| Helmut Koester | |
| Född | 18 december 1926 Hamburg |
|---|---|
| Död | 1 januari 2016 (89 år) Lexington, USA |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Philipps-Universität Marburg Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg |
| Sysselsättning | Teolog, universitetslärare, historiker |
| Arbetsgivare | Harvard University |
| Föräldrar | Karl Köster |
| Utmärkelser | |
| Petra T. Shattuck Excellence in Teaching Award (2005) Hedersdoktor vid Humboldt-Universität zu Berlin (2006) Guggenheimstipendiet Fellow of the American Academy of Arts and Sciences | |
| Redigera Wikidata | |
Helmut Koester (på tyska ofta Köster), född 18 december 1926, död 1 januari 2016, var en tysklandsfödd amerikansk forskare som var professor i nytestamentliga studier och i kyrkohistoria på Harvard Divinity School vid Harvard University i Cambridge, Massachusetts. Hans forskning har i huvudsak berört uttolkningen av Nya testamentets tillkomsthistoria, den tidiga kristendomens historia och då också betraktad i ljuset av arkeologin.
Koester var präst inom den lutherska kyrkan. Han betraktas som en ledande forskare, en av USA:s främsta, inom sina specialområden som kristendomens historia, Nya testamentets exegetik och teologi, romersk religion, och arkeologi. Han uppvisar en avsevärd bredd i sin forskning och hans arbete har haft stort inflytande på andra forskare.
Helmut Heinrich Karl Ernst Köster (senare använde han oftast den internationellt mer gångbara stavningen Koester) föddes den 18 december 1926 i Hamburg i Tyskland. Hans föräldrar var arkitekten och stadsplaneraren Karl Köster och Marie-Luise Köster, född Eitz. Koester gick grundskolan och gymnasiet i Hamburg (1933–1936) och Berlin (1936–1943). Han tjänstgjorde i den tyska krigsmakten under Andra världskriget från och med 1943 och han kom att tjänstgöra först inom luftvärnet och senare inom flottan. Strax före krigsslutet 1945 tillfångatogs han av de amerikanska styrkorna och hölls som krigsfånge. Efter kriget frisläpptes han.
Koester studerade därefter teologi vid Philippuniversitetet i Marburg från 1945 till 1949 under ledning av Rudolf Bultmann (1884–1976), Heinrich Frick (1893–1952) och Wilhelm Maurer (1900–1982). Han erhöll sin kandidatexamen från universitet 1950. Under perioden 1950 till 1954 arbetade han som lärare i flera skolor och biträdande präst i ett antal församlingar i Tyskland. Han gifte sig 1953 med Gisela Harrassowitz, och de fick med tiden fyra barn, Reinhild, Almut, Ulrich och Heiko. Året därpå, 1954, disputerade han som teologie doktor i Nya testamentet vid universitetet i Marburg med distinktionsbetyget magna cum laude (med stort beröm). Han var Rudolf Bultmanns sista doktorand. Hans avhandling bar namnet Synoptische Überlieferung bei den apostolischen Vätern (Synoptiska traditioner hos de apostoliska fäderna). Samma år prästvigdes han också inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Hannover.
År 1954 började Koester arbeta som lärarassistent (engelska: Teaching Assistant) vid Heidelbergs universitet under Günther Bornkamm (1905–1990) och 1956 befordrades han till biträdande lektor (engelska: Assistant Professor; tyska: Privatdozent) vid den teologiska fakulteten på samma universitet. Titeln på hans habilitationsuppsats var Septuaginta und Synoptischer Erzählungsstoff im Schriftbeweis Justins des Märtyrers (Septuaginta och synoptiskt berättelsematerial i Skriftens vittnesbörd hos Justinus Martyren).
Koester flyttade till USA 1958 och anställdes som biträdande lektor (engelska: Visiting Assistant Professor) i Nya testamentet vid Harvard Divinity School. Året därpå, 1959, utnämndes han till lektor (engelska: Associate Professor) vid institutionen och förlänades samma år en hedersdoktorstitel från Harvard. Han skulle komma att utnämnas till hedersdoktor vid ytterligare två tillfällen, 1989 vid Université de Genève och 2006 vid Humboldt-Universität zu Berlin.
Mot slutet av sin tid som biträdande lektor erbjöds Koester en fast anställning på fakulteten, vilket han accepterade och utnämndes till lektor i Nya testamentet (engelska: Associate Professor of New Testament Studies). År 2000 utnämndes han till såväl John H. Morison-professor i nytestamentliga studier som (Jonathan Bowers) Winn-professor i kyrkohistoria. Han undervisade på Harvard från 1958 till 2014.
Perioden 1975–1999 var Koester redaktör för den referentgranskade tidskriften Harvard Theological Review. Han var också medredaktör och ordförande i redaktionen för Hermeneia: A Critical and Historical Commentary on the Bible, medlem (”fellow”) i American Academy of Arts and Sciences, ordförande för Society of Biblical Literature och medlem i Studiorum Novi Testamenti Societas.
Koesters tidiga studier i Tyskland gav honom en grundlig utbildning i den klassiska romerska och grekiska antiken och han fortsatte att fördjupa sin kunskap genom resor till arkeologiska platser i Grekland och Turkiet.
Helmut Koester avled den 1 januari 2016 i en ålder av 89 år.

Helmut Koester är mest känd för sin forskning om uttolkningen av Nya testamentet, kristendomens uppkomst och arkeologin rörande den äldsta kristna epoken. Bland hans mer kända verk finns Introduction to the New Testament (1982, 2:a utg. 1995 & 2000) i två volymer som blivit ett standardreferensverk, Ancient Christian Gospels (1990), Paul and His World (2007) och From Jesus to the Gospels (2007).
I sin avhandling Synoptische Überlieferung bei den apostolischen Vätern (Synoptiska traditioner hos de apostoliska fäderna) argumenterade Koester för att det inte nödvändigtvis fanns en direkt koppling mellan de apostoliska fädernas skrifter och de skrivna evangelierna, utan att den muntliga traditionen vid den tiden fortfarande var dominerande.
Koester kom att viga mycket tid åt modeller kring evangeliernas tillkomst. Han var den förste att lägga fram en teori om att det kanoniska Markusevangeliet tillkom genom en revision av Hemliga Markusevangeliet. Enligt Koester var det första evangeliet (1a) ett numera försvunnet ursprungligt Markusevangelium som bestod av en samling mirakelberättelser och en passionshistoria. Nästa steg i utvecklingen (1b) innebar enligt Koester att detta ursprungliga Markusevangelium utökades med mer material. Därefter tillkom Matteusevangeliet (2) som var en grundlig omarbetning och utökning av steg 1b av Markusevangeliet. Sedan tillkom Lukasevangeliet (3) som var ytterligare en grundlig revidering, i detta fall av det ursprungliga Markusevangeliet (1a) men som dessutom inkluderande annat material. Det följande utvecklingssteget (4a) är Hemliga Markusevangeliet som inkluderar berättelsen om den yngling Jesus uppväcker från de döda och därefter inviger denne i Jesusrörelsen. Ytterligare nästa steg (4b) är karpokratianernas ändrade utgåva av Hemliga Markusevangeliet. Först därefter (5a) följer Bibelns kanoniska Markusevangelium där material ur Hemliga Markusevangeliet hade avlägsnats, varefter det sista redaktionella steget (5b) innefattar de tillagda sluten till Markusevangeliet efter kapitel 16 vers 8.
Koester menar att Matteus och Lukas byggde på olika versioner av det ursprungliga Markusevangeliet – Lukas på det verkligt ursprungliga (1a) medan Matteus byggde på det utökade (1b), vilket innehöll bland annat det material som nu ingår i Mark 6:45–8:26, och som helt saknas hos Lukas.
|