Lusernbi

Lusernbi
Status i Sverige: Livskraftig
Status i Finland: Nära hotad
Lusernbi, hane.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljSommarbin
Melittidae
SläkteBlomsterbin
Melitta
UndersläkteMelitta sensu stricto
ArtLusernbi
Melitta leporina
Vetenskapligt namn
§ Melitta leporina
Auktor(Panzer, 1799)
Synonymer

Melitta sinkiangensis Wu, 1978
Apis leporina Panzer, 1799
Andrena fortipes Imhoff, 1832
Melitta centaureae Torka, 1922
Cilissa ruthenica Radoszkowski, 1891

Melitta leporina nigrinotum Alfken, 1927
Lusernbi, hona.
Lusernbi, hona.
Hitta fler artiklar om djur med

Lusernbi (Melitta leporina) är en biart som först beskrevs av Georg Wolfgang Franz Panzer 1799. Lusernbi ingår i släktet blomsterbin, och familjen sommarbin. Inga underarter finns listade.

Beskrivning

Lusernbiet har svart grundfärg och blekbrun till gulbrun päls på mellankroppen. Mitt på ryggen, mellan vingarna, har arten ett mörkt band. Hanens päls är ljusare än honans, och kan på huvud och mellankroppens undersida ha en närmast vitaktig färg. Bakkroppen har breda hårband på bakkanterna av tergiterna 2 till 4 (samt tergit 5 hos hanen). Tergit 1 är helt vithårig, och resten av bakkroppen svarthårig. På bakbenen har honan gula hårsamlingar för polleninsamling, scopa. Arten blir 10 till 12 mm lång. Lusernbiet är mycket likt rödtoppebi (M. tricincta).

Ekologi

Habitatet utgörs främst av sandjordar, ibland uppblandat med lera, som åker- och vägrenar samt ruderatmarker som flygfält och militära övningsmarker. Arten kan även påträffas i trädgårdar.

Flygtiden varar från slutet av juni till augusti. Arten är oligolektisk och samlar endast pollen från ärtväxter som lusernsläktet, åsnetörne, klöversläktet och sötväpplingssläktet.

Fortplantning

Boet är underjordiskt, och grävs ut på mark med riklig undervegetation, vilken hjälper till att kamouflera ingången. Boet inleds med en nära nog vertikal gång, från vilken flera horisontella gångar löper, var och en utmynnande i en larvcell. Bona anläggs gärna i små kolonier tillsammans med andra bon från samma art. Artens bon kan parasiteras av prickgökbi, vars larv dödar värdägget eller -larven och lever på det insamlade matförrådet.

Utbredning

Lusernbiet finns i Europa från England och Wales i väster via södra och mellersta Europa till Vladivostok och Mongoliet i öster, samt till Iberiska halvön i söder samt mellersta Sverige och södra Finland i norr..

I Sverige förekommer den fragmenterat från Skåne till södra Dalarna, Tyngdpunkten ligger i Skåne, Gotland, Öland och Östergötland till Mälarlandskapen och Dalarna.

Enligt den svenska Artdatabanken är arten klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige.

I Finland där arten är rödlistad som nära hotad ("NT") av Finlands Artdatacenter, har den observerats längs sydkusten samt i öster upp till Norra Karelen. Observationerna är emellertid till stor del föråldrade; under 2000-talet har arten egentlgen bara observerats i Södra Savolax och Egentliga Finland, med enstaka ströfynd i Nyland och Södra Karelen.

Kommentarer

  1. ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ”Lusernbi Melitta leporina (Panzer, 1799)”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/102660/information. Läst 17 december 2024.
  2. 1 2 Juho Paukkunen (2019). ”Lysingbi – Melitta leporina”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204563. Läst 1 juli 2025.
  3. ↑ ”Melitta leporina (Panzer, 1799)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/20/q?search=Melitta+leporina. Läst 24 september 2023.
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ”Melitta leporina (Panzer, 1799)”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753691#null. Läst 1 juli 2025.
  5. 1 2 ”Lusernbi Melitta leporina (Panzer, 1799)”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/102660/taxonomi. Läst 17 december 2024.
  6. ↑ Roskov Y., Ower G., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/melitta+leporina/match/1. Läst 24 september 2023.
  7. ↑ ”Sägehornbienen: Melitta leporina” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-mlepo.htm. Läst 2 september 2013.
  8. 1 2 3 4 5 G R Else (Januari 2012). ”Melitta leporina Panzer, 1799” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/index.php/bee/melittidae/melitta-leporina. Läst 2 september 2013.
  9. 1 2 3 Michez, D. & Nieto, A. 2012 Melitta leporina . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 1 juli 2025.
  10. ↑ ”Lusernbi Melitta leporina – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2024. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204563&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 1 juli 2025.

Externa länkar