Henry Parland

Henry Parland
Född29 juli 1908
Viborg
Död10 november 1930 (22 år)
Kaunas
Medborgare iFinland och Storfurstendömet Finland
SysselsättningPoet, författare
SläktingarOscar Parland (syskon)
Ralf Parland (syskon)
Redigera Wikidata
Henry Parlands skrivbord, bild från SLS arkiv - SLSA945.

Henry George William Parland, född 29 juli 1908 i Viborg, Storfurstendömet Finland, död 10 november 1930 i Kaunas, Litauen, var en finlandssvensk poet, romanförfattare och kulturjournalist i finlandssvensk och litauisk press.

Liv

Släkten Parland, ursprungligen McFarlaine, anses härstamma från Skottland. Henry Parlands far, Oswald Frank Parland, var ingenjör vid den ryska järnvägen och kom genom järnvägsnätets utbyggnad att resa runt i tjänsten i dåtidens Tsarryssland. Familjen bosatte sig i Tikkala i Finland. Parlands mor hette Ida Maria Sesemann. Henry Parland var den äldste i en brödraskara på fyra, varav tre kom att bli författare. De andra var Oscar Parland och Ralf Parland.

Parland växte upp i en flerspråkig miljö. I hemmet talades tyska och ryska och även franska och engelska via kontakterna med kultur- och näringslivet. Parland lärde sig finska av arbetarbarn i Tikkala och svenska först efter att familjen flyttat till Grankulla.

Henry Parland gick som fjortonåring i svensk skola i Grankulla, nära Helsingfors. Han gick ut gymnasiet från Grankulla Samskola 1927. Därefter studerade han juridik vid Helsingfors Universitet från 1927 till 1929. Han visade tidigt intresse för konst och skrivande och kom att ingå i en krets med poeten Gunnar Björling som centralfigur. Parland flyttade även in hos Björling och levde av allt att döma ett utsvävande konstnärsliv. Efter att ha kommit ekonomiskt på obestånd genom tecknande av växlar skickades Henry Parland till sin morbror, Vasilij Sesemann, i Kaunas, den tidens litauiska huvudstad. Från 1929 hade Henry Parland en sekreterartjänst vid det svenska konsulatet i Kaunas. Han var under sin tid i Litauen även medarbetare i litauiska tidningar. Han insjuknade i scharlakansfeber året efter, och avled 22 år gammal.

Före sin död hann Parland endast publicera ett verk, Idealrealisation, som gavs ut 1929. Under samma år fick verket recensioner av bland annat Elmer Diktonius i Arbetarbladet, Olof Enckell i Hufvudstadsbladet, Agnes Langenskjöld i Finsk Tidskriften och Erik Therman i Studentbladet.

Språk och skrifter

Svenska beskrivs ibland blott som Parlands fjärdespråk, efter tyska, ryska och finska. Hans stil och ordval framstår som säreget och texterna innehåller en del fullständigt unika ord. Under åren i Helsingfors skrev Parland huvudsakligen lyrik. Vännen Gunnar Björling hjälpte honom med stilistik och stavning.

Till Henry Parlands mest betydande verk hör romanen Sönder (om framkallning av Veloxpapper). Parland påbörjade "Sönder" i november 1929 i Kaunas. Verket utgavs först efter författarens död, första gången 1932 i samlingsvolymen Återsken. Sedan dess har tre delvis olika utgåvor utkommit, på senare tid en utgåva kommenterad av Per Stam som utkommit två gånger, 2005 och 2014.

2015 påbörjade Svenska litteratursällskapet i Finland arbetet med att ge ut en textkritisk utgåva av alla Henry Parlands Skrifter med Per Stam som huvudredaktör. Fem delar planeras: Dikter, Prosa, Kritik och Korrespondens, samt en digital nyutgåva av romanen Sönder. Parlands arkiv finns hos Svenska litteratursällskapet i Finland.

Mottagande

Ghita Barck var en av de första som gav uppmärksamhet åt Parland med sin pro gradu-uppsats som handlade om Parlands författarskap. Trots detta väcktes inte ett större intresse för Parland förrän 1964 då hans bror Oscar Parland gav ut hans samlade dikter samt hans prosaproduktioner.

Henry Parland räknas som en av de främsta inom modernismen.[källa behövs] Hans författarskap var långt före sin tid och är än i dag levande och aktuellt. På 1970-talet kom ett nytt skede i Parlands postuma berömmelse då finländska semiotikerkretsar fäste uppmärksamhet vid Parlands kontakter med de ryska formalisterna och lyfte fram honom som en pionjär för den finländska semiotiken. Hans verk Den modernistiska dikten ur formalistisk synpunkt anses vara det första verket som introducerade semiotiken i Finland.

Författaren Gunnar Björling skrev: "Henry Parland kom med en ny generations respektlöshet och raljanta ironi samt skänkte under sin korta levnad impulser och oförglömligt följeskap. Ett ljus tänt i livets fördumningsanstalt!"

Parlands verk fick flera recensioner efter att de publicerades. Till exempel samlingsvolymen Återsken (1932) uppmärksammades av recensenter som Elmer Diktonius i Arbetarbladet och Olof Enckell i Hufvudstadsbladet, som båda hade recenserat hans tidigare verk, samt Hagar Olsson i Svenska Pressen och Xerex i Tammerfors Aftonblad. En annan av Parlands samlingar, Hamlet sade det vackrare (1964), recenserades av bland annat Arto Kytöhonka i Keskisuomalainen, Pekka Piirto i Helsingin Sanomat och Helmer J. Wahlroos i Borgåbladet.

Vid Bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2005 arrangerades ett seminarium runt Parlands författarskap. Där deltog Stella Parland, författare, litteraturkritiker och släkting till Henry Parland.