Magnetmodellen (engelska: Magnet Recognition Program) anges ge en struktur för hela sjukhus, för att lyfta omvårdnadens kvalitet, sjuksköterskors mandat, arbeta utifrån vad forskningen visar är bäst och på så sätt få bättre vårdresultat och patientsäkerhet. När sjukhuset uppfyller alla villkor får det stämpeln och kan kalla sig magnetsjukhus.
Magnetmodellen har sitt ursprung i USA, där man under 1980-talet kunde se att vissa sjukhus lyckades rekrytera och behålla erfarna och kompetenta sjuksköterskor trots att andra sjukhus inom samma område hade problem med hög personalomsättning och låg vårdkvalitet. Hos de sjukhus som kunde rekrytera och behålla sjuksköterskor identifierade man flera framgångsfaktorer som drog till sig sjuksköterskor och en modell utvecklades där de framgångsrika sjukhusen benämndes Magnetsjukhus.
Omvårdnaden behöver hävda sin roll och stärka sin status i förhållande till medicinen. Magnetmodellen ger omvårdnaden en framskjuten position högt upp på agendan, vilket gynnar hela verksamheten.
I Sverige har fyra sjukhus ingått i den EU-finansierade och KI-ledda studien ”Magnet4europe”, som 2020–2023 undersökte implementeringen av magnetmodellen i Europa. Efter avslutad studie fortsätter införandet.
Att förbättra omvårdnad, patientsäkerhet och villkor är förstås helt rimligt – det är lösningen med en omorganisation som ska kvalitetssäkras från USA som framstår som irrelevant för svensk sjukvård. I USA är det vanligt att läkare inte är anställda på sjukhusen, men i Sverige har alla inom vården anställda samma arbetsgivare. En modell som då tar hänsyn till en enda yrkesgrupps utveckling och arbetsmiljö, som om den vore ett isolerat kärl, är illavarslande. Visserligen menar förespråkare att fler yrkesgrupper kan omhändertas i ”magneten”, men den utelämnar helt medicinskt ansvar.
I USA finns även så kallade magnetskolor (engelska: Magnet school). Traditionellt sett finns magnetskolorna i områden med stora minoritetsbefolkningar. Magnetskolorna marknadsför sina unika läroplaner för att locka vita elever som inte bor i omgivningarna. På så sätt fungerar skolorna som en "magnet" som attraherar elever som annars skulle gå i en skola i deras egen närhet.