mankell (syskon)
Emil Theodor Mankell (syskon)
Henning Mankell (syskon)
Redigera Wikidata

Gustaf Adolf Mankell, född 20 maj 1812 i Christiansfeld, Danmark, död 23 mars 1880 i Stockholm, var en svensk tonsättare, organist och musiklärare.

Biografi

Fadern var glasblåsare i Christiansfeld på Sønderjylland och därtill organist i stadens herrnhutistiska församling. Modern var från Stockholm och dotter till en förmögen köpman, som också var herrnhutare. Föräldrarna skilde sig 1814.

Mankell flyttade 1833 till Stockholm och försörjde sig till en början på att ge pianolektioner. Han avlade 1835 organistexamen vid Stockholms musikkonservatorium och fick samma år anställning som organist i Jacobs kyrka och kvarstod i den befattningen ända fram till sin död. Han var även verksam som sånglärare och kantor vid Jakobs högre apologistskola och från 1837 som organist vid de herrnhutiska brödraförsamlingarna i Stockholm. Han blev 1853 lärare i orgelspelning vid akademien och erhöll 1859 professors titel. Mankell invaldes den 27 maj 1841 som ledamot nr 291 av Kungliga Musikaliska Akademien. Han var bror till Abraham Mankell.

Mankell är förebild till "musikprofessorn" i August Strindbergs novell Den romantiske klockaren på Rånö.

Verklista

Kammarmusik

Pianoverk

Fyrhändigt piano

  • Fuga för piano à quatre mains, c-moll, 1836.

Orgelverk

Fantasier och fugor

  • Fantasi och fuga, Ess-dur, 1834 [version för orgel 4h 1854].
  • Fantasi och fuga, c-moll, 1844.
  • Fantasi och fuga, Ass-dur, 1847.
  • Fantasi och fuga, B-dur, 1847.
  • Fantasi och fuga, H-dur, 1847.
  • Fantasi och fuga, f-moll, 1853.
  • Fantasi och fuga, Ass-dur, 1855.

Preludier

  • Leichte Orgelpraeludien (1-5), 1834.
  • 24 Orgelpraeludien zum Gebrauche beim öffentlichen Gottesdienste, 1836.
  • 24 enkla och melodiösa orgelpraeludier till begagnande vid gudstjiensten, 1838.
  • Praeludium zum Gebrauch bei Trauerfeierlichkeiten (”Sälle äro de som sofva”), 1839.
  • Praeludium, A-dur/Ass-dur, 1839.
  • 8 Orgelpraeludier till begagnande vid de offentliga gudstjiensterna, 1839.
  • Orgelpraeludium för tvenne manualer, G-dur, 1842.
  • Orgelpraeludium, G-dur, 1842.
  • Orgelpraeludium (allegretto), G-dur, 1842.
  • Orgelpraeludium (andante), G-dur, 1842.
  • Orgelpraeludium, Ess-dur, 1842.
  • Orgelpraeludium (andante), E-dur, 1842.
  • Orgelpraeludium (moderato), E-dur, 1842.
  • Orgelpraeludium, fiss-moll, 1842.
  • Orgelpraeludium, f-moll, 1842.
  • 6 Praeludier till begagnande vid gudstjensten: G-dur, F-dur, Ess-dur, D-dur, g-moll, A-dur, 1846.
  • Två orgelpreludier, F-dur, 1847.
  • 20 melodiösa orgelpreludier i de mest brukliga tonarterna till begagnande vid allmänna svenska gudstjensten, 1849.
  • 10 Orgelpreludier, 1851.
  • Preludium till "Koral från Brödraförsaml", 1851.
  • Exempel eller former till preludier, 1854.
  • Instruktionspreludium, 1854.
  • 6 orgelpreludier för 2ne manualer och obligat trumpet 8 fot, 1876.
  • Solopraeludium för Gamba 8, Fagott 8, Fleut 4, 1854.
  • Solopraeludium med Basun 16 och Waldflöjt 2, 1854.
  • Solopraeludium med Gamba 8 och obligat Salicional 8 & Fleut 4, 1854.
  • Lätta och korta orgelstycken till begagnande vid den allmänna gudstjänsten, 1852. (20 preludier)
  • Preludium till "Kör af Beethoven" (Tonernas vågor), 1852.
  • 8 praeludier med användande af orgelns solostämmor: A-dur, c-moll, F-dur, Dess-dur, C-dur, D-dur, F-dur, Ass-dur, 1873.
  • 12 Choralpreludier, 1874. (med koralmotiv)
  • 30 harmoniska anteckningar såsom ledning vid preludieringen.

