I huvudseriens spel fångar och tränar spelaren varelser som kallas pokémon samt använder dem i strider och byter dem med andra spelare. Dessa grundläggande inslag har behållits sedan de första spelen. Den officiella Pokédexen omfattar 1 025 numrerade pokémonarter.
Franchisen har utvidgats till bland annat samlarkortspel, animerade TV-serier, långfilmer, manga, mobilspel och andra produkter. Kortspelet lanserades i Japan 1996 och den första animerade TV-serien började sändas 1997, med svensk TV-debut år 2000 på TV4. Pokémon utvecklades under slutet av 1990-talet till ett internationellt kulturfenomen, med Pikachu som franchisens mest kända symbol.
Varumärket förvaltas av The Pokémon Company, som bildades genom en gemensam investering av Nintendo, Creatures och Game Freak 1998. Företaget ansvarar för den övergripande hanteringen av varumärket, medan de tre grundarföretagen har olika roller inom bland annat datorspelen och samlarkortspelet.
Pokémon-franchisen brukar delas in i generationer som utgår från huvudspelen. Varje generation introducerar vanligen en ny region och nya Pokémon, vilka därefter även förekommer i bland annat de animerade TV-serierna och samlarkortspelet.
Namn och språkbruk
När Pokémon syftar på franchisen, spelen eller varumärket skrivs namnet med stor begynnelsebokstav och akut accent. Som beteckning för varelserna fungerar pokémon däremot som ett vanligt substantiv och skrivs med liten begynnelsebokstav. I svenskan är accenten valfri i denna användning, varför även stavningen pokemon förekommer. Sammansättningar skrivs normalt med liten begynnelsebokstav och utan bindestreck, exempelvis pokéboll, pokemonjägare och pokemonägg.
Enligt Institutet för språk och folkminnen har ordet nollplural enligt etablerat språkbruk: en pokemon och flera pokemon. Formen pokémons med plural-s bör därför undvikas. I bestämd form rekommenderas pokemonen i både singular och plural: den där pokemonen respektive de där pokemonen.
Konceptet
Pokébollar används för att fånga pokémon.
Huvudspelen i Pokémonserien är datorrollspel där spelaren utforskar en region, fångar och tränar pokémon samt möter andra pokémontränare i strider. Fångade pokémon registreras i spelarens Pokédex, ett uppslagsverk med information om de olika arterna. Ett återkommande mål är att besegra regionens främsta tränare och fylla sin Pokédex.
Huvudspelen ges vanligen ut i par. Versionerna har i huvudsak samma handling och spelvärld, men innehåller bland annat olika pokémonarter som endast kan fångas i den ena versionen. För att samla samtliga arter behöver spelarna därför byta pokémon med varandra, vilket har varit en central del av spelkonceptet sedan de första spelen. En ny generation inleds när ett huvudspel introducerar en större grupp nya pokémon, vanligen tillsammans med en ny region. De tidiga spelparen följdes ofta av en utökad tredje version, medan senare generationer även har fått uppföljare, ytterligare spelpar eller nedladdningsbara expansioner.
Historia
Ursprung
Grundidén till Pokémon utvecklades av Satoshi Tajiri. Han växte upp i Machida utanför Tokyo och ägnade som barn mycket tid åt att fånga, studera och katalogisera insekter och andra smådjur. Intresset för att upptäcka och samla arter kom senare att bli en viktig inspirationskälla till Pokémon.
I början av 1980-talet började Tajiri ge ut den egenproducerade datorspelstidskriften Game Freak. Illustratören Ken Sugimori anslöt sig till verksamheten, som under andra halvan av årtiondet utvecklades till en informell grupp för spelutveckling. Gruppen arbetade bland annat med pusselspelet Quinty, till vilket Junichi Masuda komponerade musiken.
Quinty färdigställdes 1989 och gavs ut av Namco. I samband med utgivningen ombildades utvecklargruppen till företaget Game Freak, som grundades av Tajiri den 26 april 1989. Masuda lämnade då sitt tidigare arbete och anslöt sig till företaget. Sju år senare färdigställde Game Freak de första Pokémonspelen, Pocket Monsters Red och Pocket Monsters Green.
När Game Boy utvecklades uppmärksammade Satoshi Tajiri att två konsoler kunde kopplas samman med en länkkabel. Kabeln användes främst för tävlingsmoment, men Tajiri såg möjligheten att använda den för att överföra föremål och varelser mellan olika spelare. Tillsammans med hans barndomsintresse för att fånga och katalogisera smådjur blev möjligheten att samla, byta och jämföra varelser en grund för det kommande spelet.
