Legal Entity Identifier (LEI) är en global riktlinje för identifiering av motparter inom finansmarknaden, vilken antogs 2012. Legal Entity Identifier består av 20 tecken och används för unik identifiering av juridiska enheter. Fr.o.m. den 3 januari 2018 är LEI-kod obligatorisk för alla juridiska personer som vill göra affärer med värdepapper. Sedan den 1 juli 2023 gäller även kravet på LEI för bolag som handlar värdepapper genom en kapitalförsäkring.
Legal Entity Identifier används primärt av banker för rapporteringen av motparten i värdepappers- och derivat-transaktioner. Rapporteringen sker främst för efterlevnad av två huvudsakliga finansiella EU-regelverk, European Market Infrastructure Regulation (EMIR) och Market in Financial Instruments Directive II (MiFID II).
En Legal Entity Identifier (LEI) består av 20 tecken, baserad på ISO 17442 standarden som är utvecklad av International Organization for Standardization (ISO). Varje kod innehåller information om den juridiska enhetens ägarstruktur och svarar på "vem är vem" och "vem äger vem".
Strukturen består av följande delar:
Fyra nyckelprinciper för LEI:
Minimikrav enligt ISO 17442 standard som behöver följas för alla Legal Entity Identifiers:
Giltighetstid för LEI
I efterdyningarna av finanskrisen 2008 och Lehman Brothers kollaps beslutade G20 gruppen att införa regleringar avseende identifiering av motparter i finansiella transaktioner. Ett antal internationella finansiella organisationer tog därför under 2011 fram en kravspecifikation för Legal Entity Identifier (LEI) ”Requirements for a Global Legal Identifier”.
Financial Stability Board publicerade 2012-06-08 en rapport avseende rekommendationer för utveckling och implementering av ett globalt system för Legal Entity Identifier. G20 gruppen gav sitt stöd till rapporten vid G20 mötet 19 juni 2012. De första LEI-koder utfärdades bara några månader senare, i december 2012.