James Maybrick

James Maybrick
Född	25 oktober 1838 ​eller ​24 oktober 1838 Liverpool, Storbritannien
Död	11 maj 1889 Liverpool, Storbritannien
Begravd	Anfield Cemetery
Medborgare i	Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Sysselsättning	Entreprenör, köpman
Maka	Florence Maybrick
Släktingar	Michael Maybrick (syskon)
Redigera Wikidata

James Maybrick, född 24 oktober 1838 i Liverpool, död 11 maj 1889 i Liverpool, var en engelsk bomullshandlare.

Maybrick avled till följd av vad som ansågs vara arsenikförgiftning och hans hustru Florence Maybrick avtjänade 15 års fängelse för mord. Sedan dess har hennes skuld ifrågasatts. 1992 upptäcktes en dagbok tillhörande Maybrick och som påstås bevisa att han var Jack Uppskäraren.

Biografi

Maybricks far var församlingsskrivare vid St Peters Church i Liverpool. Vid sidan av det arbetade han som musikhandlare och dirigent vid ett musikaliskt sällskap. Den yngre brodern Michael Maybrick blev sedermera berömd kompositör. 1858 flyttade Maybick till London för att arbeta som kontorsbiträde hos en skeppsmäklare. 1873 bildade bröderna James och Edwin Maybrick en bomullsfirma. På 1870-talet reste Maybrick till Norfolk i Virginia för att expandera sitt företag och 1881 blev han chef för Norfolk Cotton Exchange. I USA smittades han med malaria och ordinerades arsenik som medicin. Detta kom att leda till ett livslångt missbruk. 1881 gifte sig Maybrick med amerikanskan Florence Chandler, född i Alabama, och makarna bodde växelvis i Norfolk och Liverpool. 1884 lämnade Maybrick Norfolk Cotton Exchange. 1888 förvärvade han en fastighet i Aigburth, kallad Battlecrease House.

Äktenskapet blev mindre lyckligt sedan Florence Maybrick kommit underfund med att maken höll sig med en älskarinna. 1888 inledde Florence en kärleksaffär med bomullshandlaren Alfred Brierley. De spenderade en helg tillsammans i London i maj 1889. James Maybrick hölls hela tiden ovetande om affären.

I mars 1889 blev James Maybrick sjuk, vilket han själv förklarade med överdosering av medicin. Han upplevde svaghet, buksmärtor och stelhet i lederna. Den 27 april deltog Maybrick i hästkapplöpning i Wirral och samma dag förvärrades hans tillstånd. Han avled den 11 maj.

Rättsfallet

Under Maybricks sjukdomstid, fann familjens tjänstefolk flugpapper i Florences rum och fattade misstanke om att hon förgiftade maken. Flugpapper, som innehöll arsenik, hade 1884 åberopats som mordvapen i en rättegång. Under rättegången mot Florence Maybrick anfördes även ett brev som hon skrivit till Alfred Brierley, kort innan maken avled, där hon förväntade sig att snart återförenas med älskaren. Fynd som släktingar gjorde i bostaden, bland annat burkar med arsenik, stärkte deras misstankar mot Florence. Vid obduktionen av James Maybrick den 30 maj upptäcktes små mängder arsenik. Sammanlagt handlade det om en tiondels gram.

Florence Maybrick greps den 18 maj 1889 och åtalades den 28 maj. Rättegången uppmärksammades i hela England. Domaren, James Fitzjames Stephen, har efteråt kritiserats för bristande objektivitet. Motivet för mordet skulle ha varit otrohetsaffären med Brierley. 32 vittnen hördes under rättegången. Advokat Charles Russell menade att doserna av arsenik i Maybricks kropp inte vållade dödsfallet och att mängderna visade på missbruk. Vittnande läkare var oeniga om dödsorsaken. Under rättegångens slutfas höll domare Stephen ett långt där, där han angrep Florence Maybricks sexualmoral. Florence Maybrick dömdes till döden, men efter protester övertalade inrikesminister Henry Matthews drottning Viktoria att omvandla straffet till livstids fängelse. Maybrick kom att avtjäna 15 år. Under de första nio månaderna av fängelsestraffet hölls Maybrick isolerad från andra fångar och fick inte ta emot besök förrän efter sex månader.

Fram till 1896 avtjänade Maybrick fängelsestraffet i Woking innan hon förflyttades till Aylesbury. 1904 frigavs hon och gav samma år ut en bok om sitt liv, My Fifteen Lost Years. Att Storbritanniens appellationsdomstol för grova brottmål infördes 1907 berodde till stor del på det justitiemord som Florence Maybrick ansågs blivit utsatt för. Florence Maybrick återvände till USA och levde periodvis som hemlös. Hon avled 1941 i South Kent i Connecticut. Hon återsåg aldrig sina två barn, som hon skildes från 1889.

Utpekad som Jack Uppskäraren

1992 blev det känt att skrothandlaren Michael Barrett ägde en dagbok (egentligen ett fotoalbum), där 63 sidor innehöll text, signerad Jack Uppskäraren. I dagboken fanns referenser till Battlecrease House. Boken genomgick vetenskapliga tester och konstaterades vara från viktoriansk tid, medan bläcket, enligt en analytiker, tidigast var från 1940-talet. Senare studier vid University of Leeds och Liverpools universitet har varken uteslutit eller bekräftat att dagboken är en förfalskning. Barrett och hans hustru gav olika utsagor i media om hur de förvärvade dagboken.

1993 framträdde Albert Johnson, som året innan köpt ett äldre fickur i Merseyside. Inuti uret skulle orden "J. Maybrick" och "I am Jack" varit inristade, tillsammans med initialerna på Jack Uppskärarens fem kanoniska offer. Exakt datering av inristningarna har inte kunnat göras.

Det har hävdats att Maybrick begick Whitechapelmorden för att avreagera sig på grund av hustruns otrohet med Alfred Brierley. Kritiker till teorin har dock påvisat att Jack Uppskäraren började begå brott i augusti 1888, när Florence Maybrick och Brierley bara var ytligt bekanta.

Referenser