| Joseph Nicollet | |
| Porträtt och autograf av Nicollet | |
| Född | Jean Nicolas Nicollet 24 juli 1786 Cluses, Savoy, Frankrike |
|---|---|
| Död | 11 september 1843 (57 år) Washington, D.C., USA |
| Begravd | Congressional Cemetery |
| Nationalitet | Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École normale supérieure Parisobservatoriet |
| Sysselsättning | Upptäcktsresande, matematiker |
| Arbetsgivare | Parisobservatoriet (1818–1830) collège Louis-le-Grand (1818–1830) United States Army Corps of Engineers (1838–1843) |
| Känd för | Kartografi över Mississippifloden |
| Utmärkelser | |
| Lalandepriset (1820) | |
| Redigera Wikidata | |
Joseph Nicolas Nicollet, också känd som Jean-Nicolas Nicollet, född den 24 juli 1786 i Cluses, Savoy, Frankrike, död den 11 september 1843 i Washington, USA, var en fransk matematiker, astronom och geograf. Han är känd för att han under 1830-talet kartlade övre Mississippiflodens avrinningsområde. Nicollet ledde tre expeditioner i regionen mellan Mississippi- och Missourifloderna, främst i Minnesota, South Dakota och North Dakota.

Nicollet var mycket begåvad och visade fallenhet för matematik och astronomi. Detta gav honom ett stipendium till jesuitkollegiet i Chambéry.
Han började undervisa i matematik vid 19 års ålder. År 1817 utnämndes han till professor och astronom vid Parisobservatoriet och arbetade med vetenskapsmannen och matematikern Pierre-Simon de Laplace. Medan han arbetade vid observatoriet upptäckte Nicollet en komet och byggde upp ett rykte som expert på astronomi och naturgeografi.
Under 1820-talet arbetade han som matematikprofessor vid Collège Louis-le-Grand.
Politiska och akademiska förändringar i Frankrike ledde till att Nicollet 1832 emigrerade till USA för att utföra arbete som skulle komma att stärka hans rykte bland akademiker i Europa. Han valdes in i American Philosophical Society år 1842. Han avsåg att göra en "vetenskaplig resa" i landet och hade som mål att använda sin expertis för att noggrant kartlägga Mississippifloddalen. Han anlände till Washington, D.C., där han träffade forskare och regeringstjänstemän och diskuterade vetenskapliga undersökningar av landet.
Nicollet reste till New Orleans, varifrån han tänkte fortsätta till St. Louis, Missouri, men på grund av ett kolerautbrott stoppades resor med ångbåt praktiskt taget helt. Istället tillbringade han de kommande tre åren med att resa genom södern, främst mellan New Orleans och Baltimore. Nicollet anlände slutligen till St. Louis 1835.
Vid sin ankomst till St. Louis 1835 fick Nicollet stöd för sin plan att kartlägga Mississippifloden från American Fur Company och den rika familjen Choteau (som hade hjälpt till att grunda St. Louis och länge hade monopol på pälshandel med Osagestammen baserat på kontrakt med tidigare spanska myndigheter och senare status som amerikansk indianagent). Från St. Louis tog han en båt uppför floden till Fort Snelling, Minnesota. Under de kommande fyra åren ledde Nicollet tre expeditioner som utforskade övre Mississippi, mestadels i området som nu är Minnesota, North Dakota och South Dakota.

