Kraniosakralterapi (KST) är en pseudovetenskaplig manuell behandlingsmetod, som saknar vetenskapligt stöd.
Kraniosakralterapeuter påstår sig kunna behandla och lindra bland annat psykisk stress, nack- och ryggbesvär, migrän och kroniska smärttillstånd såsom fibromyalgi.
Forskningen om metodens effekt är begränsad. En stor genomgång 2012 av medicinsk forskning inom området kom fram till att det inte finns några bevis för att terapin har någon effekt. En översikt från 2024 bedömde att effekterna var för små för att ha klinisk betydelse och att underlaget höll mycket låg kvalitet.
KST utvecklades 1899 av den amerikanska osteopaten William Garner Sutherland.
Vid en behandling placerar terapeuten händerna på klienten för att, enligt utövarna, "känna in" de kraniosakrala rörelserna. Enligt utövarna uppstår rörelserna i ett system som omfattar skallen med dess fogleder, korsbenet och dess förhållande till höftbenen, ryggkotorna, hjärnhinnorna, hjärnan samt ryggmärgen tillsammans med ryggmärgsvätskan och dess cirkulation. Huvudområdena är skallen (kraniet) och korsbenet (latin: os sacrum), därav ordet kraniosakral.
Studier har inte kunnat visa att olika terapeuter är överens om vad de känner vid undersökningen.
En systematisk översikt från 2012 av Edzard Ernst, som omfattade sex randomiserade studier, kom fram till att det inte finns några bevis för att terapin har någon effekt. En annan översikt samma år hittade bara sju studier som uppfyllde urvalskraven. De rapporterade minskad smärta och bättre allmänt välbefinnande, men författarna bedömde kvaliteten som måttlig och efterlyste mer forskning.
Almerías universitet i Spanien publicerade år 2011 ett forskningsresultat som visade en positiv effekt av kraniosakralterapi på fibromyalgisymptom. År 2013 publicerades Sahlgrenska Universitetssjukhusets forskningsresultat angående kraniosakralterapins effekt vid bäckensmärta hos gravida kvinnor, där slutsatsen var att effekterna var små och kliniskt tveksamma.
En översikt från 2024 med femton randomiserade studier kom fram till att behandlingen inte gav några kliniskt betydelsefulla effekter, varken vid smärttillstånd eller vid andra tillstånd som spädbarnskolik och cerebral pares. Tillförlitligheten bedömdes som mycket låg. Två studier på barn med positiva resultat ansågs ha allvarliga brister.
I en intervjustudie från 2015 med 29 personer som hade fått behandlingen beskrev de flesta förbättringar i både kropp och sinne. Författarna påpekade att deltagarna själva hade valt behandlingen, vilket kan ha påverkat resultatet.
I Schweiz ingår inte kraniosakralterapi i sjukvårdsförsäkringen, men kan ingå om den som behandlats tecknat en frivillig tilläggsförsäkring för alternativmedicin (Zusatzversicherung).
Kritiker har beskrivit metoden som kvacksalveri.
