Kalkon

För kalkon som beteckning på en film, se kalkonfilm.

Kalkon (Meleagris gallopavo) är en hönsfågel i familjen fasanfåglar. Se även tamkalkon.

Utseende

Kalkoner tillhör de största och starkaste hönsfåglarna. Huvudet och en stor del av halsen är nakna. Kalkoner har en spetsig, hängande köttflik över näbbroten, medelhöga fötter med långa tår och oftast små sporrar. Kalkoner har en rundad stjärt, som kan resas upp och utbredas.

Hanen är i vilt tillstånd ovan brunaktigt gul, med präktig metallglans och med breda, svarta fjäderkanter. Ryggen och övre täckfjädrarna är bruna, med gröna och svarta band. På bröstet är kalkonen gulaktigt brun. Kroppslängden går upp till 1,3 meter. Hönor väger mellan 3-9 kg och tuppar väger mellan 8-10 kg. Honan är inte så färgrik och blir bara 85 centimeter lång.

Utbredning och systematik

Denna fågel lever från södra Kanada till Mexiko i de östra och sydvästra staterna. Kalkonen delas vanligtvis in i sex underarter med följande utbredning:

  • Meleagris gallopavo silvestris – centrala och östra USA
  • Meleagris gallopavo osceola – lokalt i Florida
  • Meleagris gallopavo intermedia – norra Texas till östcentrala Mexiko
  • Meleagris gallopavo merriami (inklusive onusta) – västra USA
  • Meleagris gallopavo mexicana – bergstrakter väster om den mexikanska centrala platån
  • Meleagris gallopavo gallopavo – södra Mexiko (Jalisco till Veracruz och söderut till Guerrero)

Ibland urskiljs även underarten onusta med utbredning i nordvästra Mexiko.

Tidigare behandlades kalkonen och dess nära släkting arguskalkonen (Meleagris ocellata) länge i en egen familj. Genetiska studier visar dock entydigt att de båda är en del av fasanfåglarna, närmast släkt med skogshöns som tjäder, järpe och orre.

Introducerade populationer

Tama kalkoner fördes 1520 till Spanien och därifrån till andra platser i Europa. Det finns idag introducerade bestånd av kalkon i Tyskland samt även på Nya Zeeland och flera öar i Oceanien.

Levnadssätt

Under en del av året lever de i stora flockar och företar oregelbundna vandringar. Om dagen finns de på marken och om natten vilar de i ett träd. I september flyttar fågeln från nordligare trakter till sydligare. Flyttningen sker till fots. Först flyttar tupparna i flockar om 50 till 100 individer. Honor och ungar samlas i nästan lika stora skaror som sedan tar samma väg.

Vid parningstiden i februari eller mars avger hannarna karakteristiska läten och strider ofta med varandra. Honan ruvar ensam och täcker över äggen med löv innan hon lämnar boet.

Namn

Vid européernas upptäckt av fågeln trodde man fortfarande att Amerika (Västindien) var en del av Indien. Fågeln fick därför namnet "Kalikut-höna", och liknande, efter den indiska hamnstaden Kalikut – dagens Kozhikode. Exempelvis svenskans "kalkon", holländskans "kalkoen" och estniskans "kalkun" härleds alla från namnet som refererar till Kalikut. Även i Indonesien kallas arten "kalkun" vilket härstammar från holländskans "kalkoen". I många andra länder är trivialnamnet istället kopplat till Indien, exempelvis ryskans "indeyka" (индейка), turkiskans "hindi" eller franskans "dinde". Det senare är en kortform av det längre, äldre namnet "coq d’Inde".

Källor

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
Uses material from the Wikipedia article Kalkon, released under the CC BY-SA 3.0 license.