Lambda Chamaeleontis

Lambda Chamaeleontis (λ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildFlugan
Rektascension12t 07m 49,8748s
Deklination-75° 22′ 01,265″
Skenbar magnitud ()+5,165
Stjärntyp
SpektraltypK2 II/III
U–B+1,37
B–V+1,30
Astrometri
Radialhastighet ()-45,30 ± 0,8 km/s
Egenrörelse (µ)RA: -92,5 mas/år
Dek.: +19,47 mas/år
Parallax ()7,68 ± 0,23
Avstånd420 ± 10 lå (130 ± 4 pc)
Absolut magnitud ()-0,40
Detaljer
Luminositet237 L☉
Temperatur4 466 +439-612 K
Andra beteckningar
λ Cha, CPD-74° 880, FK5 2971, HD 105340, HIP 59151, HR 4617, SAO 256905

Lambda Chamaeleontis (λ Chamaeleontis, förkortat Lambda Cha, λ Cha) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Flugan. Den har en kombinerad skenbar magnitud på 5,17 och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,7[6] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 420 ljusår (ca 130 parsek) från solen.

Stjärnan var först betecknad Lambda Chamaeleontis av Lacaille, i hans Coelum Australe Stelliferum. Han placerade den nära Pi Chamaeleontis i både ljusstyrka och placering. När IAU omdefinierade stjärnbildernas gränser år 1930, placerades Lambda Chamaeleontis något över gränsen till stjärnbilden Flugan, snarare än i Kameleonten.

Egenskaper

Lambda Chamaeleontis är en orange jättestjärna av spektralklass K2 II/III. Den utsänder från dess fotosfär ca 237 gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 4 470 K.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

  1. 1 2 Gaia Collaboration (2016). "Gaia Data Release 1". Astronomy & Astrophysics. 595: A2. arXiv:1609.04172 . Bibcode:2016A&A...595A...2G. doi:10.1051/0004-6361/201629512.
  2. 1 2 Høg, E.; et al. (2000). "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars". Astronomy and Astrophysics. 355: L27–L30. Bibcode:2000A&A...355L..27H.
  3. 1 2 Houk, N.; Cowley, A. P. (1975). "University of Michigan Catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars. Volume I. Declinations -90°.0 to -53°.0". Michigan Catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars. 1. Bibcode:1975mcts.book.....H.
  4. 1 2 Johnson, H. L. (1966). "UBVRIJKL Photometry of the Bright Stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4: 99. Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
  5. ↑ Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759–771. arXiv:1606.08053 . Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065.
  6. 1 2 3 van Leeuwen, F.; et al. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752 . Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  7. 1 2 3 Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971 , Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  8. 1 2 Ammons, S. Mark; Robinson, Sarah E.; Strader, Jay; Laughlin, Gregory; Fischer, Debra; Wolf, Aaron (2006). "The N2K Consortium. IV. New Temperatures and Metallicities for More than 100,000 FGK Dwarfs". The Astrophysical Journal. 638 (2): 1004. arXiv:astro-ph/0510237 . Bibcode:2006ApJ...638.1004A. doi:10.1086/498490.
  9. ↑ "Musca Constellation". Constellation Guide; Constellations: A Guide to the Night Sky. Hämtad 25 januari 2018.