Kermadecgraven

Kermadecgraven
Djuphavsgrav i södra Stilla havet Redigera Wikidata
Djuphavsgrav Redigera Wikidata
LandNya Zeeland Redigera Wikidata
Koor­di­na­ter Redigera Wikidata

Karta över Kermadec och Tonga subduktionszon. Här rör sig Stillahavsplattan västerut, mot Nya Kaledonien, Fiji och Nya Zeeland. Plattan glider under den Indoaustraliska kontinentalplattan.

Kermadecgraven är en djuphavsgrav i södra Stilla havet. Den sträcker sig cirka 1 000 km från Louisvilleryggen i norr (26°S) till Hikurangiplatån i söder (37°S), nordost om Nya Zeelands Nordö. Tillsammans med Tongagraven i norr bildar den den 2 000 km långa, nästan linjära subduktionszonen Kermadec-Tonga, som började utvecklas under eocen när Stillahavsplattan började subducera under den australiska plattan. Konvergenshastigheterna i denna subduktionszon är bland de snabbaste på jorden, 80 mm/år i norr och 45 mm/år i söder.

Geologi

Kermadecgraven är en av jordens djupaste oceangravar med ett djup på 10 047 meter. Den bildades genom subduktion av Stillahavsplattan under den Indoaustraliska kontinentalplattan och löper parallellt med och öster om havsryggen och ögruppen med samma namn. Tongagraven markerar fortsättningen av subduktionen norrut.

Kermadecgraven fortsätter söderut i Hikurangisänkan, som är påverkad av turbiditet. En serie undervattensberg på den indoaustraliska kontinentalplattan fungerar som en damm och förhindrar att grumligheten från sänkan når den sedimentfattiga Kermadecgraven. Skräp från ett större subducerat undervattensberg dämde troligen upp graven med start för 2 miljoner år sedan fram till 0,5 miljoner år sedan. Liknande händelser omdirigerade troligen sediment på liknande sätt innan dess.

Två oceaniska plattor möts vid Kermadecgraven, som ligger långt ifrån någon större landmassa. På grund av detta är både Stillahavsplattan och själva graven endast täckta av cirka 200 m sediment. Graven är nästan helt rak, ett resultat av den subducerande havsbottnens form. Denna havsbotten uppstod vid den nu försvunna Osbournsänkan, som var belägen strax norr om Louisvilleryggen. Djuphavskullar på den subducerande havsbotten står vinkelräta mot det gamla spridningscentrumet. Det finns inga undervattensberg på havsbotten nära Kermadecgraven, förutom ett som ligger på gravens sluttning vid 31,50°S 176,45°V. Detta harhar daterats till 54,8±1,9 miljoner år.

Hikurangiplatån utgjorde en del av den stora magmatiska provinsen Ontong-Java-Manihiki-Hikurangi (LIP) under Ontong Java-händelsen för 120 miljoner år sedan. Manihikiplatån subducerar för närvarande under den södra delen av Kermadecryggen, men det mesta har redan subducerats. Kollisionen mellan LIP och Kermadecryggen inträffade 250 km norr om dess nuvarande plats, men sned plattkonvergens har förflyttat den subducerade platån söderut.

Fauna

År 2012 upptäckte djuphavsforskare exemplar av en jätteamfipod på gravens lägsta djup.[6] Till skillnad från de flesta amfipoder, som är ungefär 2,5 cm långa, blir denna art upp till 34 cm lång och är mjölkvit.

Den fisk som upptäckts på näst största djup är snigelfisken Notoliparis kermadecensis, är endemisk för graven och förekommer endast inom ett mycket begränsat djupintervall, 6 472 till 7 561 m.

En art av pärlfisk, Echiodon neotes, har fångats i Kermadecgraven på ett djup av 8 200–8 300 m. Alla andra kända pärlfiskar lever på 1 800–2 000 m djup. Förekomsten av E. neotes på detta djup har inte kunnat förklaras.

Utforskande

I maj 2014 imploderade Nereus, en obemannad forskningsubåt som drevs av Woods Hole Oceanographic Institution (WHOI), på grund av högt tryck på ett djup av 9 990 meter under utforskande av Kermadecgraven.

I december 2022 nådde ett forskarteam från Kinas vetenskapsakademi och Nya Zeelands National Institute of Water and Atmospheric Research botten av Scholldjupet, den djupaste delen av Kermadecgraven.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kermadec Trench, 25 maj 2025.

Noter

  1. 1 2 Billen, Magali I.; Gurnis, Michael (2005-05). ”Constraints on subducting plate strength within the Kermadec trench” (på engelska). Journal of Geophysical Research: Solid Earth 110 (B5). doi:10.1029/2004JB003308. ISSN 0148-0227. https://agupubs.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1029/2004JB003308. Läst 8 november 2025.
  2. ↑ Stratford, W.; Peirce, C.; Paulatto, M.; Funnell, M.; Watts, A. B.; Grevemeyer, I. (2015-03-01). ”Seismic velocity structure and deformation due to the collision of the Louisville Ridge with the Tonga-Kermadec Trench” (på engelska). Geophysical Journal International 200 (3): sid. 1503–1522. doi:10.1093/gji/ggu475. ISSN 1365-246X. http://academic.oup.com/gji/article/200/3/1503/629335/Seismic-velocity-structure-and-deformation-due-to. Läst 8 november 2025.
  3. ↑ Linley, T.D.; Stewart, A.L.; McMillan, P.J.; Clark, M.R.; Gerringer, M.E.; Drazen, J.C. (2017-03). ”Bait attending fishes of the abyssal zone and hadal boundary: Community structure, functional groups and species distribution in the Kermadec, New Hebrides and Mariana trenches” (på engelska). Deep Sea Research Part I: Oceanographic Research Papers 121: sid. 38–53. doi:10.1016/j.dsr.2016.12.009. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0967063716302333. Läst 8 november 2025.
  4. ↑ Lewis, Keith B.; Collot, Jean‐Yves; Lallem, Serge E. (1998-12). ”The dammed Hikurangi Trough: a channel‐fed trench blocked by subducting seamounts and their wake avalanches (New Zealand–France GeodyNZ Project)” (på engelska). Basin Research 10 (4): sid. 441–468. doi:10.1046/j.1365-2117.1998.00080.x. ISSN 0950-091X. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1046/j.1365-2117.1998.00080.x. Läst 8 november 2025.
  5. ↑ Timm, Christian; Davy, Bryan; Haase, Karsten; Hoernle, Kaj A.; Graham, Ian J.; de Ronde, Cornel E. J. (2014-09-17). ”Subduction of the oceanic Hikurangi Plateau and its impact on the Kermadec arc” (på engelska). Nature Communications 5 (1). doi:10.1038/ncomms5923. ISSN 2041-1723. https://www.nature.com/articles/ncomms5923. Läst 8 november 2025.
  6. ↑ ”'Supergiant' crustacean found in deepest ocean” (på brittisk engelska). BBC News. 2 februari 2012. https://www.bbc.com/news/science-environment-16834913. Läst 8 november 2025.
  7. ↑ Yancey, Paul H.; Gerringer, Mackenzie E.; Drazen, Jeffrey C.; Rowden, Ashley A.; Jamieson, Alan (2014-03-25). ”Marine fish may be biochemically constrained from inhabiting the deepest ocean depths” (på engelska). Proceedings of the National Academy of Sciences 111 (12): sid. 4461–4465. doi:10.1073/pnas.1322003111. ISSN 0027-8424. PMID 24591588. PMC: 3970477. https://pnas.org/doi/full/10.1073/pnas.1322003111. Läst 8 november 2025.
  8. ↑ Fujii, Toyonobu; Jamieson, Alan J.; Solan, Martin; Bagley, Philip M.; Priede, Imants G. (2010-08-01). ”A Large Aggregation of Liparids at 7703 meters and a Reappraisal of the Abundance and Diversity of Hadal Fish” (på engelska). BioScience 60 (7): sid. 506–515. doi:10.1525/bio.2010.60.7.6. ISSN 1525-3244. http://academic.oup.com/bioscience/article/60/7/506/234140/A-Large-Aggregation-of-Liparids-at-7703-meters-and. Läst 8 november 2025.
  9. ↑ ”Nereus, unmanned research sub, suffers 'catastrophic implosion' nearly 10 kilometres underwater.”. National Post. Toronto. Associated Press.. 12 Maj 2014. https://nationalpost.com/news/nereus-unmanned-research-sub-suffers-catastrophic-implosion-nearly-10-kilometres-underwater. Läst 8 november 2025.[död länk]
  10. ↑ Keith Cowing (4 december 2022). ”Chinese And New Zealand Scientists Dive to One of the Ocean's Deepest Regions” (på amerikansk engelska). Astrobiology. https://astrobiology.com/2022/12/chinese-and-new-zealand-scientists-dive-to-one-of-the-oceans-deepest-regions.html. Läst 8 november 2025.