Jules Bledsoe

Jules Bledsoe
Född1897 ​eller ​29 december 1898
Waco, USA
Död14 juli 1943
Hollywood, USA
BegravdGreenwood Cemetery
Medborgare iUSA
SysselsättningOperasångare
Redigera Wikidata

Julius Lorenzo Cobb Bledsoe, född 29 december 1897 i Waco i Texas, död 14 juli 1943 i Hollywood i Los Angeles i Kalifornien, var en amerikansk baryton och framstående inom Harlemrenässansen, den första stora svarta operasångaren i USA och en av de första svarta artisterna som fick fast anställning på Broadway.

Biografi

Uppväxt och studier

Jules Bledsoe föddes som Julius Lorenzo Cobb Bledsoe i Waco, Texas 1897, som enda barnet till Henry L. och Jessie Cobb Bledsoe. När hans föräldrar separerade 1899 flyttade Julius med sin mor för att bo hos familjen Cobb. Hans mormor, mor och mostrar lärde honom att sjunga och spela piano. Hans morfar Stephen Cobb var 1866 en av grundarna för New Hope Baptist Church, den första organiserade religiösa församlingen för frigivna slavar i Waco. Det var där Bledsoe enligt uppgift sjöng sin första konsert vid fem års ålder. Under sin ungdom gick Bledsoe på Central Texas Academy från 1905 till 1914. Efter att ha tagit examen studerade han humaniora och musik vid Bishop College i Marshall, Texas, och tog sin filosofie kandidatexamen magna cum laude i maj 1918. (Bishop College tilldelade också Bledsoe en hedersdoktorsexamen senare i hans karriär.) Efter examen flyttade han till Harpers Ferry, West Virginia, där han tjänstgjorde i Civilian Chaplain Service, arbetade som sekreterare och främjade musikunderhållning för YMCA. Han var också medlem i ROTC vid Virginia Union University i Richmond, Virginia. Efter att ha slutat vid ROTC i december 1918 flyttade han till Brooklyn, New York, där han arbetade som frilansande musiker. År 1920 började han studera medicin vid Columbia University men omvärderade sina mål efter att hans mor avlidit. Han bestämde sig för att istället satsa på en karriär som professionell musiker och började studera sång hos Claude Warford. Senare studerade han även under Lazar Samoiloff, Luigi Parisotti i Rom och Mme. Bakkers i Paris.

Karriär

Debutprogram för Aeolian Hall, New York City, 20 april 1924.

Möjligheter för svarta sångare, särskilt svarta manliga sångare, var nästan obefintliga på konsert- eller operascenen i början av 1920-talet. De flesta av de få som nådde framgång gjorde det genom att resa till Europa för att etablera en professionell karriär. Bledsoe var ett undantag. Han kunde skriva kontrakt med New Yorks musikagent och impresario Sol Hurok, som skulle leda kontraalten Marian Anderson ett decennium senare. Med Huroks sponsring gjorde Bledsoe sin professionella sångdebut i New Yorks Aeolian Hall på påskdagen den 20 april 1924. Under sin karriär reste han runt i USA och Europa och uppträdde, skådespelade och skrev texter. År 1927, när han anställdes för musikalen Teaterbåten, meddelade han att han hade bytt förnamn från "Julius" till "Jules."

I New York City bodde Bledsoe tidigt i sin karriär på Sugar Hill i Harlem. Hans adresser inkluderade:

Senare i sin karriär bodde han i East Midtown på 147 East 56th Street.

Opera

Programblad, Maison Gaveau, Paris 25 juni 1931. I privat ägo av A. S. [sic] Huygens.

Bledsoe medverkade i många stora operor och var mycket efterfrågad tack vare sitt imponerande röstomfång och sin förmåga att tala och sjunga på åtta språk: engelska, franska, italienska, tyska, ryska, spanska, jiddisch och nederländska. År 1926 var Bledsoe solist vid konserter i Boston under ledning av Sergej Kusevitskij och skapade även rollen som Tizan i W. Franke Harling och Laurence Stallings Deep River, en voodoo-tematisk opera som utspelar sig 1835 i New Orleans, producerad av Arthur Hopkins på Imperial Theatre. En kritiker från New York Morning Telegraph berömde Bledsoe som Deep River-stjärnan som kunde "plocka hjärtat ur vem som helst." År 1927 delade Bledsoe scen med Rose McClendon, Abbie Mitchell och Frank Wilson i Paul Greens In Abraham's Bosom, som vann Pulitzerpriset för drama 1927. Bledsoe spelade också titelrollen i Modest Mussorgskijs Boris Godunov.

Bledsoe var den första att spela rollen som Joe i Florenz Ziegfelds 1927 års uppsättning av Teaterbåten av Jerome Kern och Oscar Hammerstein II (baserad på romanen Show Boat från 1926 av Edna Ferber). Det blev Bledsoes mest kända roll, och hans tolkning av "Ol' Man River" gjorde låten till en populär amerikansk klassiker. Han återskapade rollen i den delvis talade filmen Show Boat från 1929. Bledsoes enda inspelning av "Ol' Man River" spelas idag ibland i NPR:s musikalteaterprogram A Night on the Town. Hans tolkning av låten, jämfört med de av Paul Robeson, William Warfield (i filmversionen från 1951), Bruce Hubbard (på 1988 års treskivors EMI-album) och Michel Bell (i Harold Prince-uppsättningen av föreställningen), är något melodramatisk i stil med tidigt 1900-talets skådespeleri. Bledsoe rullar alla sina "R", precis som en baryton skulle göra när han sjunger solon i ett oratorium. En CD från 2007 med vintage American Negro Spirituals inkluderar Bledsoe som sjunger "Swing Low, Sweet Chariot" i samma stil, vilket visar att det inte var unikt för hans framförande av "Ol' Man River." Bledsoe filmades också när han sjöng "Ol' Man River" i ljudprologen till filmen Show Boat från 1929.

Jules Bledsoe som Amonasro i Verdis Aida. Paris, 1937.

År 1932 uppträdde Bledsoe med Cleveland Stadium Opera Company i deras uppsättning av Giuseppe Verdis Aida. Han kallades in med endast 24 timmars varsel för att ersätta Mostyn Thomas i rollen som den etiopiske kungen Amonasro. Det var en föreställning som korsade färggränsen för första gången i amerikansk opera. År 1933 sjöng Bledsoe även rollen som Amonasro med Alfredo Salmaggis Chicago Opera Company vid New York Hippodrome och med Royal Dutch-Italian Opera Company i Amsterdam. Han repriserade rollen i november 1934 med Cosmopolitan Opera Association, även där på New York Hippodrome.

Operan The Emperor Jones, 1934. Affisch av Willy Sluiter

År 1930 skapade Bledsoe en originell, mer afrocentrerad operabearbetning av Eugene O'Neills pjäs The Emperor Jones, från vilken han tog bort ordet "nigger." Han kunde dock inte säkra operarättigheterna till pjäsen; O'Neill hade redan gett dem till kompositören Louis Gruenberg. Litteraturvetaren Katie N. Johnson upptäckte Bledsoes operatiska manus för den (omdöpt till L'Empereur Jones på franska) gömt i en odaterad resejournal bland hans papper i The Texas Collection vid Baylor University, samt nästan 30 sidor av hans operapartitur undangömda och inte indexerade i en låda märkt "Notblad" bland Bledsoes papper vid Schomburg Center for Research in Black Culture vid New York Public Library. Johnson noterar att "Bledsoes version framfördes, även om hur ofta eller var är osäkert." År 1934 turnerade Gruenbergs bearbetning av The Emperor Jones utomlands, i England och Nederländerna, med Bledsoe i titelrollen. Han fick strålande recensioner och återvände till USA med avsikt att spela rollen hemma, även om det var Gruenbergs och inte hans egen tolkning. Men i början av 1930-talet var nästan alla amerikanska operahus segregerade, och när Gruenbergs The Emperor Jones spelades i New York på Metropolitan Opera 1933–1934, gick titelrollen Brutus Jones till den legendariske vita barytonen Lawrence Tibbett, som sjöng den i blackface. Hans insats hyllades i den vita pressen och sågades i den svarta pressen. Rollen förblev Tibbetts. Förbjuden att sjunga på The Met på grund av sin ras, spelade Bledsoe istället huvudrollen i en helt svart uppsättning av Gruenbergs The Emperor Jones sommaren 1934 av det helsvarta men kortlivade Aeolian Opera Company, som satte upp den bara några kvarter från The Met på Mecca Temple (nu New York City Center). Det var en historisk tillställning, entusiastiskt hyllad både i den vita och svarta pressen. Vintern 1934 återupptog Bledsoe rollen med Cosmopolitan Opera Company på New York Hippodrome, till utmärkta recensioner.

