| John Bowlby | |
| | |
| Född | 26 februari 1907 London |
|---|---|
| Död | 2 september 1990 (83 år) Skye, Storbritannien |
| Medborgare i | Storbritannien |
| Utbildad vid | Trinity College UCL Medical School Lindisfarne College |
| Sysselsättning | Barn- och ungdomspsykiater, psykiater, psykoanalytiker, psykolog |
| Arbetsgivare | Tavistock Clinic |
| Noterbara verk | anknytningsteori |
| Maka | Ursula Longstaff (g. 1938–) |
| Barn | Mary Hamilton Victoria Ignatia Bowlby (f. 1939) Sir Richard Peregrine Longstaff Bowlby, 3:e Bt. (f. 1941) Pia Rose Whitworth Bowlby (f. 1945) Robert John Mostyn Bowlby (f. 1948) |
| Föräldrar | Anthony Bowlby Maria Bridget Lloyd-Mostyn |
| Utmärkelser | |
| Award for Distinguished Contributions to Developmental Psychology (1974) Tinbergen Lecture (1979) Thomas William Salmon Medal (1984) William James Fellow Award (1989) Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden | |
| Redigera Wikidata | |
John Bowlby, född 26 februari 1907 i London, död 2 september 1990 på Skye i Skottland, var en brittisk psykodynamisk psykiater och psykoanalytiker, pionjär inom anknytningsteorin.
John Bowlby hävdade att spädbarns (infancy) anknytning mot sin/sina vårdnadshavare skedde i tre stadier under de första två levnadsåren och ett fjärde skedde i förskoleåldern. De tre första stadierna är enligt Bowlby:
Det Bowlby även kom fram till i sin forskning var de tre stadierna av försämrad psykisk hälsa som drabbade barn med bristfällig anknytning till sin vårdnadshavare. De tre stadierna bestod av protest, förtvivlan och likgiltighet.
Bowlbys idéer vidareutvecklades av Mary Ainsworth och kom att influera även utvecklingspsykologi och utvecklingsbiologisk teori.
|