Adolf von Harnack

Uppslagsordet ”Harnack” leder hit. För andra betydelser, se Harnack (olika betydelser).
Adolf von Harnack
Född7 maj 1851
Tartu
Död10 juni 1930 (79 år)
Heidelberg
BegravdAlter St.-Matthäus-Kirchhof Berlin
Medborgare iTyskland och Kejsardömet Ryssland
Utbildad vidDorpats kejserliga universitet
Leipzigs universitet
SysselsättningTeolog, författare, religionshistoriker, översättare, universitetslärare, bibliotekarie, kyrkohistoriker, evangelisk teolog
Befattning
Bibliotekschef
ArbetsgivareHumboldt-Universität zu Berlin
Leipzigs universitet (1876–)
Justus-Liebig-Universität Gießen (1879–)
Philipps-Universität Marburg (1886–)
Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin (1888–1924)
MakaAmalie von Harnack
BarnAgnes von Zahn-Harnack (f. 1884)
Ernst von Harnack (f. 1888)
Elisabet von Harnack (f. 1892)
Axel von Harnack (f. 1895)
FöräldrarTheodosius Harnack
Marie Harnack
SläktingarAxel Harnack (syskon)
Otto Harnack (syskon)
Utmärkelser
Pour le Mérite för vetenskap och konst (1902)
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1909)
Harnack-medaljen (1925)
Adlerschild des Deutschen Reiches (1926)
Redigera Wikidata

Karl Gustav Adolf von Harnack, född 7 maj 1851 i Dorpat, död 10 juni 1930 i Heidelberg, var en tysk evangelisk teolog och historiker, son till Theodosius Harnack.

Biografi

von Harnack var född i nuvarande Tartu där hans far höll en professur i pastoral teologi. Han studerade vid det lokala universitet 1869–1872 och sedan vid universitetet i Leipzig, där han tog sin examen och strax efteråt, 1874, började föreläsa som Privatdozent.

Dessa föreläsningar, som behandlade sådana ämnen som gnosticismen och Uppenbarelseboken, väckte stor uppmärksamhet, och 1876 utsågs han till professor extraordinarius. Samma år började han publiceringen, tillsammans med Oscar Leopold von Gebhardt och Theodor Zahn, av en upplaga av verk av de apostoliska fäderna, Patrum apostolicorum opera – en mindre upplaga som kom ut 1877.

von Harnack var professor i kyrkohistoria i bl. a. Marburg 1886–1888 och därefter i Berlin. Hans rika produktion är koncentrerad till urkristendomen och gamla kyrkan.

Påverkad av Albrecht Ritschl engagerade sig von Harnack för en konsekvent historisk syn på kristendomen. I dogmbildningen såg han ett främmandegörande av Jesu budskap genom inflytande från hellenistisk spekulation.

I sina berömda föreläsningar om Kristendomens väsen (1900) avdogmatiserade von Harnack den kristna traditionen till förmån för den etiska kärnan i Jesu budskap, nämligen den aktiva tron på "människosjälens oändliga värde".

Diskussionen kring von Harnacks tes pågick under åtskilliga decennier. Den är numera vetenskapligt övergiven men präglar många populärframställningar.

von Harnack blev 1890 medlem av tyska Vetenskapsakademin och invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1908.

Svenska översättningar

Se även