| Kilbi Status i Sverige: Nära hotad Status i Finland: Nationellt utdöd | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Kilbin Aglaoapis |
| Art | Kilbi A. tridentata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aglaoapis tridentata | |
| Auktor | Nylander, 1848 |
| Synonymer | |
|
Coelioxys tridentata Nylander, 1848 Dioxys fasciata Schenck, 1861 Dioxys kuntzei Noskiewicz, 1940 Dioxoides tridentata (Nylander, 1848) Dioxoides tridentata limassolica Mavromoustakis, 1949 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Kilbi (Aglaoapis tridentata) är ett solitärt bi i familjen buksamlarbin vars larv lever som boparasit i boet hos andra buksamlarbin.
Ett svart, 8 till 10 mm långt bi med gles behåring. Tergiternas, bakkroppssegmentens, bakkanter har vita hårband. På mellankroppens bakkant har den tre bakåtriktade utskott som gett arten dess namn (tridenta – "tre tänder").
Kilbiets lever i torrmarker rika på blommande växter som sand- och grustag samt grusdominerade alvarmarker, men också sanddyner och sandheder. Dess flygtid varar från mitten av juni till slutet av augusti, och arten besöker korgblommiga växter som väddklint och färgkulla samt kransblommiga växter som backtimjan.
Arten är en boparasit, honan lägger ägg i bon av andra buksamlarbin som släktena hartsbin, tapetserarbin och murarbin. Efter kläckningen äter larven upp värdartens ägg eller dödar dess larv och lever sedan på det insamlade matförrådet. För detta syfte är den nykläckta larven försedd med kraftiga käkar. Dessa förloras vid senare hudömsningar.
Kilbiet finns främst i Syd- och Mellaneuropa med sydgräns från Spanien till Grekland och nordgräns i Sverige (samt tidigare, före 2010, i Finland). I Sverige finns den numera (2025) bara i Sörmland, Uppland och på Öland. Tidigare har den även funnits i Skåne (senast 1950-talet) och Blekinge (1963), och lokalt kan enstaka förekomster finnas kvar. Efter år 2010 saknas arten helt i Finland.
Arten har minskat i Sverige, dels på grund av att värdarterna också har minskat, dels på grund av habitatsförlust i form av igenväxning och minskat betestryck. Utbredningsområdet är dessutom starkt fragmenterat. Arten är därför rödlistad med klassificeringen nära hotad ("NT").
I Finland har arten alltid varit mycket sällsynt, endast fem fynd har gjorts. Mellan 1900 och 1959 gjordes fyra fynd på olika platser i Södra Karelen, och 1961 gjordes ett fynd i Vederlax i Kymmenedalen. Arten rödlistades år 2010 i Finland som nationellt utdöd (RE); tidigare var den rödlistad som starkt hotad (EN).