Idén att de infångade varelserna skulle förvaras i små kapslar inspirerades bland annat av den japanska TV-serien Ultraseven, vars huvudfigur använde kapslar innehållande miniatyriserade monster. Även japansk kaiju-kultur och samlarföremål som kort och leksakskapslar bidrog till konceptets utformning.
Planeringen av spelet inleddes 1990. Tsunekazu Ishihara fungerade som producent, medan Tajiri ledde utvecklingen vid Game Freak. Ken Sugimori ansvarade för grafik och figurdesign och Junichi Masuda arbetade med programmering, musik och ljudeffekter. Utvecklingen kom att ta omkring sex år och genomfördes av en liten arbetsgrupp samtidigt som Game Freak producerade andra spel för att finansiera verksamheten.
Spelet delades upp i två versioner, Pocket Monsters Red och Pocket Monsters Green. Versionerna hade samma grundhandling men innehöll delvis olika pokémon, vilket innebar att spelarna behövde byta med varandra för att färdigställa sin pokédex. Spelen färdigställdes i oktober 1995 men missade årets julhandel och gavs i stället ut i Japan den 27 februari 1996.
Pocket Monsters Red och Green lanserades i Japan den 27 februari 1996. Spelen fick inledningsvis begränsad uppmärksamhet, men försäljningen ökade genom rekommendationer mellan spelare. Shogakukans tidskrift Monthly CoroCoro Comic bidrog till spridningen genom att publicera en mangaserie av Kosaku Anakubo och information om spelen.
Våren 1996 anordnade tidskriften en utlottning där 20 läsare kunde få den annars otillgängliga pokémonen [[Mew (Pokémon)]|Mew]] överförd till sina spelkassetter. Omkring 78 000 bidrag skickades in, och enligt spelets utvecklare bidrog kampanjen till det växande intresset för spelen.
Samlarkortspelet
Det japanska samlarkortspelet lanserades i oktober 1996. Därmed kunde spelarna samla, byta och strida med pokémon även utanför datorspelen, och kortspelet blev tidigt en egen del av franchisen.
Animeserien
Den första animeserien, Pocket Monsters, hade premiär på TV Tokyo den 1 april 1997. Serien följde tränaren Satoshi, internationellt känd som Ash Ketchum, och hans följeslagare Pikachu. I november samma år var serien TV Tokyos mest sedda program.
Incidenten kring ”Dennō Senshi Porygon”
Den 16 december 1997 sändes avsnittet ”Dennō Senshi Porygon”, som innehöll en sekvens med snabbt växlande röda och blå ljus. Hundratals tittare, huvudsakligen barn, fördes till sjukhus efter att ha fått olika akuta symtom, däribland synutlösta epileptiska anfall. Medicinska genomgångar har samtidigt framhållit att alla rapporterade fall inte var epileptiska anfall.
Animeserien togs därefter ur sändning medan händelsen utreddes och nya riktlinjer för blinkande bilder utarbetades. Serien återkom den 16 april 1998 efter ett uppehåll på omkring fyra månader. Den första långfilmen, Pokémon: Mewtwo slår tillbaka, hade japansk biopremiär i juli samma år.
Internationell expansion (1998–2000)
Ett barn möter en person utklädd till Pikachu 2014.
Nordamerika
Pokémon lanserades i Nordamerika som en sammanhållen mediafranchise. Den engelskspråkiga animeserien började visas i september 1998. Den följdes den 28 september av de engelska versionerna av Pokémon Red och Blue. Samlarkortspelet och ett stort antal licensierade produkter följde därefter. TV-serien, spelen och korten förstärkte intresset för varandra och gjorde Pokémon till ett omfattande populärkulturellt och kommersiellt fenomen.
I augusti 1999 hade över fyra miljoner Pokémonspel sålts i USA, medan animeserien enligt tittarmätningar var landets högst rankade barnprogram. Den amerikanska detaljhandelsförsäljningen av Pokémonprodukter förväntades samma år uppgå till 700 miljoner dollar. Samlarkorten gav upphov till stora bytesträffar och en andrahandsmarknad, men också till kritik mot kommersialiseringen och till att vissa amerikanska skolor förbjöd Pokémonkort och andra Pokémonprodukter.
Lanseringen i Sverige
Under våren 1999 presenterades Pokémon i svensk press som ett japanskt och amerikanskt fenomen som stod inför en europeisk lansering. I maj uppgavs att lanseringen skulle ske samtidigt i Europa under den första veckan i oktober, medan det ännu var oklart om animeserien skulle komma att visas i Sverige.
