Kordylewskimoln

Kordylewskimoln är stora partikelsamlingar som ligger i omloppsbana runt jorden och finns vid Lagrangepunkterna L4 och L5 i jord-månsystemet. Dessa samlingar upptäcktes av den polske astronomen Kazimierz Kordylewski år 1956 och bekräftades existera i oktober 2018.

Identifiering och observation

Kordylewski började leta efter en fotometriskt bekräftande koncentration av stoft vid librationspunkterna (Lagrangepunkterna) 1951. Efter en metodförändring föreslagen av Josef Witkowski sågs molnen först av Kordylewski 1956. Mellan den 6 mars och den 6 april 1961 lyckades han fotografera två ljusa fläckar nära Lagrangepunkten L₅. Under observationstiden verkade molnen knappast röra sig i förhållande till L₅. Observationerna gjordes från berget Kasprowy Wierch.

År 1967 gjorde J. Wesley Simpson observationer av molnen med hjälp av Kuiper Airborne Observatory. I oktober 2018 rapporterades att förekomsten av Kordylewskimolnen bekräftats,även om den japanska rymdsonden Hiten, som passerade genom Lagrangepunkterna 1992, för att upptäcka fångade stoftpartiklar tidigare, inte hittade någon tydlig ökning av stoftnivåerna utöver densiteten i omgivande rymden.

Utseende

Kordylewskimolnen är ett mycket svagt fenomen, jämförbart med ljusstyrkan hos gegenschein (reflekterat solljus). De är mycket svåra att observera från jorden men kan vara synliga för blotta ögat på en exceptionellt mörk och klar natthimmel. Bästa observationer har gjorts från öknar, på havet eller från berg. Molnen verkar något rödare än gegenschein, vilket tyder på att de kan utgöras av en annan typ av partiklar.

Kordylewski-molnen ligger nära Lagrangepunkterna L₄- och L₅ i jord-mån-systemet. De är omkring 6 grader i vinkeldiameter. Molnen kan driva upp till 6 till 10 grader från dessa punkter. Andra observationer visar att de rör sig runt Lagrangepunkten i ellipser av omkring 6 x 2 grader.

Se även

• Lagrangepunkt
• Trojansk måne

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kordylewski cloud, 22 september 2021.

• Simpson, J. Wesley (februari 1967). ”Dust Cloud Moons of the Earth”. Physics Today 20 (2): sid. 39–46. doi:10.1063/1.3034149. https://physicstoday.scitation.org/doi/10.1063/1.3034149. 
• Winiarski, Maciej (1989). ”Photographic Observations of the Clouds in the Neighbourhood of Libration Point L₅ of the Earth–Moon System”. Earth, Moon, and Planets 47 (2): sid. 193–215. doi:10.1007/BF00058142. https://archive.org/details/sim_earth-moon-and-planets_1989-11_47_2/page/n88. 
• Hypothetical Planets
• A Search for Objects near the Earth–Moon Lagrangian Points, av Francisco Valdes och Robert A. Freitas Jr., hittade inga objekt vid lagrangepunkterna, men denna sökning var inte känslig för diffusa moln.
• Roach, J. R. (januari 1975). ”Counterglow from the earth-moon libration points”. Planetary and Space Science 23: sid. 173–81. doi:10.1016/0032-0633(75)90077-x. https://ntrs.nasa.gov/search.jsp?R=19750038268&hterms=counterglow&qs=N%3D0%26Ntk%3DAll%26Ntt%3Dcounterglow%26Ntx%3Dmode%2520matchallpartial. Läst 28 november 2010. 
• One of Earth’s shimmering dust clouds has been spotted at last