Bledsoe var också kompositör. För sång, violin och orkester komponerade han en serie om fyra sånger kallad African Suite, som han framförde med BBC Symphony 1936 och Royal Concertgebouw Orchestra i Amsterdam 1937. Han skrev också flera andra sånger, inklusive "Does I Luv You", "Poor Monah", "Grandmother's Melodies", "Beside a New-Made Grave", "The Farewell", "Good Old British Blue" och "Ode to America." Han tonsatte Countee Cullens dikt "Pagan Prayer" och framförde den till stor uppskattning. År 1939 skrev han en hel opera kallad Bondage, baserad på Harriet Beecher Stowes roman Onkel Toms stuga. Det mesta av hans kompositioner gjordes på hans gård i Catskill Mountains, utanför Roxbury, New York, som han köpte 1929 och döpte till "Jessie's Manna Farm" till sin mors ära.

Omslag till publicitetsbroschyr, datum okänt

Tidigt i sin karriär insåg Bledsoe sin egen roll som en svart pionjär inom teater och musik. År 1928 publicerade han i Opportunity: A Journal of Negro Life en essä med titeln "Has the Negro a Place in the Theatre?" Hans slutsats är att "Det är upp till de få av oss som har tagit oss förbi vakterna vid porten, att hålla portarna vidöppna för våra efterträdare." Bledsoe ansåg att svart konstnärlig talang måste bevisas "genom mångas utmärkta arbete, snarare än de fås."

Film

Mellan 1929 och 1930 medverkade Bledsoe i tre musikaliska kortfilmer: Old Man Trouble, On the Levee, och Dear Old Southland. Åren 1940 och 1941 tillbringade han med att arbeta i Hollywood och spelade rollen som Kalu i Drums of the Congo. Han tros ha medverkat i Safari, Western Union och Vägen till Santa Fe, även om hans namn inte fanns med i eftertexterna.

Privatliv

Jules Bledsoe (höger) med sin livspartner Freddy Huygens

Jules Bledsoe var homosexuell, men under sin livstid erkändes eller diskuterades inte hans privatliv och sexuella läggning direkt i tidningar och andra medier. Bledsoes manager, Adriaan Frederik "Freddy" Huygens, medlem av den rika och inflytelserika Huygens-familjen i Nederländerna, var också hans älskare och livspartner. De träffades 1931. Huygens bodde i London, och en reporter för Daily Sketch skrev den 27 juli 1931:

Ungkarlsvärdar, har jag märkt, ordnar ofta de bästa festerna. Den som gavs av herr F. Huygens, som är holländare, ung, mycket rik och har ett vackert hus på Lowndes-square, var en av de mest framgångsrika. Det var en sådan folkmassa att de sent anlända satte sig i trappan för att lyssna på Jules Bledsoe, negersångaren och skaparen av "Ole [sic] Man River" i den amerikanska uppsättningen av "Teaterbåten".
Telegram från Freddy Huygens till Jules Bledsoe, 11 okt 1938

I London bodde Bledsoe och Huygens tillsammans på 21 Lowndes Square och 25 De Walden Street. I New York City bodde de tillsammans på 147 East 56th Street från 1934 till 1936. I mars 1940 flyttade Bledsoe och Huygens till Hollywood, Los Angeles, Kalifornien, så att Bledsoe kunde fortsätta nästa fas i sin filmkarriär. Deras gemensamma hem beskrivs i Clarence Rhambos egenutgivna biografi om Bledsoe. Enligt folkräkningen från 1940 låg huset på 6930 Camrose Drive i Hollywood, hyrt av Adrian F. Huygens, 40 år, från Nederländerna. Bledsoe är inte listad. De bodde senare på 6642 Emmet Terrace i Hollywood.

När Bledsoe dog i juli 1943 lät hans faster Naomi Cobb föra hans kropp till Waco, Texas för begravningen. Ett hav av röda rosor från Huygens täckte kistan. Förkrossad bestämde sig Huygens för att lämna Hollywood-huset han delat med Bledsoe; han skrev till Naomi Cobb: "Jag står inte ut med att vara i detta hus längre, där varje föremål minner om honom och där jag skulle kvävas."

Död och arv

Bledsoe avled i Hollywood, Kalifornien, den 14 juli 1943 efter en hjärnblödning. Vid hans begravning i New Hope Baptist Church i Waco, Texas, blev han hyllad av J.J. Rhoades, rektor för Bishop College, och A.J. Armstrong, rektor för Baylor University. Bledsoe är begravd på Greenwood Cemetery, en stadsägd kyrkogård i Waco, Texas. Hans papper, inklusive noter, fotografier och korrespondens, finns i The Texas Collection vid Baylor University. The Jules Bledsoe papers, 1931–1939 förvaras i Manuscripts, Archives and Rare Books Division vid Schomburg Center for Research in Black Culture, som är ett av forskningscentren vid New York Public Library. Dessa papper består av korrespondens, kontrakt, musikaliska kompositioner, juridiska dokument, ekonomiska handlingar, program, flygblad och tidningsurklipp som dokumenterar Bledsoes yrkeskarriär, särskilt i Europa. Bledsoe-Miller Community Center, en rekreationsanläggning i Waco, är gemensamt uppkallad efter Bledsoe och Doris Miller.

Referenser

Noter

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Hymnus Eucharisticus, 15 september 2025.
  1. ↑ Bledsoe, Jules (1897-1943), baritone, American National Biography Online, 29 november 2017, 10.1093/ANB/9780198606697.ARTICLE.1800117, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 140343840, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Christopher A. Brooks (red.), The African American Almanac, Eleventh Edition, 11:e utgåvan, 2011, ISBN 978-1-4144-4547-2.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Eileen Southern, Biographical Dictionary of Afro-American and African Musicians, Greenwood Publishing Group, 1982.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Internet Broadway Database, Internet Broadway Database person-ID: 32294, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 Find a Grave, läst: 28 juni 2024.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 Ten Thing you should know about Jules Bledsoe by John Troesser. Retrieved 2013-07-14.
  8. ↑ ”United States Census, 1900”. FamilySearch.org. June 4, 1900. https://www.familysearch.org/ark:/61903/1:1:M3PN-3J7.
  9. ↑ White, Walter (2007). ”The Negro Renaissance (1926)”. i Gates, Henry Louis. The New Negro: Readings on Race, Representation, and African American Culture, 1892–1938. Princeton, N.J: Princeton University Press. Sid. 231–232. doi:10.2307/j.ctv1j6675s.40. ISBN 978-0-691-12651-7. OCLC ocm77476415. https://www.worldcat.org/title/ocm77476415.
  10. 1 2 3 Ryan, Terri Jo (February 16, 2013). ”Singer's fame 'just keeps rolling along'”. Waco Tribune-Herald: ss. 1D. https://www.newspapers.com/article/waco-tribune-herald-singers-fame-just/157426432/.
  11. 1 2 3 4 5 Jules Bledsoe Papers Arkiverad 26 maj 2020 hämtat från the Wayback Machine. Accession #2086, The Texas Collection, Baylor University
  12. 1 2 Smith-Cobb Family Collection Arkiverad 26 maj 2020 hämtat från the Wayback Machine. Accession #2755, The Texas Collection, Baylor University
  13. 1 2 3 4 5 6 7 8 Geary, Lynnette. ”Bledsoe, Julius Lorenzo Cobb”. The Handbook of Texas. Texas State Historical Association. https://www.tshaonline.org/handbook/online/articles/fbl22. Läst 13 februari 2015.
  14. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Geary, Lynnette G. (1989). ”Jules Bledsoe: The Original 'Ol' Man River'”. The Black Perspective in Music 17 (1/2): sid. 27, 28, 35, 37–39, 44, 47, 49. doi:10.2307/1214742. https://www.jstor.org/stable/1214742.
  15. 1 2 ”Jules Bledsoe, Famed Negro Singer, Dies”. Los Angeles Evening Citizen News: ss. 8. July 15, 1943. https://www.newspapers.com/article/los-angeles-evening-citizen-news-jules-b/157426472/.