Pokémon Röd och Blå lanserades i Sverige den 7 oktober 1999. Lanseringen presenterades som början på en bredare introduktion av franchisen, med bland annat samlarkort, serietidningar och en animerad TV-serie.
Spelen var på engelska, något som svenska barn i samtida provspelningar beskrev som ett hinder för yngre spelare.
Genomslaget blev snabbt. I november 1999 uppgavs 16000 exemplar av Pokémon Röd och Blå ha sålts, medan ett normalt Game Boy-spel sålde omkring 1000–1500 exemplar. Försäljningen förväntades då nå 40000 exemplar efter julhandeln. I april 2000 hade den sammanlagda svenska försäljningen av de båda versionerna nått 50000 exemplar.
När serien började visas i TV4 väckte kopplingen mellan programmet och försäljningen av Pokémonprodukter uppmärksamhet. Granskningsnämnden för radio och TV ansåg att den så kallade Pokémon-rappen, som visades i slutet av avsnitten, var utformad som reklam riktad direkt till barn och därmed stred mot de svenska reklamreglerna. I oktober 2001 dömde Länsrätten i Stockholm TV4 att betala en särskild avgift på 200000 kronor.
Efter Pokémania (2001–2006)
Pokémon Center Mega Tokyo, en butik för Pokémonprodukter i Sunshine City i Ikebukuro, Tokyo.
I Nordamerika nådde den intensiva popularitetsvågen kring Pokémon sin höjdpunkt 1999 och började avta under 2000. I januari 2001 beskrev The New York Times hur den amerikanska andrahandsmarknaden för Pokémonkort hade fallit kraftigt, sedan priserna på tidigare eftertraktade kort sjunkit och utbudet ökat. I en forskningsantologi från 2004 beskrevs den intensiva popularitetsvågen kring Pokémon som i huvudsak över 2002. Även Googles sammanställning över söktrender visade att Pokémon var det sökord vars användning minskade mest under 2001.
Pokémonformade munkar från Mister Donut i Kaohsiung, Taiwan.
Det minskade medieintresset innebar emellertid inte att franchisen upphörde att vara kommersiellt framgångsrik. Under perioden utökades spelserien med bland annat Pokémon Ruby och Sapphire, Pokémon FireRed och LeafGreen, Pokémon Emerald och Pokémon Colosseum. I september 2004 hade Ruby och Sapphire sålts i över 13 miljoner exemplar globalt. Nintendo uppgav samtidigt att FireRed och LeafGreen hade passerat två miljoner exemplar i Japan och beskrev det nyligen Europalanserade Pokémon Colosseum som väl mottaget.
Även förvaltningen av franchisen förändrades. I december 2005 meddelades att Pokémon USA inte skulle förnya avtalet med 4Kids Entertainment, som hade ansvarat för licensiering och den engelskspråkiga bearbetningen av animeserien. När avtalet löpte ut vid årsskiftet tog Pokémon USA självt över den nordamerikanska licensverksamheten.
Fjärde och femte generationen samt TPCi (2006–2012)
Den fjärde generationen inleddes med Pokémon Diamond och Pearl, som lanserades till Nintendo DS i Japan 2006 och i Europa och Nordamerika 2007. Spelen utnyttjade konsolens pekskärm, trådlösa nätverksanslutning och dubbla kortplatser. Genom Nintendo Wi-Fi Connection kunde spelare för första gången byta pokémon och strida mot varandra över internet, medan den andra kortplatsen gjorde det möjligt att överföra pokémon från spelen till Game Boy Advance. Diamond och Pearl följdes av Pokémon Platinum samt nyversionerna Pokémon HeartGold och SoulSilver. Diamond och Pearl kom sammanlagt att säljas i 17,64 miljoner exemplar.
År 2009 slogs Pokémon USA och Pokémon UK samman och bildade The Pokémon Company International (TPCi). Bolaget fick ansvar för förvaltningen av franchisen utanför Asien, däribland varumärkesfrågor, licensiering, marknadsföring, samlarkortspelet och den animerade TV-serien.
Den femte generationen inleddes med Pokémon Black och White, som lanserades i Japan 2010 och i Europa och Nordamerika i mars 2011. Spelen blev de snabbaste i den japanska spelmarknadens historia att nå fem miljoner sålda exemplar. Efter lanseringen i väst sålde de även snabbare i Europa än Diamond och Pearl och HeartGold och SoulSilver hade gjort under motsvarande perioder. Black och White kom sammanlagt att säljas i 15,62 miljoner exemplar. De följdes 2012 av Pokémon Black 2 och White 2, som fortsatte berättelsen från de föregående spelen.
