
Macuahuitl (svenska: "handträ") var ett svärdliknande vapen som användes av mesoamerikanska ursprungsfolk såsom aztekerna. Det bestod av en planka, omkring 50-100 cm lång, med små fragment av obsidian infästa längs båda kanterna. Obsidianfragmenten kunde bytas ut vid behov, och vapnet kunde även vara dekorerat. Vapnets exakta ursprung är oklart, men liknande vapen förekom även bland mayafolket. Arkeologiska belägg för denna vapentyp finns dock först från den så kallade postklassiska perioden.
Macuahuitl saknar en direkt motsvarighet i andra kulturer och betraktas som ett ursprungligt mesoamerikanskt vapen. Att beskriva macuahuitl som ett svärd är dock inte helt okomplicerat, eftersom vapnet inte användes för att sticka utan främst för att hugga.
Det är osäkert hur stora skador en macuahuitl kunde orsaka. Moderna tester har visat att vapnet kunde åstadkomma betydande skador, men att det sannolikt inte var särskilt effektivt mot de spanska konkvistadorerna. I aztekernas krigföring mot andra mesoamerikanska folkgrupper var syftet dessutom ofta att skada och tillfångata fienden snarare än att döda.