Historia
Ättens stamfader var Tomas Hilchen, ålderman i Riga, gift med Catharina Kalb. Deras son David Hilchen (1561–1610) var en framstående ämbetsman i Riga. Han studerade vid universiteten i Heidelberg och Ingolstadt och blev därefter sekreterare och senare syndikus vid stadens råd. År 1591 adlades han av kung Sigismund av Polen. Han var även kunglig polsk sekreterare och notarie vid den vendiska lanträtten samt ägare till flera gods i Livland.
David Hilchens son Frans Hilchen (död 1632) fortsatte släktens ställning som godsägare i Livland. Under 1600-talet kom delar av ätten i svensk tjänst, vilket sammanföll med Sveriges expansion i Baltikum.
Bröderna Jakob Hilchen och Frans Hilchen (1625–1680) naturaliserades som svenska adelsmän 1664. Den senare gjorde karriär inom den svenska armén och blev överste. Familjen etablerade sig därefter även i Östergötland, med egendomar som Kimstad och Svärtinge.
Under 1700-talet fortsatte flera medlemmar av ätten militära karriärer i svensk tjänst. Adolf Johan Hilchen (1663–1732) var överste och kommendant i Landskrona. Hans son Jakob Johan Hilchen flyttade efter stora nordiska kriget till Livland, där han introducerades på riddarhuset i Riga under namnet von Hilchen.
Utslocknande
Jakob Johan Hilchen avled barnlös 1756 och blev därmed den siste manlige medlemmen av ätten. Den sista personen i Sverige som bar namnet var Anna Catharina Hilchen (1721–1810).
Sveriges riddarhus
Riddarhuset i Riga