3D, sjätte och sjunde generationen samt Pokémon Go (2013–2018)
Den sjätte generationen inleddes med Pokémon X och Y, som släpptes till Nintendo 3DS den 12 oktober 2013. Det var första gången som spel i huvudserien lanserades samtidigt i hela världen. Spelen innebar huvudseriens övergång till helt polygonbaserad 3D-grafik och introducerade bland annat megaevolution, en tillfällig ytterligare utvecklingsform för vissa pokémon. X och Y kom sammanlagt att säljas i 16,8 miljoner exemplar.
Den sjunde generationen inleddes 2016 med Pokémon Sun och Moon. Spelvärlden Alola inspirerades av Hawaii och utformades med olika naturmiljöer och regionala varianter av tidigare introducerade pokémon. Spelen släpptes i Europa den 23 november och följdes 2017 av Pokémon Ultra Sun och Ultra Moon. Sun och Moon kom sammanlagt att säljas i 16,34 miljoner exemplar.
Projektet presenterades i september 2015 som ett samarbete mellan The Pokémon Company och Niantic, företaget bakom det platsbaserade spelet Ingress. Samtidigt presenterades tillbehöret Pokémon Go Plus, som kunde anslutas till en mobiltelefon och uppmärksamma spelaren på händelser i spelet.
Spelare under ett Pokémon Go Fest i Chicago 2017.
I juli 2016 lanserade Niantic det platsbaserade mobilspelet Pokémon Go. Spelet lät användarna söka efter och fånga pokémon på verkliga platser med hjälp av mobiltelefonens positionsbestämning. Det gjordes tillgängligt i Sverige tillsammans med 25 andra länder och områden den 16 juli 2016.
Spelet gav upphov till en ny internationell popularitetsvåg för Pokémon. Under de första åtta veckorna laddades det ned mer än 500 miljoner gånger och spelades i över 100 länder. Nintendo uppgav senare att intresset för Pokémon Go även ökade försäljningen av äldre Pokémonspel och bidrog till ökad försäljning av konsoler i Nintendo 3DS-familjen, särskilt utanför Japan.
Åttonde och nionde generationen samt öppna spelvärldar (sedan 2019)
Den åttonde generationens första huvudspel, Pokémon Sword och Shield, gavs ut till Nintendo Switch den 15 november 2019. Spelen innehöll Wild Area, ett stort sammanhängande område där spelaren kunde röra sig friare och själv styra kameran. Där introducerades även Dynamax, som tillfälligt gjorde en pokémon mycket större och starkare under strider.
Under covid-19-pandemin ökade efterfrågan på samlarkort och andra samlarföremål kraftigt. Pokémonkorten fick en ny popularitetsvåg, med stigande andrahandspriser, varubrist och ett stort inflöde av kort till professionella värderingsföretag.
Pokémon Legends: Arceus, som gavs ut den 28 januari 2022, kombinerade seriens rollspelsinslag med mer direkt action och utforskning. Spelet utspelade sig i Hisui, en historisk föregångare till Sinnoh, och lät bland annat spelaren fånga vilda pokémon utan att först inleda en traditionell strid.
Den nionde generationen inleddes senare samma år med Pokémon Scarlet och Violet, som gavs ut den 18 november 2022. Spelen byggde vidare på utvecklingen mot friare utforskning genom en öppen spelvärld och tre parallella berättelser som spelaren kunde följa i valfri ordning. Lanseringen uppmärksammades samtidigt för tekniska problem som påverkade spelens prestanda. Nintendo bad om ursäkt och uppgav att företaget arbetade med förbättringar.
Pokémon Legends: Z-A gavs ut den 16 oktober 2025 till Nintendo Switch och Nintendo Switch 2. Spelet är ett actionrollspel som utspelar sig i Lumiose City i Kalosregionen och kretsar kring Mega Evolution.
På franchisens 30-årsdag den 27 februari 2026 presenterades Pokémon Winds och Pokémon Waves, två kommande spel utvecklade av Game Freak. Spelen ska innehålla en öppen värld med öar och havsområden och är planerade att ges ut samtidigt globalt till Nintendo Switch 2 under 2027.
Pokémonmedier
Pokémonspel (Game Boy, Nintendo Switch, mobilspel)
Pokémon lanserades ursprungligen som spelen Pocket Monsters Red och Pocket Monsters Green till Game Boy i Japan 1996. Utanför Japan gavs de första spelen ut som Pokémon Red och Blue. Därefter har såväl huvudserien som ett stort antal sidospel givits ut till flera av Nintendos konsoler.
