Landaus funktion
Landaus funktion , g (n )), uppkallad efter Edmund Landau , definieras för varje naturligt tal n till den största ordningen av en del av den symmetriska gruppen S n . Ekvivalent, g (n ) är den största minsta gemensamma multipel i varje partition av n , eller maximalt antal gånger en permutation av n element kan tillämpas rekursivt på sig själv innan den återgår till startföljden.
Till exempel är 5 = 2 + 3 och mgm(2,3) = 6. Ingen annan partition av 5 ger en större mgm, så g (5) = 6. Ett element av ordning 6 i gruppen S 5 kan skrivas i cykelnotation som (1 2) (3 4 5) .
Heltalsföljden :
g (0) = 1, g (1) = 1, g (2) = 2, g (3) = 3, g (4) = 4, g (5) = 6, g (6) = 6, g (7) = 12, g (8) = 15, … (talföljd A000793 i OEIS )
är uppkallad efter Edmund Landau som år 1902 bevisade att
lim
n
→
∞
ln
(
g
(
n
)
)
n
ln
(
n
)
=
1
{\displaystyle \lim _{n\to \infty }{\frac {\ln(g(n))}{\sqrt {n\ln(n)}}}=1}
där ln betecknar den naturliga logaritmen .
Påståendet att
ln
g
(
n
)
<
L
i
−
1
(
n
)
{\displaystyle \ln g(n)<{\sqrt {\mathrm {Li} ^{-1}(n)}}}
för tillräckligt stora n , där Li−1 betecknar inversen av logaritmiska integralfunktionen , motsvarar Riemannhypotesen .
Man kan visa att:
g
(
n
)
<
e
n
/
e
.
{\displaystyle g(n)<e^{n/e}.}
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia , Landau's function , 14 december 2013 .
Tryckta källor
E. Landau, "Über die Maximalordnung der Permutationen gegebenen Grades", Arch. Math. Phys. Ser. 3, vol. 5, 1903.
W. Miller, "The maximum order of an element of a finite symmetric group", American Mathematical Monthly , vol. 94, 1987, pp. 497–506.
J.-L. Nicolas, "On Landau's function g (n )", in The Mathematics of Paul Erdős , vol. 1, Springer-Verlag, 1997, pp. 228–240.