| Kalmus | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växtriket Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Enhjärtbladiga Monocotyledonae |
| Ordning | Acorales |
| Familj | Kalmusväxter Acoraceae |
| Släkte | Kalmusar Acorus |
| Art | Kalmus A. camalus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Acorus camalus | |
| Auktor | Linné, 1753 |
| Utbredning | |

Kalmus (Acorus calamus L.) är en växt som tillhör familjen kalmusväxter. Kalmus blir mellan 60 och 150 cm hög. Dess blad är raka, spetsiga, grönglänsande, 1 till 2 cm breda och ena kanten är vågig. Stjälken är liksom bladen trekantig. Kalmus blommar inte ofta och i Norden förekommer endast sterila triploider.
I Norden är kalmus ganska vanlig. Den trivs i lerig mark och grunda näringsrika vatten, exempelvis sjövikar, dammar, åar, bäckutlopp och småkärr. Dess utbredning är Finlands sydspets, hela södra Sverige, små områden i södra Norge och hela Danmark. Den kommer ursprungligen från södra Kina och Himalaya och introduceras i Skandinavien under tidig medeltid.
Tre varieteter omnämns:
Kalmusrot, Rhizoma calami, är namnet på det läkemedel som utvinns av den cirka 25 cm långa och 2 - 3 cm tjocka rotstocken av Acorus calamus. Den har en särpräglad, bitter och aromatisk smak, som dessutom är skarp och kryddig beroende på den aromatiska oljan. Förutom olja, som uppgår till cirka 3 procent, innehåller kalmusroten ett bitterämne, acorin.
Den har i äldre tid använts för att stimulera aptiten. Den av G. E. Klemming utgivna handskrift 7 som är en översättning av Christiern Pedersens En nøttelig Legebog ffaar ffattige och Rige tryckt i Malmö 1533 anger for matlwsta. Tag ij lod ingefæra ij lodh næglikor ij lodh galigo. j lodh pariis korn j lod kalmus... tz skal man ætha førsth om morgonen.
Kalmusroten har i djurförsök visat sig kunna ge upphov till tumörer, men används trots detta inom alternativmedicinen.