| Halikko museibro | |
| | |
| Plats | Halikko, Salo, Egentliga Finland |
|---|---|
| Tidigare bro | 1626 |
| Nyare bro | 2009 |
| Koordinater | 60°23′51″N 23°04′09″Ö / 60.397388888889°N 23.069194444444°Ö |
| Konstruktionsdata | |
| Total längd | 78 m |
| Bredd | 6,6 m |
| Konstruktionstyp | Spännverksbro |
| Längsta spann | 27,8 m |
| Material | Timmer och sten |
| Underhålls av | Trafikledsverket |
| Arkitekt | August Ahlberg |
| Datum | |
| Färdigställd | 1866 |
| Trafik | |
| Årsdygnstrafik | Cykel- och gångtrafik |
Halikko museibro (finska: Halikon museosilta) är en historisk museibro i trä belägen i Halikko i det finländska landskapet Egentliga Finland. Byggandet av den nuvarande bron inleddes våren 1865, och den stod färdig hösten året därpå. Broplatsen i Halikko har varit en central del av den historiska Stora Strandvägen som ledde från Åbo till Viborg.
Den gamla bron är en del av Halikko kyrktrakt, som ingår i de av Museiverket inventerade värdefulla byggda kulturmiljöer av riksintresse. Bron ägs av Trafikledsverket.
Bron är till sin konstruktion en spännverksbro i trä, vars totala längd är 75 meter och spännvidd 27 meter. De av sten byggda landfästena är grundade på träpålar. Brons konstruktion är typisk för brobyggandet i allmogestil i mitten av 1800-talet.
Den första kända uppgiften om en bro som korsar Halikko å är från år 1626, då socknen dömdes att betala böter för en dåligt underhållen bro. Socknens invånare ålades att gemensamt delta i att reparera den gamla bron och bygga en ny.

Under stora nordiska kriget förstördes bron år 1713 av den reträtterande svenska armén. Ryssarna byggde därefter en tillfällig bro på platsen av gamla stockar, vars skick följdes noggrant. Landshövdingen utfärdade en befallning om att bygga en ny stenbro år 1804, och år 1806 beslöt man att utse arkitekten Charles Bassi till brons konstruktör. Bassi kom dock inte att rita någon ny bro; i stället gjordes planerna av länsbyggmästaren Juhana Blomström. Arbetet sattes visserligen igång, men finska kriget fördröjde brobygget ända till år 1853.
År 1853 inleddes planeringen på nytt med länsarkitekten Georg Theodor von Chiewitz som ny konstruktör. Man kom dock inte vidare till själva byggandet, utan den gamla bron fortsatte att repareras. Först efter en besiktning år 1861 och en tredje broplan kom man i gång med byggnadsarbetena för den nya bron våren 1865 – över 60 år efter landshövdingens ursprungliga befallning. Någon stenbro blev det dock inte; i stället uppfördes en träbro till en kostnad av 56 000 mark, vilket enligt Finlands Banks penningvärdesräknare motsvarade cirka 225 000 euro i 2011 års penningvärde.
Bron byggdes enligt August Ahlbergs ritningar och har reparerats vid flera tillfällen, bland annat år 1905. Dess dubbla plankgolv och räcken tvingades man förnya i slutet av 1940-talet. Den brädklädsel som täckte brons stödfackverk revs åren 1983–1984 i samband med en museibrorenovering. Bron blev ett skyddat museiobjekt år 1982 och används i dag för gång- och cykeltrafik.