Den första expeditionen ägde rum 1836–37 och finansierades privat av American Fur och Choteaus. Nicollet lämnade Fort Snelling med kanot den 29 juli 1836, tillsammans med Chagobay, en Ojibwa-hövding, hans nioårige son och en halvfransk guide vid namn Brunia. Nicollet utforskade Mississippi till dess källa till Lake Itasca och den närliggande Mississippis biflod, St. Croix-floden. Resultaten av denna expedition korrigerade ett fel i Zebulon Pikes karta från 1805, som placerade Crow Wing-flodens mynning för långt västerut, vilket gjorde alla kartor över detta område felaktiga.
När Nicollet återvände till Washington, D.C. för att rapportera sina resultat, utsågs han till chef för den nybildade Corps of Topographical Engineers och leda en expedition finansierad av krigsdepartementet för att kartlägga området mellan Mississippifloderna och Missourifloderna för att korrigera de västra kartorna som påverkats av Pikes misstag. Expeditionsgruppen avgick den 18 juni 1838 från Traverse des Sioux. Gruppen bestod av John C. Frémont, som utsetts av krigsdepartementet att assistera på expeditionen i stället för en militär eskort, Joseph Renville Jr., och Joseph LaFromboise, en agent för American Fur Company som var hälften fransman, hälften indian. Den 4 juli 1838 anlände expeditionen till Pipestone Quarry, där gruppmedlemmarna ristade sina initialer i en sten. Därifrån fortsatte gruppen längs Minnesotafloderna och Blue Earthfloderna mot Spirit Lake, Iowa.
Under sin tredje och sista expedition, ledd av Louison Freniere, behöll Nicollet hjälp från Frémont och fick sällskap under en del av sin resa av jesuitmissionären Pierre-Jean De Smet. De Smet använde sina färdigheter från Nicollet för att göra sina egna kartor över Missouriflodens avrinningsområde. På denna och sin andra expedition gjorde botanikern Charles Geyer omfattande anteckningar där han katalogiserade områdets inhemska växter. Även denna resa finansierades av regeringen och tog Nicollet nordväst från Iowa längs Missourifloden mot Fort Pierre, South Dakota. Hans ansträngningar hindrades när Steamboat Pirate som transporterade hans förnödenheter sjönk i april 1839. Den 11 juli 1839 avgick den andra etappen av hans resa från Fort Pierre till Devils Lake, North Dakota. Därifrån reste Nicollet tillbaka över Coteau des Prairies till Fort Snelling.
Den 11 september 1839 återvände Nicollet till Washington, D.C., där han arbetade med att sammanställa den information som samlats in i rapporten till senaten. Han hade för avsikt att återvända till Minnesota för att fortsätta sitt arbete, men sviktande hälsa ledde till hans död i Washington 1843.
Nicollet ligger begraven på Congressional Cemetery. På hans gravsten står det "He will triumph who understands how to conciliate and combine with the greatest skill the benefits of the past with the demands of the future".

Senare, år 1843, publicerades en bok som innehöll mycket av hans arbete, "Map of the Hydrographical Basin of the Upper Mississippi". Kartorna i boken var mycket noggranna och täckte en region som var mer än hälften så stor som Europa. Dessutom var Nicollets kartor bland de första i världen som visade höjdskillnaderna genom hachuring(en) och är bland de enda källorna till ursprungliga ortsnamn från indianska ursprungsbefolkningar i regionen. Många av Nicollets skisser och dagböcker från hans expeditioner finns bevarade på Library of Congress, Smithsonian Institution och National Archives.
Nicollets eget namn används för flera platser i den region han utforskade, inklusive Nicollet Island, Nicollet Avenue i Minneapolis, Nicollet County och staden Nicollet, alla belägna i Minnesota.
År 1991 byggdes Joseph N. Nicollet Tower and Interpretive Center i Sisseton, South Dakota, nära den väg som Nicollet hade tagit från Devil's Lake tillbaka till Fort Snelling på sin sista expedition. En bankir och Sisseton-bo blev fascinerad av Nicollets berättelse och arbete efter att ha läst Joseph N. Nicollet on the Plains and Prairies, en översättning av Nicollets dagböcker, och samlade in 335 000 USD från sju lokala givare för att bygga monumentet. Det 24 meter höga tornet med 96 trappsteg byggdes huvudsakligen av Douglasgran från Idaho med betongpelare och stålbultar. Från toppen kan man se sex län i tre stater (South Dakota, North Dakota och Minnesota), inklusive en utsikt över Laurentian Divide, Coteau des Prairies och den forntida glacialdalen som Nicollet kartlade. Interpretivcentret rymmer 2 400 kvadratmeter klassrumsyta och utställningar, som Nicollets karta och en väggmålning av Nicollets möte med Wanata, hövding för Yankton Dakota.
Nicollet County i Minnesota och månkratern Nicollet är uppkallade efter honom.
Nicollet tilldelades Lalandepriset 1819 och 1820.
|