Alla tafl-spel spelas på ett schackliknande bräde med två spelare. Dessa bräden har alla udda antal rutor, och det finns bevarade bräden på alltifrån 7x7 till 13x13 rutor, men utöver att större bräden kräver fler pjäser skiljer sig inte de återskapade reglerna nämnvärt. Spelen är alla asymmetriska, spelarna har inte samma uppsättning pjäser och mål. Spelen liknar på detta sätt de klassiska spelen rävspel eller björnspel. Tafl-spel omnämns i nordiska sagor och överlevde in i sen tid i samisk kultur i form av tablut i Lappland. Speltypen anses ha rötter i liknande romerska spel. Många olika kulturer har haft varianter av spelet, till exempel brandubh och fitcheall på Irland.
Det finns bevarade pjäser och spelbräden från många olika platser i landet, bl.a. från flera gravar i Birka. Reglerna finns däremot nedtecknade först från Carl Von Linné, och hans resa i Lappland 1732. Där nedtecknade han flera spel och lekar från samisk kultur, bland annat just tablut vars bräde är identiskt med vissa versioner av hnefatafl.
Etymologi
Spelet har flera historiska namn som överlag bygger på termer för "spelbräde". Ett walesiskt manuskript från 1587 kallar spelet tawlbwrdd (w = ligatur: tavulbuurdd, "tavelbord") som exempel. Det fornsvenska namnet var tavel och liknande (fornsvenska: tafl, tawel, taffwel), vilket är besläktat med tavla med mera och betyder spelbräde.
Hnefatafl är det fornisländska namn som omnämns för spelet i sagor, vilket på rak svenska blir "nävetavel", men vars egentliga betydelse är "kungsbräde", då "näve" är det fornisländska namnet för kungapjäsen i schack. Begreppet är konstruerat analogt till det historiska schacknamnet "schacktavel" (fornsvenska: skaktafl; fornisländska: skáktafl; medellågtyska: schāktafel; medelhögtyska: schāchzabel), då termen "schack" i sig är ett tidigare namn för kungapjäsen, ursprungligen av den persiska kungatiteln shah (persiska: شاه,šāh). Namnet hnefatafl har givit översättningsformer såsom dansk-norska: kongens bord, tyska: königszabel, engelska: king's table med mera.
Tablut är äldre samiska, nedskrivet av Carl von Linné på 1700-talet, och är ett rakt lån från fornsvenska: taflet ("tavlet"), bestämd form av tafl ("tavel").
Historia
Spelet är möjligtvis det äldsta kända spel från Norden som med säkerhet kunnat identifieras, och arkeologerna tror att spelet tillkom under yngre järnålder omkring 600-talet. Otal arkeologiska exempel har hittats.
Spelet omnämns förbigående i islänningasagorna som hnefatafl och annan medeltida litteratur men försvinner i populärkulturen under senare medeltid. Spelet ska ha överlevt regionalt och finns antecknat i ett walesiskt manuskript från 1587 av Robert ap Ifan, där kallat tawlbwrdd ("tavelbord"). I Sverige överlevde spelet hos samerna under namnet tablut ("tavlet"), vilket Carl von Linné antecknade med regler i sin dagbok under en resa till Lappland 1732.
Trots ovan förblev spelets regler ett mysterium överlag fram tills början av 1900-talet, då den brittiske schackhistorikern Harold J. R. Murray kopplade samman beskrivningen av tablut med beskrivningarna av hnefatafl i sagorna. Hypotesen lades fram i hans bok History of Chess från 1913, vilket följdes upp i boken History of Board Games other than Chess från 1952, då mer stödmaterial hade upptäckts, såsom det tidigare nämnda walesiska manuskriptet från 1587.
Regler
Startuppställning (9x9-bräde). Anfallande pjäser i svart, försvarande pjäser i vitt.
spelet har två spelare
kungen ("vit") står i mittrutan
runt kungen grupperas vita försvarare (8 för 9x9-bräde, 12 för 11x11, etc.)
vid brädets kanter ställs de svarta pjäserna (16 respektive 24 pjäser i 9x9 och 11x11, etc.)
alla pjäser kan flyttas valfritt antal rutor i rak linje (inte diagonalt - alltså som ett torn i schack)
en pjäs slås genom att den omges av motståndarpjäser på två motsatta sidor horisontellt eller vertikalt
en pjäs får flyttas in mellan två motståndarpjäser utan att slås (kungen kan också flyttas in mellan två eller tre motståndarpjäser/kanter utan att slås)
kungen slås genom att den omges av fyra motståndarpjäser eller av tre motståndarpjäser och brädets kant
ett drag kan slå mer än en pjäs
vit spelare vinner om kungen lyckas ställa sig i en hörnruta
svart spelare vinner om kungen slås
vit spelare drar först
Spelet har, förutom varierade uppställningar och brädstorlekar, många varierade regler:
kungen kan vara vapenlös och får då inte användas för att slå svarta pjäser
hörnrutorna kan vara reserverade för kungen
Mittrutan kallas ibland tronen och kan vara reserverad för kungen. Svarta pjäser kan vara förbjudna att återvända till kantrutor.
.jpg)
