Biografi
Uppväxt och svensk karriär
August Julian Hjulin föddes i Eskilstuna som son till lokföraren Carl August Hjulin (1872–1958) och Emma Carolina Eriksson (1875–1948). Han hade två äldre bröder, Paulinus (född 1897) och Erik Markus (1900–1937), och en yngre syster, Gunborg Sofia (1910–1992). Han ägnade sig först åt boxning och brottning innan han som tonåring etablerade sig som fotbollsmålvakt i IFK Eskilstuna, som med Hjulin mellan stolparna sensationellt vann SM-guld 1921 efter att ha slagit IK Sleipner i finalen med 2–1.
I USA och Skottland
Hjulin hade svårt att få arbete under den ekonomiska lågkonjunktur som följde på första världskriget, och 1922 emigrerade han till USA dit hans bror Paulinus redan hade flyttat. Året efter kom även den yngre brodern Erik efter. I USA lade han till det extra A:et i efternamnet. Han bosatte sig i Chicago, där han fick jobb hos Pullman Company som tillverkade järnvägsvagnar. Han spelade för företagets fotbollslag, Pullman Cars FC, och vann med dem delstatsmästerskapet i Illinois 1923, varpå han värvades till Harvey FC i södra Chicago. En grupp engelska domare som imponerades av hans spel rådde honom att söka lyckan i Storbritannien.
Hösten 1925 reste han tillbaka över Atlanten och flyttade till Glasgow, där han provspelade för den skotska division 2-klubben Clyde FC. Han lockades snart över till storklubben Celtic FC men hade där tuff konkurrens av rutinerade Peter Shevlin, och han kom aldrig att spela några tävlingsmatcher för klubben. I stället reste han våren 1926 tillbaka hem till Eskilstuna, där han tränade med sin gamla klubb och spelade en träningsmatch mot Djurgårdens IF. Hösten 1926 reste han än en gång till USA, möjligen för att undgå militärtjänstgöring.
Åter i Chicago fick Hjulian anställning på företaget Crane Co. som tillverkade ångpipor. Eftersom han hade lärt sig läsa ritningar steg han fort i graderna. Samtidigt spelade han fotboll, först för Sparta ABA FC och därefter för Chicago Bricklayers, och vann delstatsmästerskapet med båda lagen. Bricklayers bytte senare namn till Wieboldt Wonderbolts.
Landslag och VM
Under Hjulians tid i Wonderbolts togs han ut i det landslag som skulle representera USA i VM i Italien 1934. I världsmästerskapet spelade han två matcher, först i kvalmatchen mot Mexiko i Rom den 24 maj, som USA vann med 4–2.
I sextondelsfinalen mot Italien, tre dagar senare, förlorade USA dock med hela 7–1. Hjulian ansågs dock inte kunna lastas för den stora förlusten, utan den amerikanska pressen berömde honom och skrev att han hade förhindrat en fullständig katastrof.
Efter karriären
Efter fotbollskarriären fortsatte Hjulian sitt arbete som laboratorieingenjör på Crane Co. och senare på Interlake Steel Co. Under andra världskriget kallades han in på grund av sin expertis på ångpipor. Ubåtsjakten under kriget slet hårt på fartygens ångpipor, och Hjulian var under större delen av kriget bosatt på en militärbas för att hjälpa till att lösa problemet.
Hjulian etablerade sig även som uppfinnare och fick sammanlagt 32 patent registrerade i USA. Han fortsatte under somrarna att besöka Sverige tillsammans med hustrun Agnes (1905–1997) och barnen Janet (1936–2001), Julius Jr. och Nettie. Han avled i februari 1974 i sitt hem i Palos Heights i Chicago.