Huvudserien
Huvudspelen är datorrollspel där spelaren styr en pokémontränare som utforskar en region, fångar och tränar pokémon samt möter andra tränare i strider. I början får spelaren vanligen välja en partner av eld-, vatten- eller grästyp. Vilda pokémon fångas normalt med pokébollar efter att ha försvagats i strid, medan andra kan erhållas genom exempelvis byten eller utveckling.
Spelaren kan ha högst sex pokémon i sitt aktiva lag. Genom strider får de erfarenhetspoäng och kan stiga i nivå, som högst till nivå 100. Många pokémon kan utvecklas till en annan form när vissa villkor uppfylls. Varje pokémon kan samtidigt behärska högst fyra attacker, vilka bland annat lärs in genom att nå nya nivåer eller med hjälp av föremål som Technical Machines (TM).
I många av spelen ska spelaren besegra ett antal gymledare och därefter utmana regionens främsta tränare. Spelupplägget varierar dock mellan generationerna; spelen som utspelar sig i Alola använder exempelvis prövningar i stället för traditionella gym. Ett annat återkommande mål är att fylla spelarens Pokédex, som registrerar de pokémonarter som spelaren möter och fångar.
Huvudspelen ges vanligen ut i par med i stort sett samma handling men vissa versionsunika pokémon. Systemet infördes för att uppmuntra spelarna att byta pokémon med varandra för att kunna färdigställa sina samlingar. I nyare spel kan pokémon även överföras mellan kompatibla titlar genom tjänsten Pokémon HOME, men endast till spel där den aktuella arten förekommer.
Följande tabell sammanfattar huvudseriens europeiska lanseringar.
Europeiska lanseringsdatum för spel i huvudserien.
Pokémon-spelen ligger till grund för den japanska animerade TV-serien, som började sändas på TV Tokyo i april 1997. Serien utgår från spelens värld men berättar en egen historia. Under seriens första 25 säsonger var Ash Ketchum och Pikachu huvudfigurer. Deras berättelse avslutades 2023 efter mer än 1 200 avsnitt och efterföljdes av en serie med de nya huvudpersonerna Liko och Roy. TV-serien hade fram till maj 2025 visats i över 190 länder och områden.
Den första animerade biograffilmen, Pokémon – Filmen – Mewtwo slår tillbaka, hade japansk premiär 1998. Därefter har ett flertal animerade långfilmer producerats. År 2019 hade franchisens första Hollywoodproducerade spelfilm, Pokémon: Detective Pikachu, premiär.
I Sverige började TV-serien sändas i TV4 i mars 2000.
Manga
Pokémon har bearbetats till flera mangaserier. Det japanska förlaget Shogakukan har bland annat publicerat serier baserade på datorspelen, den animerade TV-serien, långfilmerna och samlarkortspelet.
En av serierna är Pocket Monsters Special, internationellt utgiven som Pokémon Adventures. Den är skriven av Hidenori Kusaka och har tecknats av Mato och senare Satoshi Yamamoto. Serien använder figurer och miljöer från de olika generationerna av Pokémon-spelen men berättar egna versioner av spelens historier.
Pokémon Trading Card Game, vanligen förkortat Pokémon TCG, är ett samlarkortspel baserat på Pokémon-spelserien. Det lanserades i Japan i oktober 1996 och introducerades i Nordamerika och Europa 1999. Spelarna samlar kort, bygger kortlekar och använder dem i matcher mot varandra. Spelet utökas regelbundet med nya expansioner; omkring fyra expansioner ges normalt ut per år.
År 2026 gavs korten ut i tretton aktuella språkversioner: japanska, engelska, tyska, franska, italienska, brasiliansk portugisiska, europeisk spanska, latinamerikansk spanska, koreanska, traditionell kinesiska, förenklad kinesiska, thailändska och indonesiska. Tidigare har kort även givits ut på nederländska, polska och ryska. Sammanlagt hade spelet därmed givits ut i 16 språkversioner fram till 2025. Någon svenskspråkig version har inte givits ut. I Sverige finns både engelskspråkiga och importerade japanskspråkiga kort att köpa.
Den digitala versionen Pokémon TCG Online lanserades 2011. Dess servrar stängdes den 5 juni 2023 och spelet ersattes av Pokémon TCG Live, som lanserades globalt den 8 juni samma år för mobiltelefoner, Windows och macOS.