  16. 1 2 ”Bledsoe, Baritone of 'Show Boat,' 44. Negro Singer Who Made a Hit of 'Ol' Man River' in 1927, Dies in Hollywood”. New York Times: ss. 17. July 16, 1943. https://timesmachine.nytimes.com/timesmachine/1943/07/16/85110038.html?pageNumber=17.
  17. ↑ Jones, Randye (January 4, 2022). ”Jules Bledsoe (1897–1943)”. Afrocentric Voices in Classical Music. https://afrovoices.com/jules-bledsoe-biography/.
  18. ↑ ”Jules Bledsoe Engaged For 'Show Boat' Cast”. The New York Age: ss. 6. November 12, 1927. https://www.newspapers.com/article/the-new-york-age-jules-bledsoe-engaged-f/157426523/.
  19. ↑ ”Jules Bledsoe Gives Party For His Sister”. The New York Age: ss. 7. September 14, 1929. https://www.newspapers.com/article/the-new-york-age-jules-bledsoe-gives-par/157426550/.
  20. ↑ ”United States Census, 1930”. Ancestry.com. April 4, 1930. https://www.ancestry.com/discoveryui-content/view/41660962:6224.
  21. ↑ ”Society”. New York Amsterdam News: ss. 6. April 30, 1930. 226355894. https://www.proquest.com/docview/226355894.
  22. ↑ ”Society”. New York Amsterdam News: ss. 6. July 9, 1930. https://www.proquest.com/docview/226166923.
  23. ↑ ”Jules Bledsoe Loses Automobile License”. The New York Age: ss. 2. October 29, 1932. https://www.newspapers.com/image/40895472/?match=1&terms=%22Jules%20Bledsoe%20Loses%20Automobile%20License%22.
  24. ↑ ”Beldsoe's Music Resounds In Real Life Court Drama”. New York Amsterdam News: ss. 3. October 11, 1933. 226197277. https://www.proquest.com/docview/226197277.
  25. ↑ ”Certificate of Incorporation, The Garrison Apartments, Inc., September 24, 1929, Department of State, State of New York”. Certificate of Incorporation, The Garrison Apartments, Inc.. September 24, 1929. https://drive.google.com/file/d/18tHi1v1mHwroxf1qhywjK7U-a_8wyXHn/view.
  26. 1 2 3 ”Jules Bledsoe papers, 1931–1939”. New York Public Library, Archives & Manuscripts. https://archives.nypl.org/scm/20546#overview.
  27. ↑ ”Jules Bledsoe A Linguist”. The Buffalo News: ss. 27. November 11, 1932. https://www.newspapers.com/article/the-buffalo-news-jules-bledsoe-a-linguis/157426614/.
  28. ↑ ”Chronology of 1926 in Words and Pictures”. New York Amsterdam News: ss. 10. December 29, 1926. 226327982. https://www.proquest.com/docview/226327982.
  29. ↑ de Lerma, Dominique-René (March 15, 2013). ”Jules Bledsoe”. Oxford African American Studies Center. Arkiverad från originalet den januari 23, 2025. https://web.archive.org/web/20250123175953/https://oxfordaasc.com/browse?isQuickSearch=true&pageSize=20&sort=titlesort&t=AASC_Occupations%3A796&t_1=AASC_Occupations%3A797. Läst februari 8, 2026.
  30. ↑ ”Bledsoe to Return to Concert Stage”. New York Amsterdam News: ss. 9. January 9, 1929. 226278702. https://www.proquest.com/docview/226278702.
  31. 1 2 Sawyer, Amanda. ”Jules Bledsoe”. WacoHistory.org. https://wacohistory.org/items/show/72.
  32. ↑ ”Julius Bledsoe in First Straight Acting Part at the Provincetown”. New York Amsterdam News: ss. 11. December 29, 1926. 226266278. https://www.proquest.com/docview/226266278.
  33. ↑ Boyd, Herb (January 27, 2022). ”Jules Bledsoe, an outstanding and versatile baritone”. New York Amsterdam News. https://amsterdamnews.com/news/2022/01/27/jules-bledsoe-an-outstanding-and-versatile-baritone/.
  34. ↑ ”'Deep River' Singers Get New Engagements”. The Billboard: ss. 6. December 18, 1926. 1031816517. https://www.proquest.com/docview/1031816517.
  35. ↑ Sterkens, Jozef (June 21, 2014). ”Jules Bledsoe (1898–1943) bar. "Water Boy" trad. Polydor 1938”. YouTube. https://www.youtube.com/watch?v=TKtpeLNggQY.
