Biografi
Bakgrund, studier och karriär
Fitzgerald växte upp i Mellanvästern. Hennes umgänge som ung inkluderade queera och udda gestalter av olika slag, och redan som 14-åring inledde hon skrivande av olika texter. I slutet av 1990-talet engagerade hos sig i den lokala HBTQ-rörelsen, bland annat som den yngsta styrelsemedlemmen och medgrundare av den lokala Gay/Straight Alliance. Hon var även medförfattare till den första HBTQ-relaterade teaterpjäsen för ungdomar i Mellanvästern – Pride Players – som årligen sedan år 2000 satts upp på The Rose Theater i Omaha.
Under sina studieår erhöll Fitzgerald stipendier för att studera romernas situation i Östeuropa, liksom sexualitet och queerteori i Amsterdam. Under sin vistelse i Nederländerna blev hon även bekant med den då ännu aktiva rättighetsorganisationen De Rode Draad. Juniper Fitzgerald har sedan början av 2000-talet varit aktiv i rörelsen för sexarbetares rättigheter.
Fitzgeralds akademiska arbete har haft fokus på sexarbete, olika rättighetsfrågor och alternativa metodologier relaterade till feministisk teori samt intellektuellt arbete med queerfokus. Vid University of Nevada, Las Vegas kom Fitzgerald att studera feministisk teori och sexbranschen, under ledning av dåvarande sociologiprofessorn Barb Brents. 2012 erhöll Fitzgerald masterexamen, fyra år senare en filosofie doktorsexamen i sociologi, med genus och sexualitet som huvudämnen. I masteruppsatsen undersöktes hur pengar och framställningen av genus fungerade i en strippklubb i Las Vegas, medan hennes doktorsavhandling fokuserade på hindren för sexarbetande studenter på amerikanska college.
2019 omnämnde Fitzgerald som en före detta sexarbetare, efter att ha arbetat inom branschen i 15 års tid (bland annat på en strippklubb). Bland annat hade hon då varit verksam inom sexbranschen i Las Vegas. Även senare har hon dock beskrivit sig som akademiker, författare och sexarbetare. 2023 arbetade hon som värdinna på ett kasino.
Författarskap
2018 publicerades How Mamas Love Their Babies på Feminist Press, ett förlag som har ett tätt samarbete med City University of New York. Projektet var ett intersektionellt försök, präglat av den tredje vågens feminism, att förstå sig på de olika sidorna av moderskapet och de olika sätten som en mor kan bry sig om sitt barn. De enkla texterna kompletteras av äldre foton i svart-vitt och färg, kollage och illustrationer av Elise Peterson som tillsammans ger en retrokänsla. Fotona ger även associationer till 1960- och 1970-talens kvinnorörelse runt den andra vågens feminism.
How Mamas Love Their Babies har beskrivits som den första barnboken författad av en sexarbetande förälder. Den har hämtat inspiration från Fitzgeralds mångåriga erfarenhet inom sexbranschen, genom att lyfta fram föräldrar vars arbete kan bära stigma eller stora risker (inklusive städerskor, piloter, dykare och sexarbetare). Detta leder till ett fokus på barnets rätt att finna sin egen identitet, liksom hur vårdgivare och människorna runt barnet kan behandlas med respekt. Sommaren 2019 talade hon om boken på ett TEDx-event i Boulder i Colorado betitlat Sexworking Mommas Love Their Babies Too.
2022 utgavs Enjoy Me Among My Ruins, även denna hos Feminist Press. Boken presenterades som ett exempel på autoteori, det vill säga en blandning av självbiografi och kritisk teori. Andra kvinnliga och feministiskt medvetna författare som arbetat i genren inkluderar Audre Lorde, bell hooks, Chris Kraus och Carolee Schneemann. Boken utgår från författarens erfarenheter av bli gravid under sina universitetsstudier, arbeta som sexarbetare i Las Vegas och ha dåligt samvete inför sin dotter. Hennes uppväxt som tonåring i Mellanvästern beskrivs via en mängd idolbrev till Gillian Anderson. Livet som sexarbetare beskrivs som en kamp för tillvaron och att undvika identiteten som offer. I boken (på sid 35) beskriver Fitzgerald sitt arbete för sexarbetares rättigheter som ett arbete för en framtid där ingen måste välja att arbeta som sexarbetare.
Senare har Fitzgerald publicerat delar av sin kommande roman The Hog House Ranch kapitelvis på internet. Hon har själv beskrivit den som en berättelse influerad av magisk realism, med handlingen kretsande kring en 1800-talsbordell i Iowa med samma namn som boken.
Övrigt skrivande och aktivism
I övrigt har Juniper Fitzgeralds skrivande synts i publikationer som Tits and Sass, Mutha magazine och The Rumpus. Hon medverkade i antologen We Too: Essays on Sex and Survival (2021), en del av Metoo-rörelsen med fokus på sexarbetares upplevelser.
Fitzgerald har även efter sin aktiva tid som sexarbetare varit verksam inom rörelsen för sexarbetares rättigheter. Detta inkluderar skrivande och arbete för verk och verksamheter som The Red Umbrella Diaries (skapat av Audicia Ray) och Red Umbrella Babies Collective (med skrivande föräldrar inom sexbranschen), liksom för rättighetsorganisationen SWOP. Fitzgerald ser lagar som Fosta-Sesta som misogyna verk under täckmantel av att "rädda kvinnor". Hon har beskrivit sig själv som feminist från tidiga år, men hon ser inte sexbranschen som en plats där män per definition förtrycker och kvinnor förlorar sin värdighet. Däremot betraktar hon en sådan idé som ett uttryck för hora-madonna-komplexet, där det tydligt går att skilja på "goda" och "dåliga" kvinnor, liksom på "goda" och "dåliga" yrkesbranscher.
Change, en ideell förening som kämpar emot diskrimineringar, stödde Fitzgerald i hennes petition till USA:s kongress att försöka avskaffa den statliga föreskrift som bland omnämns som Anti-Prostitution Loyalty Oath. Denna policy infördes 2003 och förbjuder statligt amerikanskt stöd till organisationer som i sin tur samarbetar med eller stödjer människor som arbetar med prostitution.
