| Kokoslorikit Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Papegojfåglar Psittaciformes |
| Familj | Östpapegojor Psittaculidae |
| Släkte | Trichoglossus |
| Art | Kokoslorikit T. haematodus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Trichoglossus haematodus | |
| Auktor | (Linnaeus, 1771) |
| Synonymer | |
| |

Kokoslorikit (Trichoglossus haematodus) är en papegoja som häckar i Australasien.
Kokoslorikiten är en mycket långstjärtad och färgglad lorikit. Den är mestadels grön, men rött på bröstet och under vingen syns tydligt i flykten. Vidare har den ett mörkt huvud med en bred gul kant. Liknande regnbågslorikiten har en purpurfärgad fläck på buken och mer färgglatt lila ansikte, men dessa överlappar inte utbredningsområde. Bland lätena hörs serier med tjattrande toner från sittplats och vassa skrin i flykten.
Kokoslorikit i begränsad mening delas in i mellan sex och nio underarter med följande utbredning:
Underarten intermedius inkluderas ofta i nominatformen, brooki i nigrogularis och micropteryx i massena.
Tidigare inkluderades även rödbröstad lorikit, floreslorikit, gulbröstad lorikit, biaklorikit, regnbågslorikit och orangehalsad lorikit i kokoslorikiten, men dessa urskiljs som egna arter.
Kokoslorikiten hittas övervägande i beskogade låglänta områden, men har påträffats upp till 2000 meters höjd på vissa platser. Som andra loripapegojor har den en specifikt utformad tunga. På tungspetsen finns något som ser ut som små borst vilket egentligen är tungans förlängda papiller. Med hjälp av tungan kommer de lättare åt att dricka nektar och pollen från blommor. Huvudfödan är nektar och pollen i det vilda. Men de äter även andra delar av blommorna samt frukt, larver och insekter.
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).
|