| Klockgnagbi | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Gnagbin Hoplitis |
| Undersläkte | Alcidamea |
| Art | Klockgnagbi H. mitis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hoplitis mitis | |
| Auktor | Nylander, 1852 |
| Synonymer | |
| Osmia mitis Nylander, 1852 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Klockgnagbi (Hoplitis mitis) är ett solitärt (det vill säga icke samhällsbildande) bi i familjen buksamlarbin.
Klockgnagbiet är ett förhållandevis litet bi med en kroppslängd på 7 till 9 mm och svart grundfärg. Ögonen är ljusblå. Unga individer har kort, rödbrunaktig päls på mellankroppen, men den slits och bleknar snabbt bort. Tergiternas bakkanter har vita fransar. Sternit 2 har en artkarakteristisk, spetsig tagg.
Klockgnagbiet lever på torrängar, framför allt blåklockerik alvarmark, i bergsområden samt i skogar och skogsbryn. Arten är, som det svenska trivialnamnet antyder, specialiserad på blåklockor som födoväxter. Speciellt liten blåklocka (Campanula rotundifolia) favoriseras. Arten flyger från juni till början av augusti.
Honan bygger sina larvbon i hål i murar och klippor, under stenar, bland grästuvor och vissna löv samt i övergivna bon av andra bin. Ett bo kan ha från 1 till 12 konformade larvceller, som konstrueras av löv och lövbitar. Boöppningen tillsluts av en propp av tuggat löv, ibland förstärkt med sandkorn.
Arten finns på större delen av europeiska kontinenten (den saknas på Brittiska öarna och Island), med undantag för ett bälte, just väster om Ryssland, från Finland söderut till Svarta havet. Österut når den till Mongoliet och Jakutien, främst i högländerna.
I Sverige finns arten på Öland och Gotland. Tidigare har den även funnits i Skåne, Blekinge, östra Småland och möjligtvis i Närke (den sistnämnda förekomsten grundar sig dock på ett enda fynd som misstänks vara felidentifierat). Arten saknas i Finland.
Klockgnagbiet har, som avsnittet under Utbredning antyder, minskat i Sverige. Arten är rödlistad som nära hotad ("NT"); en tillfällig uppgång till den tidigare klassificeringen som livskraftig (LC) rådde dock mellan 2015 och 2020. Orsakerna till nedgången är framför allt blomstermarkernas minskning i det moderna jordbruket, och ökande, hårt betestryck.
Arten har två underarter: