| Lundmurarbi Status i Finland: Sårbar | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Murarbin Osmia |
| Undersläkte | Melanosmia |
| Art | Lundmurarbi O. pilicornis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Osmia pilicornis | |
| Auktor | Smith, 1846 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lundmurarbi (Osmia pilicornis) är ett bi i familjen buksamlarbin.
Honan har rödbrun päls på mellankroppen och tergiterna 1 och 2 medan ansikte och resten av bakkroppen inklusive bukens scopa är svarthåriga. Hos äldre honor kan den rödbruna pälsen blekna till ljusbrunt. Hanen har huvudsakligen lång, vitaktig till grågul päls utom på mellankroppens övre del och tergiterna 3 till 4, som är gulbruna. Kroppslängden är 9 till 12 mm, hanen ofta något längre men slankare.
Lundmurarbiet föredrar habitat som gles skog, främst ädellövskog, och gärna på kalkgrund. Det flyger mellan början av april till början av juli; hanarnas flygperiod är generellt tidigare än honornas. Arten förefaller vara generalist när det gäller födovalet, även om den främst besöker lungört och revsuga.
Som alla buksamlarbin är arten solitär, honan har hela ansvaret för omsorgen om avkomman. Hon bygger sitt larvbo huvudsakligen i dött lövträ, gärna i övergivna gångar från skalbaggslarver. Både kvarsittande och nerfallna grenar, stammar och stubbar används. Väggarna mellan larvcellerna och mynningsproppen tillverkas av söndertuggade smultronblad. Båda könen övervintrar troligen som fullbildade bin i sina kokonger.
Arten förekommer i stora delar av Europa med undantag av Norge, Irland, Lettland, Belarus, Iberiska halvön, Medelhavsöarna och det mesta av Balkan. Det är dock tämligen sällsynt i Storbritannien.
I Sverige förekommer det i sydöstra delen av landet från Skåne, Blekinge, Småland och Östergötland till Mälarlandskapen inklusive större delen av Uppland. På Gotland saknas arten emellertid.
I Finland finns arten i söder. Dels i området från Egentliga Tavastland och Päijänne-Tavastland över Mellersta Finland till Kymmenedalen, dels i Södra Karelen. Ett smärre antal fynd har också gjorts i Nyland och Södra Savolax.
Lundmurarbiet betecknas globalt som livskraftigt ("LC").
Även i Sverige är det klassificerat som livskraftigt sedan 2005.
I Finland är arten rödlistad som sårbar ("VU") 2019 och 2010. Tidigare (2000) rödlistades den som nära hotad..
|