Musik
Musiken inom Pokémon omfattar bland annat musik från datorspelen, de animerade TV-serierna och långfilmerna samt fristående pop- och jubileumsprojekt. Junichi Masuda har varit en av spelseriens viktigaste kompositörer sedan de ursprungliga Game Boy-spelen.
Flera engelskspråkiga album gavs ut i Nordamerika i samband med animens och de första långfilmernas internationella genombrott. Det första albumet med musik från den engelskspråkiga animen var Pokémon 2.B.A. Master, som gavs ut 1999. Samlingsalbumet Pokémon X: Ten Years of Pokémon följde 2007 och innehöll 18 låtar från de första tio åren av den engelska dubbningen. Albumet Pokémon 3: The Ultimate Soundtrack gavs även ut i en svensk version med titeln Pokémon 3: Den ultimata samlingen.
Inför franchisens 25-årsjubileum genomfördes musikprojektet P25 Music. Det resulterade bland annat i Pokémon 25: The Album från 2021, med artister som Katy Perry, Post Malone, J Balvin och Lil Yachty. År 2023 öppnades även den officiella tjänsten Pokémon Game Sound Library, där musik från flera av spelen gjordes tillgänglig för lyssning och nedladdning. Samma år utkom det japanska jubileumsalbumet Pokémon TV Anime Theme Song Best of Best of Best 1997–2023, med 79 ledmotiv från animen, samt albumet Pokémon Music Collective, där olika artister skapade musik med utgångspunkt i ljud och melodier från spelen.
Urval av officiella Pokémonalbum
Utgivningsdatum
Titel
Innehåll
29 juni 1999
Pokémon 2.B.A. Master
Musik från och inspirerad av den engelskspråkiga animen
9 november 1999
Pokémon: The First Movie
Musik från och inspirerad av den första långfilmen
8 februari 2000
Pokémon World
CD-singel med ledmotivet till den engelskspråkiga animens andra säsong.
18 juli 2000
Pokémon: The Movie 2000
Musik från och inspirerad av den andra långfilmen.
2000
Pokémon: The Movie 2000 Original Motion Picture Score
Orkestermusik av Ralph Schuckett till den andra långfilmen; utgiven på CD i bland annat Tyskland.
9 maj 2000
Pokémon: The First Movie Original Motion Picture Score
Musik ur den engelskspråkiga versionen av den första långfilmen
23 januari 2001
Totally Pokémon
Musik från den engelskspråkiga animen
3 april 2001
Pokémon 3: The Ultimate Soundtrack
Musik från den tredje långfilmen och animen
9 oktober 2001
Pokémon Christmas Bash
Julalbum framfört av röster ur den engelska dubbningen
27 mars 2007
Pokémon X: Ten Years of Pokémon
Tioårsjubileum för den engelskspråkiga animen
15 oktober 2021
Pokémon 25: The Album
Internationellt 25-årsjubileumsalbum
1 februari 2023
Pokémon TV Anime Theme Song Best of Best of Best 1997–2023
Japanskt jubileumsalbum med animens ledmotiv
27 september 2023
Pokémon Music Collective
Artistprojekt baserat på musik och ljud från spelen
Pokémontyper
Varje pokémon har en eller två typer, och även dess attacker har olika typer. I huvudseriens nuvarande typsystem finns 18 pokémontyper. Typkombinationen avgör bland annat hur mycket skada en attack gör. En attack som är särskilt effektiv mot motståndarens typ gör normalt dubbel skada och betecknas i de engelskspråkiga spelen som super effective. Om den försvarande pokémonen har två typer tillämpas båda typernas styrkor och svagheter.
Drake (Dragon)
Drakattacker är särskilt effektiva mot drakpokémon, mindre effektiva mot stålpokémon och verkningslösa mot fepokémon. Drakpokémon är svaga mot attacker av typerna drake, fe och is. Exempel på drakpokémon är Dratini, Kingdra, Bagon och Rayquaza. Exempel på drakattacker är Dragon Pulse, Dragon Rage, Twister, Outrage och Dragon Claw.
Eld (Fire)
Eldattacker är särskilt effektiva mot pokémon av typerna gräs, insekt, is och stål. De är mindre effektiva mot typerna eld, vatten, sten och drake. Eldpokémon är svaga mot attacker av typerna vatten, mark och sten. Exempel på eldpokémon är Charizard, Typhlosion, Blaziken, Infernape, Rapidash, Entei, Camerupt och Chimchar. Exempel på eldattacker är Ember, Flamethrower, Fire Blast och Lava Plume.