  36. ↑ ”First-Time Buyers Guide to American Negro Spirituals”. Amazon.com. 2007. https://www.amazon.com/First-Time-Buyers-Guide-American-Spirituals/dp/B000LC582W.
  37. ↑ ”For the First Time in This Country! A Negro in Grand Opera”. The Gazette [Cleveland, Ohio]: ss. 1. July 16, 1932. https://www.loc.gov/resource/sn83035387/1932-07-16/ed-1/?sp=1&r=-0.699,-0.059,2.399,1.464,0.
  38. ↑ ”Jules Bledsoe Is First Negro in U S. to Sing King's Role in 'Aida'”. The Montreal Star: ss. 6. July 11, 1932. https://www.newspapers.com/article/the-montreal-star-jules-bledsoe-is-first/157426724/.
  39. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Johnson, Katie N. (2015). ”Brutus Jones's Remains: The Case of Jules Bledsoe”. Eugene O'Neill Review 36 (1): sid. 7–8, 11–13, 15–23, 27. doi:10.5325/eugeoneirevi.36.1.0001. https://www.jstor.org/stable/10.5325/eugeoneirevi.36.1.0001.
  40. ↑ O'Neill, Eugene (1988). Bogard, Travis. red. Selected Letters of Eugene O'Neill. New Haven, CT: Yale University Press. Sid. 371. ISBN 9780274733248.
  41. ↑ Johnson, Katie N. (2023). Racing the Great White Way: Black Performance, Eugene O'Neill, and the Transformation of Broadway. Ann Arbor, Michigan: University of Michigan Press. Sid. 111–112. ISBN 9780472055784.
  42. 1 2 ”Episode 115: Jules Bledsoe”. CounterMelodyPodcast.com. 13 November 2021. https://countermelodypodcast.com/index.php/2021/11/12/episode-115-jules-bledsoe/.
  43. 1 2 ”Singer, Jules Bledsoe, Dies”. New York Amsterdam News: ss. 5. July 24, 1943. 226168778. https://www.proquest.com/docview/226168778.
  44. ↑ Reinhart, Brian (June 22, 2021). ”A Pioneering Black Singer's Compositions, Long Forgotten, May Finally Have an Audience”. TexasMonthly.com. https://www.texasmonthly.com/arts-entertainment/pioneering-black-singer-composer/.
  45. ↑ ”Noted Singer, Tiller of Soil”. New York Amsterdam News: ss. 19. October 9, 1937. 22607782. https://www.proquest.com/docview/226077823.
  46. ↑ ”Estate of Jules Bledsoe Becomes Summering Place”. New York Amsterdam News: ss. 10. July 9, 1930. 226169989. https://www.proquest.com/docview/226169989.
  47. ↑ Bledsoe, Jules (2007). ”Has the Negro a Place in the Theatre? (1928)”. i Gates, Henry Louis. The New Negro: Readings on Race, Representation, and African American Culture, 1892–1938. Princeton, NJ: Princeton University Press. Sid. 526–527. doi:10.2307/j.ctv1j6675s.107. ISBN 9780691126524.
  48. ↑ ”Bledsoe in Talkie at The Alhambra Next Week”. New York Amsterdam News: ss. 8. March 12, 1930. 226361528. https://www.proquest.com/docview/226361528.
  49. ↑ ”Alhambra [Display Ad”]. New York Amsterdam News: ss. 10. May 7, 1930. 226234098. https://www.proquest.com/docview/226234098.
  50. ↑ ”Dear Old Southland”. IMDb. https://www.imdb.com/title/tt1217615/.
  51. ↑ ”And now Pathetone presents Jules Bledsoe, the Celebrated International Actor-Baritone, the Original creator of 'Ole Man River,' in 'Dear Old Southland'”. YouTube. 1932. https://www.youtube.com/watch?v=7z_oHTaIkHE.
  52. ↑ ”Huygens Family”. Encyclopedia.com. https://www.encyclopedia.com/history/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/huygens-family.
  53. ↑ ”United States Census, 1940”. Ancestry.com. May 24, 1940. https://www.ancestry.com/discoveryui-content/view/75310466:2442.
  54. ↑ Huygens, Adriaan Frederik (July 28, 1943). ”The Jules Bledsoe Papers, Letter to Naomi Cobb, Box 4 (correspondence), Folder 10.”. Baylor University Libraries. https://library.web.baylor.edu/texas.
  55. ↑ på Youtube. Retrieved 2013-12-16.
  56. ↑ ”The Texas Collection: Highlights”. Baylor University Libraries. https://library.web.baylor.edu/visit/texas-collection-university-archives/collection-highlights.

Allmänna källor

Externa länkar