Killingkullen

Killingkullen
Naturreservat
LandSverige
KommunÖrnsköldsviks kommun
Area31,08 hektar
- därav vatten1,957 hektar
Inrättat16 december 2016
Läge
Killingkullen
Killingkullen
Killingkullen
Utsträckning
Områdets utsträckning.
Koordinat63°49′46″N 18°13′23″Ö / 63.829481°N 18.222944°Ö / 63.829481; 18.222944
Koder, länkar, kartor
IUCN-
kategori
IUCN-kategori Ia: Strikt naturreservat
NVR-id2045373 (karta)
WDPA-id555595371 (karta)
FörvaltareLänsstyrelsen i Västernorrlands län
Redigera Wikidata

Killingkullen är ett naturreservat ungefär 35 kilometer nordväst om Björna, i Örnsköldsviks kommun. Reservatet inrättades 2016 och omfattar 31 hektar av brandpräglad tallskog.

Skogen har en tydlig brandprägel med gamla tallar och spår av brand. Det finns därför planer på att naturvårdsbränna i reservatet för att bibehålla områdets karaktär.

Beskrivning

Reservatet är ett berg med högsta höjden 290 meter över havet, på den norra sidan av Långtjärnen. I den gamla tallskogen finns den sällsynta reliktbocken, Nothorhina muricata. Arten är knuten till gamla levande och solexponerade tallar, något som är karaktäristiskt för brandpräglade tallskogar. Brandprägeln är stark och det förekommer brandskadade tallar även i de fuktigare delarna av reservatet. Död ved finns i hela reservatet i form av lågor och torrakor. Där tallskogen är något glesare, förekommer även mycket björk.

Referenser

  1. 1 2 3 4 5 Skyddade områden, naturreservat, 18 december 2015, läs online, läst: 20 januari 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Skyddade områden, naturreservat, 25 februari 2020, läs online, läst: 25 februari 2020.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Länsstyrelsen Västernorrland. ”Killingkullen – brandpräglad tallnaturskog”. Länsstyrelsen Västernorrland. https://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/besok-och-upptack/naturreservat/killingkullen---brandpraglad-tallnaturskog.html. Läst 1 augusti 2017.
  4. 1 2 [skyddadnatur.naturvardsverket.se/handlingar/rest/dokument/2443162 Bildande av Killingkullens naturreservat]. Länsstyrelsen Västernorrland. 21 november 2016. skyddadnatur.naturvardsverket.se/handlingar/rest/dokument/2443162. Läst 1 augusti 2017

Bildgalleri