| II Pegasi | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Pegasus |
| Rektascension | 23t 55m 04,05313s |
| Deklination | +28° 38′ 01,2422″ |
| Skenbar magnitud () | +7,4 (7,18 - 7,78) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K2 IV |
| Variabeltyp | RS Canum Venaticorum-variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -20,50 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +576,22 mas/år Dek.: +34,69 mas/år |
| Parallax () | 25,06 ± 0,51 |
| Avstånd | 130 ± 3 lå (39,9 ± 0,8 pc) |
| Absolut magnitud () | +3,8 |
| Detaljer | |
| Massa | 0,8 M☉ |
| Radie | 3,4 R☉ |
| Luminositet | 1,06 L☉ |
| Temperatur | 4 600 K |
| Andra beteckningar | |
| HD 224085, AG+28 2842, BD+27 4642, CABS 206, 2E 4789, EUVE J2355+28.6, G 130-24, GJ 4375, HIC 117915, HIP 117915, IRAS 23525+2821, LHS 4044, LSPM J2355+2838, 2MASS J23550404+2838010, NLTT 58392, PLX 5777, PPM 115949, 2RE J235503+283806, 2RE J2355+283, 1RXS J235503.5+283802, SAO 91578, TYC 2258-1427-1, USNO-B1.0 1186-00604211, uvby98 100224085, II Pegasi, WISEA J235504.49+283801.5, WISE J235504.53+283801.5, YZC 24 14346, Gaia DR2 2855095251072482432, Gaia DR3 2855095251072482432, Gaia DR1 2855095246776191744 | |
II Pegasi eller HD 224085 är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Pegasus. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 7,4 och kräver en kraftig handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 25,06 mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 130 ljusår (40 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -20 km/s.
Primärstjärnan II Pegasi A är en orange underjättestjärna av spektralklass K2 IV. Den har en massa som är lika med ca 0,8 solmassa, en radie som är ca 3,4 solradier och utsänder energi från dess fotosfär ungefär lika med solen vid en effektiv temperatur av ca 4 600 K. Stjärnan är en mycket aktiv RS Canum Venaticorum-variabel (RS CVn), en snäv dubbelstjärna med aktiva stjärnfläckar, som täcker ca 40 procent av dess yta. Den har intensiva flares, som kan observeras i alla våglängder.

Den mindre följeslagaren (II Pegasi B) ligger för nära primärstjärnan för att kunna ha observerats direkt. Den är en röd dvärg i huvudserien av spektraltyp M. Stjärnorna är tidvattenlåsta i en mycket snäv omloppsbana med en period på 6,7 dygn och en separation av några stjärnradier.
Röntgenflares från II Pegasi A observerades med Ariel 5-satelliten på 1970-talet och med senare röntgenobservatorier. I december 2005 upptäcktes en superflare av Swift Gamma-Ray Burst Mission. Det var den största stjärnflaren som någonsin setts och var hundra miljoner gånger mer energisk än solens typiska soluppljus.