| Jakob Frank | |
 | |
| Född | יַעֲקֹב יוֹסֵף בן יְהוּדָה לייב 1726 Korolivka, Ukraina |
|---|---|
| Död | 10 december 1791 Offenbach am Main, Tyskland |
| Begravd | Offenbach am Main |
| Medborgare i | Polsk-litauiska samväldet |
| Sysselsättning | Rabbin, heresiarch, astrolog, religiös ledare |
| Barn | Eve Frank (f. 1754) |
| Redigera Wikidata | |
Jakob Frank, egentligen Jakob Leibovitj, född omkring 1726, död 1791, var en polsk-judisk sektgrundare.
Frank kom i Saloniki i beröring med dönmehs, den självutnämnde frälsaren Sabbathai Zewis till islam från judendomen övergångna anhängare, och blev deras ledare. Han förkunnade, att Messias uppträtt i förkroppsligad efter vartannat i Jesus, Sabbathai och hans efterföljare, sist i Frank själv. Under resor i Polen van Frank många anhängare, frankister, som förkastade Talmud, betraktade den kabbalistiska boken Zohar som sin heliga urkund och trädde i opposition mot den rabbinska judendomen, som lyste dem i bann 1756. Frank och omkring 1.000 av hans anhängare lät döpa sig, men han anklagades av inkvisitionen och hölls 13 år i fängelse. Han levde sedan i Tyskland, omgiven av furstlig prakt. Han var far till Eve Frank, som blev frankismens ledare efter honom.