Hallis

Hallis
Halinen (finska)
Stadsdel
Hallis läge i Åbo.
Hallis läge i Åbo.
Land Finland Finland
Landskap Egentliga Finland
Kommun Åbo
Folkmängd 3 571 (2016)
Tidszon EET (UTC+2)
 - sommartid EEST (UTC+3)
Geonames 842058

Hallis (finska: Halinen) är en stadsdel i Åbo i det finländska landskapet Egentliga Finland. År 2016 fanns det 3 571 invånare i Hallis. Området är känt för Hallisforsen samt Hallis damm, byggd 1972. Den största delen av områdets bebyggelse består av egnahemshus och radhus. Det finns också ganska stora obebyggda naturområden i Hallis.

Hallis hörde ursprungligen till S:t Marie kommun men anslöts till Åbo 1944.

Historia

Det fanns en kvarn vid Hallisforsen redan på 1300-talet. Områdets äldsta bosättning finns på Hallis bybacke, som har varit bebott sedan järnåldern. Aura ås mynning låg vid Hallis på 800-talet. I Hallis by i S:t Marie socken fanns tre gårdar år 1560: Tätilä (senare Kreula), Kallonen (nuvarande Komonen) och Löytänä (numera Koski-Frantsi).

De nuvarande byggnaderna på bybacken härstammar från 1800-talet och början av 1900-talet. Hallis bybacke, tillsammans med Hallisforsen och Åbo vattenverk, bildar en värdefull byggd kulturmiljö av riksintresse och området är därmed skyddat.

Vattenkraft

Hallis kvarn var i drift vid forsen i ungefär 600 år. Första gången kvarnen nämns i handlingarna är 1352. Hallis fors säkrade vattenkraften till hela tre spannmålskvarnar samtidigt. Där fanns också en stampkvarn för klädtillverkning från 1540-talet till 1600-talet, samt en valkkvarn för en sämskmakare på 1600-talet. Under 1800-talet fanns en benkvarn och en färgfabrik, medan en snickarverkstad och ett sågverk existerade mellan 1901 och 1905.

Benkvarnen förstördes i en brand 1929 och kvarnbyggnaderna brann ned under Fortsättningskriget år 1942.

Bilder

Källor

  1. 1 2 3 4 ”Byn Hallis”. www.kulturmiljo.fi. Museiverket. https://www.kulturmiljo.fi/read/asp/rsv_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=4782. Läst 28 februari 2024.
  2. 1 2 3 Toropainen, Veli Pekka (2015). ”Aurajoen Halistenkosken historiaa” (på finska). Suomen Sukututkimusseuran Vuosikirja 48: sid. 117–231. Läst 28 februari 2024.