| HD 125383 A | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Vargen |
| Rektascension | 14t 20m 09,7016s |
| Deklination | -43° 03′ 31,834″ |
| Skenbar magnitud () | 5,77 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G8 III |
| B–V | +0,907 ± 0,001 |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -19,0 ± 0,4 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -9,840 mas/år Dek.: -+7,828 mas/år |
| Parallax () | 7,9485 ± 0,0563 |
| Avstånd | 410 ± 3 lå (125,8 ± 0,9 pc) |
| Absolut magnitud () | +0,3 |
| Detaljer | |
| Radie | 11,77 +0,06−0,05 R☉ |
| Luminositet | 84 L☉ |
| Temperatur | 5 784 +30−46 K |
| Metallicitet | +0,13 ± 0,16 dex |
| Andra beteckningar | |
| HD 125383, AKARI-IRC-V1 J1420096-430331, CCDM J14202-4304A, CD-42 9235, CPD-42 6626, HD 125383A, HIC 70054, HIP 70054, HR 5362, IRAS 14169-4249, 2MASS J14200968-4303317, PPM 319404, SAO 224838, TD1 17392, TYC 7813-3604-1, WDS J14202-4304A, WISE J142009.73-430331.5, Gaia DR2 6103516765233511808, Gaia DR3 6103516765233511808 | |
| HD 125383 B | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Rektascension | 14t 20m 09,4278s |
| Deklination | -43° 03′ 30,025″ |
| Skenbar magnitud () | 7,94 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G0 IV |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -7,301 mas/år Dek.: +5,219 mas/år |
| Parallax () | 8,0287 ± 0,0361 |
| Avstånd | 406 ± 2 lå (124,6 ± 0,6 pc) |
| Detaljer | |
| Radie | 2,02 ± 0,08 R☉ |
| Temperatur | 5 947 ± +71−73 K |
HD 125383 är en dubbelstjärna i stjärnbilden Vargen. Med en kombinerad skenbar magnitud av +5,55 är den svagt synlig för blotta ögat på platser utan ljusföroreningar. Parallaxmätningar ger avstånd på 410 ljusår (125,8 parsec) och 406 ljusår (124,6 parsec) för primärstjärnan respektive följeslagaren.
De två komponenterna var år 2016 separerade med 3,5 bågsekunder vid en positionsvinkel på 301°. De har skenbar magnitud av 5,77 respektive 7,94.
Primärstjärnan (A) är av spektralklass G8 III, där luminositetsklassen 'III' anger att den är en jättestjärna som har förbrukat vätet i dess kärna. Stjärnan har expanderat till 11,8 gånger solens radie och utstrålar nu 84 gånger solens luminositet från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av 5 784 K. Denna temperatur ger den en gul färgnyans som är typisk för en stjärna av spektraltyp G.
Följeslagaren (B) är av spektralklass G0 IV, där luminositetsklassen IV anger att den är en underjätte som har förbrukat vätet i dess kärna. Stjärnan har expanderat till 2,0 gånger solens radie och har en effektiv temperatur av 5 947 K. Denna temperatur ger den en gul färgnyans som är typisk för en av spektraltyp G.