Preludier och fugor

  • Lätta preludier och fugor i den berömde Adolf Hesse's styl. C-dur, c-moll, F-dur, D-dur, Ess-dur och B-dur, 1861.
  • Preludium och fuga, E-dur, 1846.
  • Preludium und Fuge, G-dur, 1836.
  • Preludium und Fuge, C-dur, 1836.
  • Preludium und Fuge, F-dur, 1836.
  • Preludium och fuga, A-dur, 1847.
  • Preludium och fuga, h-moll, 1852.
  • Preludium och fuga, e-moll, 1852.
  • Preludium och fuga, d-moll, 1852.
  • Preludium och fuga, a-moll, 1853.
  • Preludier och fugor, Ess-dur, fiss-moll, giss-moll, ciss-moll, ess-moll, b-moll, 1853.
  • Praeludium och fuga, D-dur, 1854.
  • 6 Preludier och fugor: B-dur, Ess-dur, D-dur, g-moll, d-moll, G-dur, 1862.
  • Preludium och fuga, c-moll, 1864.
  • Preludium och fuga, C-dur (temat av J L ...), 1864.
  • Preludium och fuga, G-dur (temat av J L ...), 1864.
  • Praeludium und Fuge über den Namen A-d-Hess-e, d-moll, 1862.
  • Preludium och fuga, B-dur, 1859.
  • Preludium och fuga, D-dur (de 30 första takterna i fugan komponerad av Joh. Lindberg i Åtvid), 1860.
  • Preludium och fuga, G-dur (de 20 första takterna i fugan av J L...), 1860.
  • Preludium och fuga, g-moll (temat av J L ...), 1860.
  • Preludium och fuga, F-dur, 1865.
  • Preludium och fuga, E-dur, 1865.

Pedaletyder

  • Två Pedaletüder, fiss-moll och D-dur, 1880.
  • Pedal-Etüde, för 2ne manualer, Ess-dur.
  • Pedaletüde, Ess-dur, 1870.

Orgelsonater

  • Orgelsonat [nr 1], c-moll, 1874. (fem satser, innehåller ett äldre Scherzo och trio från 1870 och en av menuetterna från 1871)
  • Orgelsonat [nr 2], D-dur, 1874. (fem satser)
  • Orgelsonat [nr 3], f-moll, 1874. (fem satser, innehåller en äldre Menuett 1871 och Finale och fuga 1853)
  • Orgelsonat [nr 4], G-dur, 1875. (fem satser, innehåller en äldre Fuga)
  • Orgelsonat [nr 5], C-dur, 1875. (fem satser, innehåller ett äldre Andante och Allegro och fuga)
  • Orgelsonat [nr 6], d-moll, 1875. (sex satser, innehåller ett äldre Allegro och fuga)
  • Orgelsonat [nr 7], Ass-dur, 1877. (sex satser, innehåller pedaletyden från 1870)
  • Orgelsonat [nr 8], A-dur, 1877. (sex satser, innehåller ett äldre allegro och fuga)
  • Orgelsonat [nr 9], F-dur, 1877. (fem satser, innehåller en äldre fuga)
  • Orgelsonat [nr 10], e-moll, 1877. (fem satser, innehåller en äldre Fughetta och finalfuga)
  • Orgelsonat [nr 11], Ess-dur, 1877. (sex satser)
  • Orgelsonat [nr 12], g-moll, 1877. (sex satser, innehåller ett äldre Preludium och fuga, final och fuga samt Siciliano melancolico)

Fyrhändigt orgelverk

  • Preludium och fuga, à quatre mains, E-dur, 1851.
  • Fantasie und Fuge à quatre mains, Ess-dur, 1854. (bearbetning av versionen från 1834)
  • Praeludium à quatre mains, G-dur, 1858.
  • Preludium till fuga i g-moll av Bach, à quatre mains, 1861.
  • Praeludium och fuge à quatre mains, F-dur, 1861 eller 1862.
  • Fantasi à quatre mains, C-dur, 1878.
  • Fantasi à quatre mains, D-dur, 1878.
  • Fantasi à quatre mains, a-moll, 1878.
  • Fantasi à quatre mains, Ess-dur, 1878.
  • Fantasi à quatre mains, d-moll, 1878.
  • Fantasi à quatre mains, Ess-dur, 1879.
  • Fantasi à quatre mains, c-moll, 1872.

Vokalmusik

Körverk

  • Ostercantate Lasst uns in frohen Chören, für 4 Solostimmen Chor mit obligater Pianofortebegleitung, 1835.
  • Lobe den Herren meine Seele, med obligat orgel, 1872.
  • Der Gott des Friedens, med obligat orgel, 1872.
  • zur Pfingstpredigt, Der Geist Gottes, 1874.
  • So spricht der Herr, med orgel, 1875.
  • Kommet, lasset, med orgel, 1875.
  • Gelobet sey der Herr, med orgel 1875.
  • Jauchzet den Herrn alle Welt, med orgel, 1875.
  • Lobsinget Gott (Pfingststück), med orgel, 1875.

Diskografi

Mankelliana : organ music by Gustaf Mankell / Holmgren, Claes, orgel. CD. Organic OR 02-2. 2002. Inspelad 2001 i Visby domkyrka.

Bibliografi

Koralböcker

Övrigt

Källor

  1. 1 2 3 4 5 6 Lennart Hedwall, Gustaf A Mankell, s. 61, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 9020, läst: 26 mars 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Jakob och Johannes kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker för Jakob, SE/SSA/0008/F I a/6 (1872-1884), bildid: 00025664_00210, sida 208, död- och begravningsbok, läs online, ”68,,23,1,,Mankell, Gustaf....”.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Mankell, G A, Svenskagravar.se, läs online, läst: 26 mars 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Fabian Dahlström, Stadtmusikanten, Organisten und Kantoren im Ostseeraum bis ca. 1850, 2013, s. 430.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)

Externa länkar