Impediment är mark som är olämplig för skogs- eller jordbruk, till exempel berghällar, myrar och fjäll.
Inom det svenska skogsbruket definieras all mark som har en lägre produktionsförmåga (bonitet) än 1 m3sk/ha och år som impediment. Inom det finländska skogsbruket reserveras termen för mark med lägre produktionsförmåga än 0,1 m3sk/ha och år, medan mark som kan producera 0,1–1,0 m3/ha och år klassificeras som tvinmark.
Inom jordbruket avses mark som är obrukbar för åkerbruk.
Begreppet används också i vidare betydelse inom stadsplanering och arkitektur för mark som blivit över efter exploatering. Vid revideringen 1866 av skiftesstadgan beslöts att impedimenten inte skulle inkluderas vid beslut om uträkning av in- och avrösningsjordar. 1926 introducerades en lag som förändrade bestämmelsen om delning av jord på landet, på ett sådant sätt att impedimentbegreppet slutade användas.
Motsvarighet på finska är joutomaa. Engelska unstocked forest land, waste land och greyfield land, franska terrain inculte och danska udyrket skovareal är liknande begrepp, liksom stadsprärie.
Latin impedimentum av impedire, hindra, som är en avledning av pes, fot; alltså egentligen hinder för sättande av foten i vägen.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||