Johan Filip Silfvercrona

Johan Filip Silfvercrona
FöddJohan Filip van Bommert
1630
Grevskapet Holland
Död12 juli 1702
Stockholm
Medborgare iSverige
SysselsättningDiplomat
Befattning
Resident (1652–)
Superintendent (1681–)
Generaldirektör (1686–)
MakaJacoba (Sara) van Halewijn
BarnSara Silfvercrona
Redigera Wikidata

Johan Filip Silfvercrona, tidigare van Bommert, född 1630 i Grevskapet Holland, död 12 april 1702 i Stockholm, var en svensk ämbetsman.

Biografi

Johan Filip Silfvercrona föddes 1630 i Grevskapet Holland. Han var son till van Bommert och Johanna Dorotea Daurées. Därefter fick han Peter Silfvercrona som styvfar. Silfvercrona adlades 2 augusti 1642, jämte sina systrar och adopterade på styvfaderns adliga namn Silfvercrona och nummer. Han blev 9 januari 1650 svensk resident i Holland och var 1652 korrespondent från Haag till svenska regeringen. Silfvercrona blev 31 oktober 1668 kommissarie i Holland och i september 1681 drottning Kristinas intendent över hertigdömet Verden. Han blev 8 januari 1686 överdirektör för Stora sjötullen i Stockholm och kallades 17 februari 1686 att ta en palts i Kammarkollegium vid kommersärendenas föredragning. Silfvercrona blev 1 juli 1691 ledamot av kommissionen för prövning av ersättningskrav till följd av kaperier. Han avled 1702 i Stockholm och slöt därmed ättegrenen.

Egendom

Han ägde Norsholms herrgård i Kimstads socken som han sålde 19 november 1668 till riksrådet friherre Knut Kurck.

Familj

Silfvercrona gifte sig med Johanna Halevein. De fick tillsammans barnen Sara Silfvercrona som var gift med generalamjoren, guvernören Johan Du Fachet van Krelingen i Gertruidenburg och Juliana Silfvercrona.

Referenser

Noter

  1. 1 2 3 4 Adelsvapen-Wiki.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Leo van de Pas, Genealogics, 2003.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 7, Norstedts förlag, 1932, s. 166, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 Elgenstierna Gustaf, red (1932). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 7 Schildt-Sture. Stockholm: Norstedt. sid. 166. Libris 10076761. https://runeberg.org/elgenst/7/0182.html