Svartfläckig blåvinge (Phengaris arion, även Maculinea arion) är en fridlyst art i fjärilsfamiljenjuvelvingar. Den finns på torra ängsmarker i stora delar av Europa men populationerna har en vikande tendens.
Beskrivning
Arten är en stor blåvinge med ett vingspann av 33 till 42 mm. Vingarna är blå på ovansidan, ljusgrå på undersidan. På ovansidans ytterkanter har hanen gråa kanter, hos honan övergående till gråaktigt mörkbrunt. Både ovansidorna och undersidorna av vingarna har tydliga, svarta fläckar, avlånga på ovansidan, rundade med vit ring på undersidan.
Arten har gått tillbaka i Sverige och finns idag i Skåne, Västergötland, Öland, Gotland, Uppland, Västmanland och Södermanland, men det är egentligen bara på Öland och Gotland som den finns i något större antal. Även i Finland har den gått tillbaka kraftigt; tidigare förekom den, låt vara inte särskilt allmänt, i hela den södra delen av landet med undantag för västkusten och Åland. Idag (2019) finns den bara kvar på något fåtal lokaler. Även i Danmark har den gått tillbaka och finns idag endast på Møn.
Ekologi
Livsmiljö
Arten lever främst i öppna, varma, torra sandmarker, torrängar, sandstäpp och alvarmarker. Arten är klassad som en typisk art för kalkgräsmarker (6210).
Levnadssätt
Larven har backtimjan som värdväxt och bärs sedan av myror, främst hedrödmyraMyrmica sabuleti, hem till myrboet, där den tas hand av myrorna (Kirbys mimikry). Fjärilslarven äter myrlarver och avsöndrar i utbyte en söt vätska som myrorna äter.
Hotstatus
I Sverige var den upptagen som sårbar ("VU") i 2005 års rödlista. I 2010 till 2025 års rödlistor anges den som nära hotad ("NT"). I Finland är den upptagen som akut hotad ("CR") i 2019 års rödlista. Den är även upptagen som nära hotad i Internationella naturvårdsunionens rödlistning över hotade arter.
Samtidigt bedöms dess bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv som dålig, med en negativ utveckling. Den extrema torkan 2018 bidrog till en kraftig populationsminskning inom artens svenska utbredningsområde, även på Gotland, där den tidigare haft relativt starka bestånd.
Den specialiserade livscykeln gör fjärilen beroende av både värdväxten och lämpliga värdmyror. De främsta hoten är upphörd hävd, igenväxning och igenplantering av torrängar, vilket förändrar vegetationens sammansättning och försämrar livsmiljön.
Naturvård
Åtgärder för bevarande av fjärilen som, rekommenderas av SLU Artdatabanken är restaurering och bevarande av öppna sandmarker och kalkgräsmarker genom anpassat bete, försiktig buskröjning och naturvårdsbränning om lämpligt. Gödsling och igenplantering bör undvikas på de relevanta lokalerna.
Naturvårdsverketsåtgärdsprogram inleddes 2007 och gäller fortfarande. Det omfattar bland annat röjning, restaurering av lokaler, återetablering av backtimjan, bete och naturvårdsbränning. Åtgärderna måste anpassas så att både värdväxten och rödmyrornas specifika mikrohabitat bevaras. Länsstyrelsen i Gotlands län samordnar arbetet nationellt. Programmet är viktigt för att bevara inte bara fjärilen utan även de artrika torrängsmiljöer som den är beroende av.
_Phengaris_arion_-_Radawa_Poland_-_male_dorsal.jpg)
_Phengaris_arion_-_Radawa_Poland_-_male_ventral.jpg)
