Kilian Kelson

Kilian Kelson (Kiellson, Kjellson), begravd den 9 juli 1771 i Stockholm (Riddarholmen), var en svensk guldsmed och konsthantverkare verksam under 1700-talet.

Biografi

Mycket lite är känt om Kilian Kelsons levnadsöde men man vet att han var lärling i Kristianstad och blev gesäll 1744 hos silversmeden Frans Berg i Stockholm. Han blev mästare i staden den 27 maj 1746. Mästerstycke: kaffekanna.

Kelson gifte sig den 22 oktober 1751 i Stockholm (Riddarholmen) med Katarina Elisabet Westrell (1727-1761), dotter till bankokommissarien Daniel Westrell och hans hustru Katarina Lampa. I vigselboken beskrivs han som guld- och silverarbetare vid kungliga hovet. Av hustruns bouppteckning från 1762 framgår att makarna bodde i ett stenhus på Stora Nygatan (i kvarteret Cerberus), som ingick i boet. De hade inga barn.

Enligt begravningsboken för Riddarholmens församling 1771 blev guldsmeden "Kjell Kjellsson" 52 år och som dödsorsak anges "rötfeber". Efter Kelsons död efterskänktes en skuld av guldsmedsämbetet den 3 juli 1771.

Kelson är representerad med ett flertal praktfulla arbeten vid Nordiska museet, Gustav VI Adolfs samling och kyrkor runtom i landet.

Verk

• Grolanda kyrka, Västergötland: Nattvardskalk 1749
• Stjärnholms kyrka, Södermanland: Nattvardskalk 1760
• Nationalmuseum, Stockholm: Dryckeskanna 1753, tvåldosor 1753
• Kaga kyrka, Östergötland: Vinkanna 1756
• Nationalmuseum, Stockholm: Tekanna & praktpjäs 1756

Litteratur och källor

• Gustaf Upmark: Guld- och silversmeder i Sverige 1520-1850, 1925
• Linköpings silverutställning den 23 mars - 13 april 1947, Östergötlands och Linköpings stads museum 1947
• Erik Andrén, Brynolf Hellner, Carl Hernmarck & Kersti Holmquist: Svenskt silversmide 1520-1850, Nordiska museets förlag, Stockholm 2000, ISBN 91-7108-469-X
• Svenska konstnärer, Biografisk handbok, Väbo förlag, 1987, sid 279, ISBN 91-87504-00-6