År 1800 var han bland de 24 astronomer som inbjöds att delta i Celestial Police, en grupp som ägnade sig åt att hitta ytterligare planeter i solsystemet. Som en del av gruppen upptäckte Harding Juno vid Schröters observatorium år 1804. Året därpå lämnade han Lilienthal, där hans efterträdare blev Friedrich Wilhelm Bessel, då han utnämndes till extraordinär professor i astronomi vid universitetet i Göttingen och därefter, 1812, som ordinarie professor. Han arbetade vid Göttingens observatorium, från 1807 som kollega till Carl Friedrich Gauss, fram till sin plötsliga död 1834.
Atlas novus coelestis (1808–1823; omredigerad av Jahn, 1856)
Kleine astronomische Ephemeriden (redigerad med Wiessen, 1830–35)
Hora XV och XXIII i serien Berliner Akademische Sternkarten (Berlin Academic Star Charts) (1826, 1830)
Utmärkelser och erkännanden
Harding var korresponderande medlem av Kungliga vetenskapsakademin i Göttingen från 1803 och fullvärdig medlem från 1806, korresponderande medlem av Franska vetenskapsakademin från 1810, vald till medlem av Royal Society i London 1806, och associerad medlem av Royal Astronomical Society från 1821. Från regeringen tilldelades han titeln "Hofrath" (hovets rådman).
12Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 24389.[källa från Wikidata]
↑Bruno Delmas & Rémi Mathis (red.), La France savante, CTHS person-ID: 115991, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
↑Antun Vujić (red.), Proleksis enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 2005, Proleksis lexikon ämne: 25426.[källa från Wikidata]