Elektricitet (Electric)
Elattacker är särskilt effektiva mot vattenpokémon och flygpokémon. De är mindre effektiva mot elpokémon, gräspokémon och drakpokémon samt verkningslösa mot markpokémon. Elpokémon är endast svaga mot attacker av typen mark. Exempel på elpokémon är Pikachu, Electivire, Ampharos och Jolteon. Exempel på elattacker är Thunder Shock, Thunder Wave, Thunder och Thunderbolt.
Flygande (Flying)
Flygattacker är särskilt effektiva mot gräspokémon, insektspokémon och stridspokémon. De är mindre effektiva mot elpokémon, stenpokémon och stålpokémon. Flygpokémon är svaga mot attacker av typerna elektricitet, is och sten samt immuna mot attacker av typen mark. Exempel på flygpokémon är Pidgey, Spearow, Doduo, Skarmory, Butterfree och Zubat. Exempel på flygattacker är Peck, Drill Peck, Fly och Sky Attack.
Gift (Poison)
Giftattacker är särskilt effektiva mot gräspokémon och fepokémon. De är mindre effektiva mot giftpokémon, markpokémon, stenpokémon och spökpokémon samt verkningslösa mot stålpokémon. Giftpokémon är svaga mot attacker av typerna mark och psykisk. Många giftattacker kan även förgifta motståndaren. Exempel på giftpokémon är Beedrill, Grimer, Koffing och Oddish. Exempel på giftattacker är Sludge, Sludge Bomb, Poison Sting och Toxic.
Gräs (Grass)
Gräsattacker är särskilt effektiva mot vattenpokémon, markpokémon och stenpokémon. De är mindre effektiva mot eldpokémon, gräspokémon, giftpokémon, flygpokémon, insektspokémon, drakpokémon och stålpokémon. Gräspokémon är svaga mot attacker av typerna eld, is, gift, flygande och insekt. Exempel på gräspokémon är Venusaur, Meganium, Sceptile, Exeggcute, Victreebel, Sunflora och Torterra. Exempel på gräsattacker är Razor Leaf, Absorb och Sleep Powder.
Insekt (Bug)
Insektsattacker är särskilt effektiva mot gräspokémon, mörkerpokémon och pokémon av typen psykisk. De är mindre effektiva mot eldpokémon, stridspokémon, giftpokémon, flygpokémon, spökpokémon, stålpokémon och fepokémon. Insektspokémon är svaga mot attacker av typerna eld, flygande och sten. Exempel på insektspokémon är Butterfree, Beedrill, Pinsir och Heracross. Exempel på insektsattacker är Twineedle, Megahorn och Leech Life.
Is (Ice)
Isattacker är särskilt effektiva mot gräspokémon, markpokémon, flygpokémon och drakpokémon. De är mindre effektiva mot eldpokémon, vattenpokémon, ispokémon och stålpokémon. Ispokémon är svaga mot attacker av typerna eld, strid, sten och stål. Exempel på ispokémon är Dewgong, Swinub, Cloyster och Jynx. Exempel på isattacker är Ice Beam, Blizzard och Aurora Beam.
Mark (Ground)
Markattacker är särskilt effektiva mot elpokémon, eldpokémon, giftpokémon, stenpokémon och stålpokémon. De är mindre effektiva mot gräspokémon och insektspokémon samt verkningslösa mot flygpokémon. Markpokémon är immuna mot elattacker och svaga mot attacker av typerna gräs, is och vatten. Exempel på markpokémon är Golem, Sandshrew, Diglett och Numel. Exempel på markattacker är Dig, Earthquake och Magnitude.
Mörker (Dark)
Mörkerattacker är särskilt effektiva mot spökpokémon och pokémon av typen psykisk. De är mindre effektiva mot mörkerpokémon, stridspokémon och fepokémon. Mörkerpokémon är immuna mot attacker av typen psykisk och svaga mot attacker av typerna insekt, strid och fe. Exempel på mörkerpokémon är Houndour, Murkrow, Liepard och Umbreon. Exempel på mörkerattacker är Bite, Crunch, Feint Attack och Dark Pulse.
Normal (Normal)
Normalattacker orsakar normal skada mot de flesta typer. De är mindre effektiva mot stenpokémon och stålpokémon samt verkningslösa mot spökpokémon. Normalpokémon är svaga mot attacker av typen strid och immuna mot attacker av typen spöke. Exempel på normalpokémon är Rattata, Arceus, Jigglypuff, Miltank och Whismur. Även bland andra Pidgey och Taillow har normal som en av sina två typer. Exempel på normalattacker är Tackle, Quick Attack, Giga Impact och Hyper Beam.
Psykisk (Psychic)
Attacker av typen psykisk är särskilt effektiva mot giftpokémon och stridspokémon. De är mindre effektiva mot andra pokémon av typen psykisk och mot stålpokémon samt verkningslösa mot mörkerpokémon. Pokémon av typen psykisk är svaga mot attacker av typerna insekt, mörker och spöke. Exempel är Abra, Drowzee, Espeon, Starmie och Xatu. Exempel på attacker av typen psykisk är Psybeam, Psychic, Extrasensory och Hypnosis.
Spöke (Ghost)
Spökattacker är särskilt effektiva mot pokémon av typerna psykisk och spöke. De är mindre effektiva mot mörkerpokémon samt verkningslösa mot normalpokémon. Spökpokémon är svaga mot attacker av typerna spöke och mörker samt immuna mot attacker av typerna normal och strid. Exempel på spökpokémon är Gastly, Duskull, Misdreavus och Shuppet. Exempel på spökattacker är Shadow Ball, Shadow Punch, Astonish, Night Shade och Destiny Bond.
Sten (Rock)
Stenattacker är särskilt effektiva mot eldpokémon, flygpokémon, insektspokémon och ispokémon. De är mindre effektiva mot markpokémon, stridspokémon och stålpokémon. Stenpokémon är svaga mot attacker av typerna gräs, vatten, mark, strid och stål. Exempel på stenpokémon är Geodude, Onix, Rhyhorn, Aerodactyl, Omanyte och Kabuto. Exempel på stenattacker är Rock Throw, Rock Slide och Ancient Power.
Kamp (Fighting)
Kampattacker är särskilt effektiva mot normalpokémon, ispokémon, stenpokémon, mörkerpokémon och stålpokémon. De är mindre effektiva mot giftpokémon, flygpokémon, pokémon av typen psykisk, insektspokémon och fepokémon samt verkningslösa mot spökpokémon. Kamppokémon är svaga mot attacker av typerna flygande, psykisk och fe. Exempel på kamppokémon är Machop, Makuhita, Breloom, Blaziken, Mankey, Hitmonlee och Hitmonchan. Exempel på kampattacker är Karate Chop, Arm Thrust, Seismic Toss, Cross Chop och Focus Punch.
Stål (Steel)
Stålattacker är särskilt effektiva mot ispokémon, stenpokémon och fepokémon. De är mindre effektiva mot eldpokémon, vattenpokémon, elpokémon och andra stålpokémon. Stålpokémon är svaga mot attacker av typerna eld, mark och kamp. De motstår attacker av tio typer, medan giftattacker är verkningslösa mot dem. Exempel på stålpokémon är Steelix, Magnemite, Scizor, Klink och Metagross. Exempel på stålattacker är Iron Tail, Steel Wing, Metal Claw och Meteor Mash.
Vatten (Water)
Vattenattacker är särskilt effektiva mot eldpokémon, markpokémon och stenpokémon. De är mindre effektiva mot vattenpokémon, gräspokémon och drakpokémon. Vattenpokémon är svaga mot attacker av typerna elektricitet och gräs. Exempel på vattenpokémon är Blastoise, Feraligatr, Swampert, Empoleon, Gyarados, Suicune, Sharpedo, Psyduck och Manaphy. Exempel på vattenattacker är Water Gun, Hydro Pump och Waterfall.
Fe (Fairy)
Fetypen introducerades i Pokémon X och Y. I samband med detta fick även flera tidigare introducerade pokémon typen fe. Feattacker är särskilt effektiva mot kamppokémon, drakpokémon och mörkerpokémon. De är mindre effektiva mot eldpokémon, giftpokémon och stålpokémon. Fepokémon är svaga mot attacker av typerna gift och stål samt immuna mot drakattacker. Exempel på fepokémon är Mimikyu, Gardevoir, Sylveon, Snubbull, Granbull och Alolan Ninetales. Exempel på feattacker är Moonblast, Dazzling Gleam och Disarming Voice.
Okänd (???)
I spelgenerationerna II–IV förekom den interna typbeteckningen???, men ingen pokémon kunde legitimt ha typen. Attacken Curse tillhörde denna typ och fick olika verkan beroende på om användaren var ett spökpokémon eller inte. Från och med generation V är Curse en spökattack. Spelen i generation IV innehåller även en oanvänd sprite för en Arceus av???-typ, men denna form kan inte erhållas under normalt spel.
Tabell över pokémontyper
Tabellen visar hur attackens typ påverkar en försvarande pokémon av en viss typ.
.png)
_HND_13JAN99_(6559460693)_(cropped).jpg)
.jpg)
