
En maloca eller maloka är en benämning på ett stort gemensamt hus som byggs av flera ursprungsfolk i Amazonas. Byggnaden fungerar ofta som bostad för flera familjer och som en central plats för sociala och rituella aktiviteter.
Malocans form och planlösning varierar mellan olika folk. I vissa områden förekommer rektangulära långhus, medan andra samhällen bygger runda eller kupolformade malocor.
I vissa traditionella beskrivningar består malocans konstruktion av fyra centrala stolpar som bär upp taket och markerar byggnadens centrum, omgivet av ett antal stolpar längs ytterväggen.
I vissa traditioner fungerar malocan även som ett slags solkalender. Öppningar i taket kan släppa in solljus så att ljusets vandring genom byggnaden markerar dagens gång och årets olika perioder, vilket kan användas för att avgöra lämpliga tider för jordbruk, ceremonier och andra aktiviteter.

Malocor uppförs traditionellt av material tillgängliga i dess direkta omgivning. Konstruktionen består vanligen av trästolpar som binds samman med lianer, medan taket täcks med flätade palmblad. I vissa fall tillskrivs malocans stolpar särskilda namn och funktioner som knyts till mytiska berättelser om byggnadens ursprung.

Malocan fungerar ofta som ett socialt nav i byn, och används för gemensamma aktiviteter såsom ritualer, musik, möten och festligheter.
Malocan kan också fungera som en social enhet bestående av flera familjer som är knutna till varandra genom släktskap. Flera närbesläktade kärnfamiljer bildar tillsammans en större hushållsgrupp inom samma maloca. Gruppen leds traditionellt av en äldre man som rituell ledare, i spanska källor ofta kallad el dueño (”ägaren”) eller el sabedor (”den vetande”), som ansvarar för ceremonier, traditionell kunskap och relationer till andra grupper.
Utrymmet i byggnaden kan vara indelat i olika zoner. Familjer placerar traditionellt sina hängmattor och hushållsföremål längs ytterområdena av huset, där varje kärnfamilj har en bestämd plats där de äter och sover. I vissa samhällen begravs de döda under samma plats där de tidigare haft sina hängmattor.
Under 1900-talet har många traditionella malocor övergivits och ersatts av byar där familjer bor i separata hus grupperade inom ett gemensamt område.

I många samhällen i Amazonas uppfattas malocan inte enbart som en bostad utan också som en symbolisk modell av universum.
I studier av folkgrupper vid floderna Pira Paraná och Apaporis i Colombia har olika delar av byggnaden tolkats som representationer av kosmiska sfärer, där den centrala delen associeras med kunskap och reflektion och andra zoner med musik, ritualer och andra aspekter av det sociala och kosmiska livet.
I flera amazonska traditioner tolkas malocan som ett mikrokosmos där byggnadens centrum uppfattas som ”världens mitt”, medan tak, stolpar och riktningar associeras med himmel, jord och kosmiska orienteringar.
Malocor förekommer särskilt i nordvästra Amazonas, i gränsområdet mellan Brasilien, Colombia och Venezuela. De har dokumenterats bland folk som tillhör flera språkfamiljer, däribland arawakiska, karibiska, makú-puinaveanska och tukanospråkiga grupper.
Exempel på folk som bygger malocor är bland andra: